Han vill kliva ur bilen själv. Små ben i röda shorts. Jag står en bit bort och når inte fram när han snubblar och skrapar sina knän. Han gråter inte utan borstar av knäna, trots att det kommer några droppar blod.
Hand i hand går vi genom genom dörrarna till akuten. Vi kommer inte att gå ut sida vid sida igen.
Allt ska falla samman i ett enda ord.

När himlen faller ner är en historia som behandlar det svåraste, att ett älskat barn blir allvarligt sjukt. Det blir aldrig sentimentalt eller snorsnyftigt. Kanske på grund av att tonen bär reportagets form. Även om det handlar om förtvivlade föräldrar och ett väldigt sjukt barn är tonen iakttagande och reflekterande. Det är intressant att få ta del av de kulturella skillnaderna mellan Sydafrika och Skandinavien. Det märks att den här boken har plitats ner under några få veckor. Den stannar sällan upp utan allting forsar ut till läsaren. Mitt i sorgen av ett mycket sjukt barn blir jag utbildad och får vidga mina vyer. I Sydafrika gråter folk och berättar att de ber för lilla J. Kontakterna i Sverige är lika dedikerade men de hänvisar istället till alternativ forskning. Ät mer broccoli und so weiter. Det ligger en osentimental ton över hela boken och det är befriande. Jag fattar ändå att alla inblandade kämpar för att barnet ska få bli friskt och återvända till Sydafrika. Hoppet är starkt under hela berättelsen.

När himlen faller ner är en osentimental bok om när det värsta inträffar. Jag drabbas samtidigt som jag lär mig en massa om hur vården fungerar både i Johannesburg och i Stockholm. Det är fint att påminnas om hur fantastisk vården är här i Sverige. Men att den inte är dålig annorstädes. Hela boken är ett reportage om när det värsta händer. Jag kan önska mig mera djup och närvaro. Berättelsen är som sagt mer av det rapporterande slaget och det är emellanåt skönt. Men jag hade ändå velat att historien stannat till och reflekterat mer. Fast det kanske inte är så att det här är en bok om bara cancer. Det här kan vara en berättelse om att bryta upp och komma tillbaka också.

Similar Posts:

• När lajon tappar sin päls
• Denna lycka att vara bland de levande
• När Simone de Beauvoirs mamma dog
• Läs och gråt
• Störst av allt är tacksamheten

John i Forever young har ett sådant där sommarlov utan slut. Hans hemförhållanden är inte särskilt festliga med en gravt alkoholiserad styvfar och en morsa som sällskapssippar vin. John gör sitt bästa för att hålla sig hemifrån. Istället hänger han med kompisen Anton, han med misstänkt skörbjugg och en familj där han inte får plats. När John upptäcker att någon flyttat in i det röda trähuset på udden hittar pojkarna ett ställe att hänga på. Den inflyttade är Peder, en man med öppet sinne och många historier. Dessutom har han källaren full av blåbärsvin som han frikostligt bjuder pojkarna på.

Det blir en sommar full av små äventyr och avslappnat umgänge. Men också en sommar då mycket ställs på sin spets. John saknar sin döda pappa, som han sällan pratat om. Nu vågar han plötsligt tänka på sin pappa och även prata om honom. Han fantiserar också om Sabine, den äldre tjejen han är hopplöst förälskad i. Henne han beundrat i smyg och på avstånd.

Forever young är en historia full av äventyr och fantasi. Språket fullkomligt travar och berättelsen är på samma gång vemodig och full av humor. Jag sveps tillbaka till tiden då Palme fortfarande var evig statsminister och då en valde mellan att vara synthare och hårdrockare. Det är medryckande och inlevelsefullt skildrat. Tycker mycket om alla anekdoter som John återberättar men även dem som den nyinflyttade Peder kryddar historien med. Det här är sannerligen en bok som skildrar mitten på 1980-talet. Vi som var där minns och ni som inte ännu fanns blir upplysta på ett ytterst tillgängligt sätt.

Det jag har svårt för är den parallella historien som utspelar sig i nutid. Den drygt 40-åriga John återvänder till barndomstrakten och betraktar och analyserar dåtiden på att pekpinneaktigt vis. Jag känner mig klappad på huvudet och hade gärna sluppit de inslagen. Tackolov förekommer de sällan.

Forever young är en blommig berättelse full av prepubertala funderingar, omvärldsanalyser och om vad som är normalt. Det är en bok om vänskap och om att få känna sig sedd.

Similar Posts:

• När allting faller samman
• Magi och stenhovsdjur
• Ingen sommar utan nordic noir?
• Död mans svans
• Svensk framgång och fiasko