Bananflugornas herre har smugit sig upp som en riktig snackis. Det är ju lite spännande och förbjudet, och man vill gärna kunna säga att man läst den för att på så sätt framstå som frigjord och tolerant. Förfasa sig lite över det snuskiga i att ha sex på film, och fundera ganska mycket över frågan ovan.

Varför?

Eklunds självbiografi/debutroman ger flera svar. Ett uttalat, kaxigt och ett annat man kan läsa mellan raderna.

Biografier lider ofta av att de är fyllda med detaljer som inte är särsilt intressanta för någon annan än författaren. Så är icke fallet här. Det är en kort liten bok, bara knappt hundra sidor, och fylld av action, så att säga. Det är svårt att veta vad som är true life story och vad som är påhitt.

Eklund lyckas med konststycket att lämna ut sig och samtidigt behålla sin integritet. Det är en oerhört svår balansgång. Det är fascinerande att följa de tankegångar som tar honom till Los Angeles, men samtidigt vill man veta mer om rent personliga saker. Förhållandet till familjen skildras liksom i förbifarten, men att relationen är komplicerad står klart. Liksom relationen till den mystiske man som plötsligt slår sig in i Fredriks liv (och hjärta?).

Varför?

På något sätt undgår man som kille den givna offer-diskussionen. Ingen frågar Fredrik huruvida han blev sexuellt utnyttjad som barn när han gjort sin debut, mot stjärnornas stjärna, i boken kallad Ethan Moore. Ingen ifrågasätter hans motiv eller klassar honom som en bimbo. Ingen säger åt honom att han bara är ett runkobjekt.

Jämfört med Traci Lords Nattens barn är också Bananflugornas herre en solskenshistoria. Lords hamnade i porrbranschen när hon bara var ett barn, en trasigt barn som blev en handelsvara samtidigt som hon blev världsstjärna. De flesta av hennes filmer gjordes innan hon fyllt 16 år.

Kanske är gayporrvärlden inte samma smutsiga människoförstörarfabrik som den straighta porrvärlden. Kanske är alla kompisar och ingen har drogproblem eller har hamnat där för att de är trasigare än trasigast. Det vore fint om det var så.

Eklunds historia har vissa saker gemensamma med Jenna Jamesons Att älska som en porrstjärna. Jameson har en trasig bakgrund, visst, men hon har också en affärsmässig inställning till verksamheten och hon har skaffat sig total kontroll över sin karriär. Hennes mål var att bli mest känd och bäst betald. Mitt i all glitz erkänner hon dock att att det ändå inte är allena saliggörande att vara världens största porrstjärna. Men det var den väg som hade potential att föra henne mot målet.

Någonstans kan man också i Eklund bok spåra lite av den drivkraft som fört Jameson till toppen: Behovet av att bli sedd och bekräftad.

I beskrivningarna av den välpumpade kroppen, de perfekta solglasögonen och de rätta kläderna finns en desperation. Att bli beundrad, att få höra att man ser ut som en gud, att få bekräftat att man duger. Det är därför man vill bli världens största porrstjärna. Ingenstans finns någon kritik mot porrbranschen, ingenstans några berättelser om missbruk och trasighet. Men någonstans anas ändå en skugga.

Det är det mörka stråket som gör Bananflugornas herre till en riktigt stark läsupplevelse. Ett mörkt stråk som inte är helt märkbart från början, men som växer och griper tag i läsaren. Det är det som gör att de 151 sidorna känns alltför få, som gör att man vill ha mer.

Similar Posts:

• Snusk!
• Den lättvindiga porren
• I samhällets utkant
• Självrättfärdigande skenpastoral
• Vi lever i den pornografiskaste av världar