Det finns en språklig lekfullhet i Okunskapens arkeologi, en förtjusning eller en torr ironi över hur orden och ljuden kan fås att haka i varandra. Det väger upp det ganska tunga och dystra innehållet, men tillåts samtidigt aldrig överskugga det. Snarare skapas oväntade kombinationer som ideligen tvingar mig att stanna upp, lägga ned boken en stund och fundera.

Som mest intensivt blir det ofta i de alfabetiskt ordnade protokollpartierna, mättade med allitterationer:

För till protokollet: (Å) ÅTERBLICK
över ett ÅRHUNDRADE: ÅTALEN och
ÅTERSKALLEN avtalen och ÅTER-
FALLEN ÅNGESTEN som pockar som
en hötapp mellan två sprängkåta
ÅSNOR ÅSIKTSNEUTRALITETENS
ÅTERVÄNDSGRÄND (varje nytt
försök att objektivt studera verklig-
heten slutar med att verkligheten
glor tillbaka med knappnålspupiller
tändsticksben ballongmage och gör
sig ännu otäckare än den är i sitt
försök att härma dig)

Diktsamlingen inleds (bland annat) med en devis, ett citat av den danska poeten Mette Moestrup: ”Hvis man leder længe nok, kan man se ett mønster. Det betyder ikke, at det er et.” Till en början slår det mig som så sympatiskt, som en öppenhet, en tolkningsfrihet för läsaren. Sedan irriterar det mig – så om jag ser en mening är det bara jag som inbillar mig? Därefter tänker jag att det handlar om något helt annat.

Okunskapens geografi är en uppgörelse med mänsklighetens historia och det är, som sagt, en ganska dyster historia. Återkommande teman är bland annat kalla kriget och McCarthy-erans avrättning av makarna Rosenberg, atombomben, djurförsök, människoförsök, attacken mot World Trade Center, missbrukad kunskap, krig, orättvisor, orientering.

har detta hänt? försvann solen som
om den hade stoppats i en sopsäck?
blandades en tredjedel av havs-
ytan med blod? blev himlen tyst i
ungefär en halvtimme? dog tusentals
personer av förgiftat vatten? uttalade
någon verkligen ”civilbefolkningen är
utplånad från och med nu är vi
alla soldater”?

Det låter säkert galet ambitiöst och det är ett försök att greppa vad vi över huvud taget håller på med. För det är det som i slutänden slår mig: det är inte denna imponerande genomarbetade, finurliga och drabbande diktsamling som måste tillskrivas eller inte tillskrivas mönster och mening. Det är vi och vår framfart i världen.

Similar Posts:

• Katapultpriset 2012 till Naima Chahboun
• Lekfullt allvar
• Salomes underbara resa genom en Gustave Doré-etsning
• Borås Tidnings debutantpris 2012
• 10 i topp januari 2012

Roy Cohn är döende i aids, men officiellt inskriven för levercancer. Samtidigt som han kämpar med insikten att inga telefonsamtal och högt uppsatta kontakter kan rädda honom från döden hemsöks han av Ethel Rosenberg, en kvinna han, efter visst mygel, fått avrättad som kommunistisk spion på 50-talet.

Prior Walter insjuknar i aids och uppsöks av en ängel med egen dagordning. Han pojkvän Louis klarar inte av hans sjukdom utan lämnar honom och inleder ett förhållande med Joe, en gift mormon med karriär utstakad inom republikanska partiet. Joes fru Harper överdoserar valium och flyr in i ett fantasilandskap med den fiktiva reseguiden Mr Lies.

Angels in America är ett virrvarr av olika identiteter, hoptrasslade hallucinationer, änglar och profeter, döda förfäder, politik, religion och sexualitet. Jag tror faktiskt inte någon text kortare än pjäsen själv kan beskriva dess fantastiska komplexitet och humor, men sättet att väva samman olika berättelser för tankarna till filmer som Magnolia.

Min favoritkaraktär är nog trots allt Hannah, Joes mor, en medelålders mormon från Salt Lake City som mitt i natten blir uppringd av sin packade son som från en telefonkiosk i Central Park vill tala om att han är bög. Mormoner får varken dricka eller vara bögar och Hannah reagerar med irritation. ”You’re old enough to understand that your father didn’t love you without being ridiculous about it.” Hennes rigida barskhet är både underhållande och djupt mänsklig, och trots denna är hon den som klarar av att öppna sig för hur verkligheten ser ut och utvecklas. Faktiskt till den grad att Prior suckar ”I wish you would be more true to your demographic profile. Life is confusing enough.”

Med sina bibelkunskaper och sin osentimentala inställning blir Hannah emellertid till nytta för Prior, som behöver en del rådgivning i fråga om den påträngande ängeln.

Prior: The prophets in the Bible, do they … ever refuse their vision?
Hannah: There’s scriptural precedent, yes.
Prior: And what does God do to them? When they do that?
Hannah: He … Well, he feeds them to whales.

Dialogen är skoningslös, handlingen oväntad, svart humoristisk och helt fantastiskt. Jag har själv inte sett pjäsen på scen, däremot den mycket lyckade TV-filmatiseringen med Al Pacino, Maryl Streep, Emma Thompson och Justin Kirk, som nyligen slog alla rekord i att kamma hem Emmy-statyetter. Det finns emellertid inget i hela teatervärlden jag är mer nyfiken på att se iscensatt, det var länge sedan jag stötte på något så fantasirikt och krävande. För scentekniker måste den vara en underbar utmaning, för skådespelare en dröm med sina otroligt välskrivna och intressanta karaktärer och vansinniga scenerier.

Förutom huvudkaraktärerna får varje skådespelare också tilldelat sig ett antal mindre roller, helt utan hänsyn till kön och ålder. På så sätt får exempelvis den som spelar Hannah även spela en gammal judisk rabbin, läkaren Henry, Ethel Rosenbergs spöke, världens äldsta bolsjevik samt ängeln Asiatica.

Den här upplagan innehåller pjäsens båda delar, ”Millennium Approaches” och ”Perestroika”. Dessutom finns en del information om de första uppsättningarna, författarens instruktioner och hans ganska ointressanta efterord. Instruktionerna är bitvis kul, om teatermagi och hur änglar bör hosta, men i andra delen har han uppenbart sett ett par uppsättningar han var missnöjd med och hackar på dem, något jag tycker är onödigt att ta med i bokform.

Pjäsen har undertiteln ”A Gay Fantasia on National Themes”, vilket på något sätt känns begränsande. Det handlar inte bara om 1980-talets USA och aids utan om stora mänskliga frågor om hur man ska förhålla sig till världen, människorna och vad som eventuellt finns bortom dem. Det är så fantastiskt allvarligt och så fantastiskt roligt och som all bra och viktig litteratur är den både otroligt tidstypisk och allmänmänsklig. Tillvaron är bisarr, och Kushners karaktärer och repliker fångar det på pricken.

Similar Posts:

• Angels and mormons and gays, oh my!
• Om vi bara inte hatade oss själva fullt så mycket
• Medan de kysstes
• Sorgligt och ljust efterlängtat avslut
• Tung som en fjäder

Andra rättegångar var också politiska, fast i en annan mening; här kunde exempelvis lärare bli ställda inför domstol därför att de lärde ut att vi människor härstammade från aporna, och inte från Adam och Eva som somliga kristna fundamentalister hävdar.

Det amerikanska domstolsväsendet har gått igenom många politiska ärenden. I den här lilla boken presenteras fem av de mer kontroversiella, som målet mot paret Rosenberg (anklagade för spionage för Sovjetunionens räkning) och målet mot anarkisterna Sacco och Vinzetti. Om man trodde på frasen om ”justice for all”, som USA:s nationalsång talar om, så har man här ett par fallstudier som pekar i motsatt riktning.

Själv tycker jag dock att det är tråkigt att boken fokuserar på några mer kända fall. Undertiteln är i och för sig klar på den punkten, men jag kan ändå inte undgå att tycka att det hade varit roligare om några andra, mindre kända men likafullt viktiga fall hade fått lyftas fram istället för exempelvis paret Rosenbergs.

Similar Posts:

• Fantastiskt i flera bemärkelser
• Slutet på en era?
• Manual för antirasism
• En konservativ sörjer sin flock
• Galenskap i kändisvärlden