Många dikter är förlagda till naturen och en hyllning till denna, med betraktelser och ögonblicksupplevelser av skönhet och frihet, vid havet, på sjöns is, vid ån, uppe på berget och på vandring: ”Jag går till skogen för min egen och tystnadens skull”. De innehåller kritik av civilisationen, av människans framfart, kortsiktiga tänkande och förstörelse av naturen. Från ett berg ser diktjaget att ”staden där nere vaknar medan gräshopporna försöker överrösta sin växande bödel” och konstaterar att ”Snart är alla gömställen borta”. (Se även textutdraget nedan!) I dikten ”Vägval” finns ”Ett rådjur på fel sida viltstängslet”, liksom jaget i dikten känner sig vara och undrar hur djuret ska ta sig därifrån, till den rätta (den vilda) sidan. I dikten ”Människans luddighet” syns även besvikelse över människans oförmåga att samsas och ta ansvar i det kollektiva: luddet i torktumlaren i tvättstugan lämnas kvar, en humoristisk men politiskt laddad symbolik. I en annan dikt handlar det om folkomröstningsresultat som inte följs.

I dikten ”Doktorand” heter det i de första raderna: ”När jag doktorerar i livskunskap, med boken om mig själv”. Det är en spännande tanke, och på så sätt är vi ju alla doktorander eller forskare. Och i ”Lex Sokrates” faller tankar snabbt och landar mjukt i ”mitt museum över lyckade stunder”. Jo, det är nog det allas liv till stor del går ut på: att samla på lyckade stunder.

Dikterna har många viktiga budskap och jag ser fram emot fler diktsamlingar av Daniel Svensson, och avslutar med att i sin helhet citera en naturdikt, som med tanke på den nuvarande årstiden, passar särskilt bra att läsa:

Lövsång

Träden sjunger om den kalla hösten
Släpper sakta sina löv till marken
Utan rädsla
Som om de visste
att nya löv ska komma
Som om de aldrig tvivlat
på en ny vår
sjunger de sin lövsång
för oss

Similar Posts:

• Vems är då felet?
• Kommunalt Äventyrsbad och andra titlar
• Fina men riktningslösa observationer
• Varning för poesi i Babel
• Okonstlat om livet