Carina Dahl skriver på sin blogg att hon inte riktigt är bekväm med att boken kallats en blandning av Saltkråkan och Gökboet. Jag undrar vad hon skulle säga om en blandning av Arto Paasalinna, magisk realism och Björn Ranelid. Det stora svenska vemodet är som en burlesk familjesköna förpackad i ett sagoskimmer som vill tala vackert om den stora kärleken, själen och ja, vemodet.

Persongalleriet är imponerande och innehåller såväl tigertämjare som sierskor, homosexuella elithockeyspelare och militanta veganer. I Det stora svenska vemodet är det sonen Erique Fernádez-Jonsson eventuellt Hultman, även kallad Skipper i Gökbo-familjen som står i centrum och till viss del även hans syster Pierina. På var sitt håll upplever de kärleken och erotiken. I en dramaturgi som så småningom får sidorna att flyga som vita brevduvor får vi följa Skippers flykt från sig själv och jakten på Det stora svenska vemodet. Ett dödsfall i Gökbofamljen får honom dock att resa hem från sin långa utlandsvistelse som krigsfotograf. Något som får både väntade och oväntade konsekvenser.

Det stora svenska vemodet är en slukar-roman. Ibland lite väl skojig, ibland lite väl smäktande och naiv i sitt freds- och kärleksbudskap, men på det hela taget en lyckad och skickligt komponerad bok. En bok räcker dock. För mig i alla fall.

Similar Posts:

• Fartfylld familjeskildring
• Tonsäker saga
• En avsaknad av nyanser
• Medkännande om det oförklarliga
• Vecka 9 på dagensbok.com – Ranelid, feministserier, mord och korruption!

Fragancia är nästan totalt obegåvad och inte särskilt vacker när hon växer upp. Men hon har en verklig talang och det är att träna upp slaktarsonen Pettersson-Jonsson till en riktig ishockeystjärna. Det är så klart inte särskilt populärt hos direktör Persson som hade hoppats att hans son skulle bli nästa ishockeylegend. Hans missnöje får långtgående konsekvenser för familjen Fernández.

När Fragancia blir äldre blommar hon ut och blir en riktig skönhet, men hon har många problem att tampas med: mamma Mariannes allt svagare hälsa, familjens ekonomiska problem, pappa Fernández tilltagande galenskap, hennes obesvarade kärlek till Pettersson-Jonsson och den ovälkomna uppvaktningen från Richard Persson. Hennes brors mystiska försvinnande är den sista spiken i kistan. Fragancia misstänker genast att Richard Persson ligger bakom försvinnandet och svär att hämnas.

Boken spänner över tre generationer och känns till en början lite fragmentarisk. Det är tvära kast mellan dåtid och nutid och mellan olika personer, något som ställer en del krav på läsaren. Men man behöver inte begripa allt. Man kan tryggt luta sig tillbaka och lita på att författaren har koll på läget. Carina Dahl skriver med säkerhet och driv och knyter ihop alla lösa trådar. Dessutom lyckas hon måla upp färgstarka karaktärer och en berättelse som hela tiden bjuder på överraskningar. Är det något den här boken är så är det oförutsägbar. Jag trodde att det var på ett visst sätt, men slutet chockade mig totalt.

Stämningen i boken är ljus och man sitter med ett leende på läpparna trots att man läser om ämnen som barn- och hustrumisshandel, våldtäkt, knarkmissbruk och död. Det kan kännas lite märkligt, men det brukar vara så med magisk realism. Ni som har läst Laura Esquivel och Isabel Allende vet vad jag menar.

Språket i boken är otroligt målande och den känns väldigt filmisk i sitt berättande. Jag tror att den skulle göra sig mycket bra på vita duken. Det är nog många som kommer att se fram emot del två i den planerade trilogin.

Similar Posts:

• I kärlek och krig…
• Ett ivrigt berättardriv i en vriden verklighet
• Så otrolig att den kanske är sann?
• Små träd och stor litteratur
• En rättvis chans åt Zorro