I inledningen arbetar man noggrant med att betona svårigheterna med att välja vilka verk som skall återfinnas. Och visst är uppgiften svår, men det innebär inte att man ska avstå från att kritisera urvalet.

Det är svårt att förstå varför man valt att inte ta med Euripides drama Backanterna. Att Bilbo skriven av J.R.R Tolkien inte finns med är också märkligt. En möjlig förklaring är att boken uppfattats främst som en barnbok. Att man avstår från att ta med Bibeln är inget annat än en katastrof. Paul Austers totala frånvaro är inte riktigt lika oförlåtlig. Men nästan.

Visst, man kan tycka att det är föga värt att läsa ett kort referat av handlingen i litterära klassiker som bär på så mycket mer än själva handlingen. Men samtidigt är det lätt att inse att möjligheterna att läsa alla klassiska litterära verk är begränsade för de flesta läsare. För dem innebär Berömda böcker en möjlighet att sovra och att finna de klassiker som bäst verkar passa den personliga smaken.

För studerande och kanske främst lärare i svenska är boken en god källa till övergripande fakta om böcker som man på något sätt förväntas ha tillägnat sig. För den endast ytligt intresserade fungerar boken som en utmärkt täckmantel. För den genuint intresserade, men samtidigt minnessvaga läsaren, kan boken vara bra som komplement och stöd för de egna upplevelserna.

Ja, möjligheterna med boken är uppenbara. Men den är självklart inget värdigt substitut för att faktiskt läsa de berömda böckerna. Berömdheten ligger inte bara i själva handlingen, utan lika mycket i själva gestaltningen, den språkliga utformningen.

Boken är egentligen inte en litterär genväg, som rubriken antyder, utan snarare en vandringsstav, en vän att stödja sig med på den ibland besvärliga vägen mot det litterära himmelriket.

Similar Posts:

• The truth is, like, really out there, dude
• Det svåra enkla
• Ring, ring
• Demokratitrivsel i tegelstensformat
• Sagan om superlativen