Visst kräver denna tegelsten sin läsares tålamod; det långsamma berättartempot gör inte Den befriade bruden till någon sidvändare precis. Men efter en onödigt lång startsträcka blir det bara bättre och bättre. Och bättre. Då är det bara att hänge sig åt det imponerande levande persongalleriet och den rikedom på detaljer och infallsvinklar, berikade med arabisk och hebreisk poesi, som romanen rymmer.

Nu när boken är slut (jag hade gärna läst 500 sidor till!) är det nästan så att jag saknar den lite gubbige israeliske orientalisten som är besatt av att få veta varför hans sons äktenskap sprack efter bara ett år, och den kontrollfreakiga domaren som inte gärna rotar i vare sig sonen Ofers eller den före detta svärdottern Galias privatliv. Eller den unga arabiska kvinnan Samaher, Rivlins magisterelev, inte helt olik Tusen och en natts Scheherazade, som under en drömsk ramadan-natt i byn El-Mansura läser arabiska noveller och dikter av Hatib Abu el-Slah, Ibrahim Ibn Bakhir och Yassin bin Abbas i egen hebreisk översättning, eller som under en poesifestival på Khalil el-Sakakini kulturcenter i Ramallah spelar rollen som Rabbi Azriel i en uppsättning av Dibbuk, "judarnas Hamlet", som hon kallar pjäsen.

Vad som imponerar mig mest i denna välkomponerade israeliska samtidsskidring, där blicken pendlar från högt till lågt, från det samhälleliga till det privata, från dåtid till nutid, är just det mellanmänskliga spelet, relationsdramatiken – gestaltningen av karaktärerna och den djupa psykologi med vilken de alla ner till minsta lilla bifigur är skildrade. Alla framträder de i all sin komplexitet. Vem som är ond och vem som är god är aldrig riktigt säkert. Livet och litteraturen är fullt av paradoxer.

Similar Posts:

• Israel från en annan sida
• Fruktansvärd läsning om folkförföljelse
• Det förlovade landet – exploaterat
• Det enkla är svårt
• Att vara i det absurda