Till hjälp har hon bästa vännen Eva. Blinddejt efter blinddejt följer, orkestrerad av vännen, den ena än mer katastrofal än den andra. Roxy gör allt för att behaga, låtsas att hon gillar poesi, klär sig i dräkt. Det funkar inte. Tills Eva åker till Mallorca och Roxy träffar på tjejen från trapphuset.

Flickvänsmaterial är en fullständigt charmerande roman om sexualitet, kärlek och den vänskap som bara finns mellan två bästa vänner. Med ett klockrent språk, så omedelbart ungt, och en imponerande förmåga att observera detaljer både roar och engagerar Walldén på ett till synes obesvärat sätt. Hon får det att verka så enkelt, skrivandet.

Romanen är en rom-com i bokform. Den håller sig för det mesta till ytan, och snuddar bara lätt vid mäns beteenden och förväntan på att vara heterosexuell. Men det passar. Att läsa den här romanen är att försätta sig i ett tillstånd av lycka, och det går inte annat än önska att det aldrig ska ta slut.

Ni får ursäkta, men nu ska jag trycka boken i händerna på närmsta väninna.

Similar Posts:

• Driven och precis
• Lyhört om att börja högstadiet
• Uppfriskande triangeldrama
• Mystiskt men vardagligt
• Ava Hashemi som aldrig blir kär

Allt jag inte sa handlar om en tjej som flyttar från Malmö upp till Falun för att läsa vidare till manusförfattare. Det är inget universitet, men i alla fall någon sorts eftergymnasial utbildning. Det att flytta till en ny stad, tvärs över landet, att inte känna någon, att känna sig ung och oerfaren, det skrivs med precision och värme. Om man någon gång befunnit sig i en liknande situation, går det inte annat än känna igen sig.

Yrsa Walldén, som debuterar med denna roman, formar också sin huvudkaraktär med fingertoppskänsla. Hon, alltså huvudpersonen i boken, är blyg och osäker, ganska tyst. Och att flytta ensam som nittonåring är knappast något som, åtminstone till en början, gör den saken lättare. Hennes inre närmast flyger upp från sidorna med en slags desperat frenesi, det är hela tiden så mycket som bubblar inuti. Det måste ut.

Men mest av allt är boken ändå en kärlekshistoria. Jaget skriver till ett stumt Du, och berättar om förälskelsens händelsekedja. Om hur hon följer dem med blicken, söker på internet efter deras namn, inte kan tänka på annat. Och också detta är så klart att jag inte kan annat än bli imponerad. Det är också den första förälskelse som påverkat mig, som får det att spritta i kroppen sådär som man vill, på väldigt länge. Det är så svårt att bli överraskad efter år av läsande.

Boken är skriven rätt fragmentariskt, ”kapitlen” är ofta inte mer än en halvsida. Men det passar. Det passar jävligt bra. Men boken förtjänar definitivt en bättre titel.

Min största invändning handlar om de övriga karaktärerna. Jag upplever dem inte som speciellt utmejslade, eller ens särskilt intressanta. Bara Dena fångar min uppmärksamhet, men troligen har jag blivit smittad av huvudpersonens besatthet.

Kärlekshistorien i sig är stundtals förutsägbar, men det gör egentligen ingenting. Den kompenserar det på andra sätt. Hur får du läsa dig till själv.

Similar Posts:

• Rom-com i bokform
• Uppfriskande triangeldrama
• Att älska någon som har ett förflutet
• Den bästa bokkaramellen i årets utgivningsask
• Regnbågsskimrande berättelse med grådaskig titel