Galan går av stapeln i Stockholm så Vanessa och bästa kompisen Tanja får till slut okej från föräldrarna att packa väskorna och åka dit. Tjejerna ska bo hos Tanjas moster och kusin. Kusinen heter Hannele och är nitton år och har lovat att ta hand om de yngre tjejerna under galan. 

Vanessas spökfilmer har möjliggjorts av en speciell digitalkamera som hon fått i present. När hon sätter på nattläget kan hon se övernaturliga väsen som ingen kan se med blotta ögat. 

Men Vanessas liv är inte bara spöken och glammiga galor just nu. Hennes älskade pojkvän Abbe har fått ett utvisningsbeslut från Migrationsverket. Detta har gjort att Abbe och hans pappa gått under jorden. Hans mobil är avslagen och Vanessa är nästintill sjuk av oro för att hon inte vet hur han mår och var han är. 

Mitt under galan blir Vanessa kontaktad av Fredrik som säger att hans lillasyster Lina har blivit besatt av något när de var och besökte den gamla slottsruinen som ligger nära deras hus.

Hans familj behöver Vanessas hjälp för att få tillbaka Lina. Fredrik bor norr om Stockholm och i ett relativt ogenomtänkt beslut hoppar tjejerna in i Fredriks bil och följer med honom för att försöka förstå vad det är för gast som tagit över Linas kropp. Lina är nämligen döv och talar bara teckenspråk men har helt plötsligt börjat prata. Och det hon säger är ”Stäääng deeen”. 

Vad ska stängas? Vad menar Lina? Vanessa och Tanja börjar genast försöka reda ut vad det var som hände när Lina och Fredrik var vid ruinen. 

Vad är det egentligen som stör friden i den lilla orten norr om Stockholm och hur ska de få det att sluta?

Det är ett mycket bra betyg när min rastlösa tweenie vill läsa minst två kapitel varje kväll.

Boken är, enligt min lättskrämda hjärna, ibland på gränsen till för läskig men Söderlund har verkligen i övrigt fått till en bra balans med spöken, nutida realism och de ibland något komplexa relationerna mellan vuxna och ungdomar.

Det testas gränser och dras vita lögner för oroliga föräldrar men ändå finns det en stor tilltro mellan de olika generationerna som med värme återspeglas i berättelsen.

Det här är en perfekt bok att läsa tillsammans på jullovet! 

Similar Posts:

• Spännande spökhistoria, skröplig kvinnosyn
• Death metal, demoner och vänskap
• Träffsäker ton i berättelse om spökjägare
• Claim to fame
• Fin men inte klockren debut

Med på exkursionen till prästgården följde för övrigt också killkompisarna Martin och Abbe, och det hintas redan från början att det finns något i det förflutna som ligger mellan dom och Vanessa. Med andra ord – upplagt för relationsdrama som rosen på spöktårtan.

Spännande låter det, och spännande blir det. Själva spökhistorian är välskriven, och tempot är precis så högt att man som läsare inte hinner fundera speciellt mycket över eventuell icke-logik och klyschiga skräckfilmsgrepp. Den som letar efter en bok att sätta i händerna på ett läsmotvilligt mellanstadiebarn behöver inte leta längre – Prästgårdens hemlighet torde få den mest förhärdade läsmotståndare att ändra sig. Plus också för att spöket får ha ett motiv grundat i gamla tiders dubbelmoral och kvinnoförtryck. Modigt att ta med dylikt ämne i en ungdomsbok, även om det inte hade varit fel att utveckla det ännu lite till.

Generellt sett är dock kvinno- och tjejskildringarna i Prästgårdens hemlighet minst sagt usla. Vanessa får fronta som en tuff och modig huvudrollsinnehaverska men det är också allt. Hennes föräldrar är skilda, Vanessa bor hos pappa och mamman lyser med sin frånvaro – förutom vid de tillfällen när hennes frånvaro påpekas. De övriga tjejerna i boken, Vanessas ”kompisar”, är ytliga, falska och har som största intresse att snacka skit om andra. Problemen mellan Vanessa och hennes två killkompisar visar sig för övrigt ha sin grund i just relationen Vanessa och hennes tjejkompisar. I boken beskrivs det som att Vanessa blev introducerade för de två nyinflyttade tjejerna och ”blev bara glad över att få två tjejer att umgås med”. Att de ansåg att hennes killkompisar var töntar var ett billigt pris att betala. Slutsats: Bli inte glad över tjejkompisar, ty dessa är skit. Håll dig till de trogna killarna istället. Den unkna kvinnosynen är faktiskt något förvånande med tanke på att boken i övrigt anstränger sig för att vara aktuell, till exempel är Abbe nykommen till Sverige med tragiska upplevelser från kriget i Syrien i bagaget.

Nåväl, som den ständige optimist jag är avslutar jag denna recension som jag gjort flera gånger förut – med att det kanske blir bättre i nästa bok. Prästgårdens hemlighet är nämligen den första i serien Spökkameran. Förhoppningsvis bjuder nästa bok också på lite mer karaktärsutveckling, något som saknades i denna. Faktum är att man får veta så lite om karaktärerna, deras bakgrund och driv att man undrar om författaren varit rädd för dom. Men som sagt. Jag väntar med spänning på nästa bok – är den hälften så spännande som Prästgårdens hemlighet är den värd en genomläsning i vilket fall.

Similar Posts:

• Gastkramande händelser vid ruinen
• Glimrande spökhistoria kring glasbruk
• Högstämd spökhistoria
• Spänning som tar slut
• Igenkänning men inget nytt