Denna bok berättar historien om den tibetanske buddistmunken Palden Gyatso som tillbringade över 30 år i kinesiska fängelser. När han frigavs flydde han till Indien. Med sig tog han en väska med begagnade tortyrinstrument som han köpt av en före detta kinesisk fängelsevakt i Lhasa.

Tortyrredskapen är återgivna i skala 1:1. Vi skulle lätt kunna ta dem i vår hand och känna hur lite den plastiga elbatongen väger. Den som används för att våldta munkar och nunnor i de tibetanska klostren.

Det är svårt att föreställa sig vilka hemska sår den billiga kniven med någon slags ölöppnarfunktion längst ut i spetsen ger. Föremålen är rentvättade, nästan kliniskt rena, som bevismaterial i en rättegång. Vi tvingas använda vår fantasi för att förstå användningsområdet i de vidriga föremål som Eneroth har fotograferat.
Den allra svåraste tortyren är ändå den som utövas psykiskt, den som lämnar svåra ärr som inte syns utanpå en människa.

De nära porträtten på de torterade munkarna Palden Gyatso, 75 år, Tenzin Donup, 37 år, Kushow Migmer, 38 år, och nunnan Tenzin Choedon, 28 år är drabbande. Deras styrka ligger i en enkelhet och en avsaknad av arrangemang. De stumpar till ben som Migmer har kvar efter att de amputerats under flykten är inte skrämmande eller frånstötande. Istället visar den på människans otroliga förmåga till överlevnad.

Bokens alla bilder har vit bakgrund, ett slags vitt ursinne kanske. I Malin Roséns avslutande intervju förnekar buddistmunken Gyatso att han längre känner något hat mot sina torterare :

- Vad som hänt tillhör det förflutna, det är inte nu. Jag har arbetat med att inte generera mer ilska i nuet, att hata skulle inte hjälpa mig eller någon annan.

Kanske är det den stora triumfen och segern över all världens torterare.

Similar Posts:

• Storebror ser dig, hör dig, känner dig
• Solsken som dödar.
• Avslöjande
• Se dig själv i andra
• På luffen i Kina

En alternativ synopsis: djupt olycklig man söker frälsning.

Året är 1983, Ma Jian lever ensam och arbetar som journalist i Beijing. Han är frånskild, har en dotter och en knepig flickvän. Han umgås med konstärer och poeter. Drömmer om ett liv utanför regimens själlösa fyrkant, drömmer sig samtidigt bort från vardagstristess och brist på sammanhang.

"Det verkar som om unge Mas sätt att tänka fjärmar honom från den socialistiska verkligheten. Han är pessimistisk och dekadent, och ser livet som ett enda mörker" säger hans arbetsgivare på redaktionen.

Deng Xiaopings marknadsliberala idéer har samtidigt börjat få fotfäste och med drömmar om radioapparater och tuggummi vallfärdar landsbygdens folk till städerna. Men Ma Jian förbannar den materialistiska kinesiska själen, som han anser sakna radar för emotionella nyanser, och intresserar sig hellre för landets minoriteter.

Han ger sig med föresatsen att "jag vill veta i vilket samhälle jag lever". Men det är inte hela sanningen, för han vill också fly, och även komma närmre sin buddhistiska tro. Fly lyckas han med, likaså att ta reda på mer om det kinesiska samhället – mötena med främmande människor skildrar han strålande och är bokens stora behållning. Vad religionen anbelangar lyckas han däremot inte alls; väl framme i Tibet, efter år till fots drömmande om Buddhas heliga land, inser han att även buddhister bygger sina liv utifrån en snäv och konstlad världsbild – bara med andra medel och ord än regimen i Kina.

Ma Jian vandrar i tre år, skildrar det enorma Kina utifrån sin melankoliska Hamlet-möter-Buddha-livsåskådning. Boken är ett fantastiskt tidsdokument som beskriver striden mellan fritänkande konstnärer och diktaturen i ett förändrande Kina. Prosan är vacker, stilen god och läsningen allt som oftast underhållande.

Rött damm har ofta jämförts med Vilda svanar av Jung Chang, men det är bara dumt för böckerna har inget med varandra att göra, förutom att de behandlar kinesiskt förtryck.

Men läs för all del även hennes bok.

Similar Posts:

• Staten knådar medborgarna
• Klasskamrater
• En liten pusselbit till det stora Kina-pusslet
• Kinesiska är ett språk där man döljer saker: Yiyun Li på Internationell författarscen
• ”Ni inbjuds att omedelbart återvända till ert hemland”