Med hjälp av undersökningar, anekdoter och allmänna betraktelser försöker han här reda ut vad för slags egenskaper och beteenden som människor i Sverige idag tycker är mest förkastliga. Han understryker att det handlar om just Sverige, eftersom vad som anses vara en synd förutom att variera över tid, även varierar kulturellt och geografiskt.

Utöver att presentera dessa nya dödssynder, handlar boken om vår förmåga och vilja att förändras. Att det är möjligt att träna upp sig till att bli en bättre människa. Bättre i den bemärkelsen att man funderar över huruvida ens eget beteende får negativa konsekvenser för omgivningen, och är beredd att göra något åt det. Att välja att läsa en bok av det här slaget indikerar ju i sig en vilja att förstå sig själv i relation till andra människor. Det är en bra början, men ofta är det kanske lättare att se var andra brister än att identifiera sina egna tillkortakommanden.

Den här boken innehåller ett mycket konkret råd om hur vi blir bättre människor, men det är också ett väldigt bra råd. Här kommer det:

Känn efter om du har denna egenskap och om så är fallet bestäm dig för om du vill att den ska fortsätta att förstöra för dig och din omgivning, eller inte.

Högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund. Av dessa klassiska sju dödssynder är det endast en som återfinns bland de nya. Girighet. Och den rankas som nummer sju. Alltså den minst syndiga av de nya synderna. Vällust är inte aktuell alls som synd betraktat. Det sekulariserade svenska samhället har övergivit synen på kyskhet som varande på något sätt mer eftersträvansvärt än att bejaka sin lust. Ett klart framsteg.

I slutet av boken redogör han för hur han gått till väga med undersökningarna. Här berättar han också om vad vi anser vara dygder. De hamnar så gott som alltid i motsatsförhållande till en synd. Egenskaperna som står högst i kurs är; generositet, hänsynsfullhet, pålitlighet, medkänsla, inkluderande, ödmjukhet och engagemang. Sedan får man komma ihåg att vi människor är komplexa varelser, och de flesta av oss har mer eller mindre av dessa goda och dåliga egenskaper. Vi befinner oss någonstans på en glidande skala mellan motsatta egenskapspar.

Einhorn smyger också in lite annan intressant forskning här och där i texten. Bland annat om gener och hjärnan. På det hela taget får han till det på ett mycket behagligt sätt. Han förmedlar ödmjukhet inför livet och kärlek till människan som sådan. Boken lämnar efter sig en mycket positiv känsla. Han säger inte att du skall ändra dig, han säger att du kan. Om du vill.

Similar Posts:

• Ett steg närmare förståelse
• Övning ger färdighet
• Spännande tankar i (för?) kort format
• Det positiva åldrandet
• Forskning med samhällsförbättrande potential

I Roy Anderssons och Stefan Einhorns seminarie ”Konsten att tala allvar” berör de ämnet. De talar om vikten av tillhörighet, vikten av att tillhöra en grupp. Att känna att man har något gemensamt.

Också Jan Gradvall kommer in på samhörighet i seminariet om boken Tusen svenska klassiker. Han får frågan om den masskultur som förr uppstod till en följd av det begränsade utbud som fanns nu kommer att försvinna i och med alla de nya kanaler som finns att nå kultur på. Hans svar är nej, och skälet är enkelt: vi har fortfarande ett behov av att samtala om kultur i sociala sammanhang. Därför kommer det alltid finnas en typ av kultur som samlar den breda massan. Även om möjligheterna finns till att specialisera sig finns det ändå ett behov av att samtala kring det upplevda och därför kommer masskulturen att kvarstå.

Och nog märks behovet av att tala om läsupplevelsen. Bokcirklar har blivit hippt, eller åtminstone mer uppmärksammat på bred front. Ordet bokcirkel, som för 10 år sedan framkallade dunkla syner av mossiga bibliotikarier som låste in sig i en kommunal källare efter jobbet för att diskutera böcker med svåra ord har fått en ny innebörd. Det är hippt att diskutera böcker. Hippt att vara med i en bokcirkel.

Vilken bok som sedan diskuteras är sekundärt. De finns de som tycker att en diskussion är bortkastad på till exempel Läckberg. Det finns de som inte tycker att det finns något att analysera. Kanske har de rätt, men det är inte poängen. Det viktiga är samhörigheten. Att känna gemenskapen i att ha läst samma bok och att diskutera något utifrån samma förusättningar.

Så oavsett bok spelar cirklarna en roll i ett socialt sammanhang. De skapar en gemenskap. Huruvida den nya uppmärksamheten på bokcirklarna är en fluga eller faktiskt något bestående återstår att se. Kanske blir ordet bokcirkel om några år än en gång synonymt med kommunala källare och dammråttor. Jag hoppas inte det. Förhoppningsvis fortsätter folk att diskutera sina läsupplevelser, vare sig det är Sartre eller Läckberg. Det rör ju sig, enligt Gradvall, trots allt om ett grundläggande behov.

Similar Posts:

• Årets seminarieprogram till den 21:a Bok & Biblioteksmässan klart
• Bokmässan 2008: Fredag
• Bokmässan 2009
• Bokmässan 2008: Torsdag
• Med karta, kompass eller sistarader

"Det vi ska tala om har min farfar tidigare berättat om för min far, och min far har i sin tur fört det vidare till mig. Och denna tradition är mycket äldre än så." Så inleder Stefan Einhorn sin bok som är en kärleksförklaring till livet, meningen med detsamma och till sin far.

När någon håller på att dö från dig så finns det plötsligt samtalsämnen som är viktiga, och den här boken är full av kärleksförklaringar, tillbakablickar och levnadsråd. Stefan beskriver kärleken till sitt barn och hur hans syn på livet och sig själv förändras när han ställs inför två stora personliga tragedier. Hans far håller på att dö i cancer, och dessutom är hans son svårt sjuk. Han tvingas ta paus från sitt vanliga arbete som framgångsrik forskare och tillbringar tiden med att se tillbaka på sitt liv och samtala med sin far.

Hans far delar med sig av kunskap som förts vidare genom muntlig tradition och som varje generation får integrera på sitt sätt i den tidsålder de lever i. Boken tar genomgående upp problemet som forskaren står inför när han skådar på livet eftersom allt inte kan beskrivas i vetenskapliga termer och att människan här hemma i ett större sammanhang. Han tvingas att inse att även sådant som inte finns publicerat i vetenskapliga tidskrifter inte kan bortses från. Det kan kallas andlighet eller det kan kallas något annat. Han upptäcker att hans far sitter på den här visdomen, och klyftan mellan dom som varit uttalad minskar under faderns sjukdom.

När man läser den här boken måste man ha sitt sinne öppet. Den ger inga svar, bara visar på en väg att gå. Den väg som är mänsklig och som främjar alla här i världen. Den är långt ifrån de böcker man läser om att förverkliga sig själv och söka bekräftelse genom titlar och materiella ting. Boken tvingar läsaren att skärskåda sig själv och meningen med sitt eget liv. Det finns en mening med oss alla som lever, vi måste bara hitta vår livsuppgift.

Similar Posts:

• Uppdaterat syndregister
• Det är ett behov
• Action i cyberrymden
• Skuggor i Stockholm 1919
• Fin story i slarvig förpackning