Äntligen är den här, uppföljaren på den inte bergmanska boken som handlar om barnångest!

Charlie blir en kyckling var ju en relativ succé chez moi och Charlie blir en T-rex verkar, om möjligt, ännu mindre bergmansk och ännu mer om ångest. Huzzah!

I Charlie blir en kyckling presenteras vi för Charlie McGuffin, en helt vanlig straight man-karaktär som förvandlas till olika djur när han får ångest. Omgiven av troperna funny man-killkompisar och Hermione streber-tjejvän försöker han hantera vardagen med en cancersjuk storebror och föräldrar så fattiga att de måste sälja huset. Hilarity ensues.

Och det är faktiskt rätt roligt och rätt spännande. I Charlie blir en kyckling fick Charlie inget drömslut, vilket gör det intressantare att läsa nästa bok. Jag undrar hur det ska sluta eftersom det inte kommer att sluta med att bovarna får sitt rättmätiga straff och hjältarna för alltid får ett avslut. Min son oroar sig för att Charlie inte ska bli en T-rex eftersom han (Charlie) inte blev en kyckling någon gång i första boken. Det blev inget avslut och frustrationen var total, jag kan bara likna det vid den kollektiva upplevelsen av när vi tveksamt satte oss framför Twin Peaks tredje säsong och svor att vi allesammans skulle lyncha Lynch om han snuvade oss på konfekten closure igen. Resan är lång till den potentiellt fruktansvärda besvikelsen där Charlie blir allt möjligt utom det utlovade, då man äntligen får klia på den där kittlande nerven som väntar på förvandlingen och tillfredsställer. Med andra ord kan man säga att om Charlie blir en kyckling inte var bergmansk är Charlie blir en T-rex inte lynchsk.

Kommer Charlie att tappa bort sin mänskliga identitet och slita barn i stycken när han förvandlas till en isbjörn? Kommer storebrors cancer att komma tillbaka? Kommer skolmobbaren att lyckas youtuba en video där Charlie förvandlas till lite allt möjligt? Kommer Charlie behöva byta skola och börja i en pojkskola där ingen av eleverna får ha tröja på sig? Kommer Charlies pappa ha råd med en bil så att hela familjen slipper stå och vänta på bussen i snöblandat regn och grått slask på gatan hela tiden? Svaret på alla dessa frågor utlovas, men levereras kanske inte. Shazam!

Similar Posts:

• Kyckling ánnoying l’orange
• Nio resor i andras ångest
• Priset för den villkorslösa kärleken
• En modig tjej
• Tröstprästinnan

Charlie är en nioårig pojke i en brittisk skola. Han har en lärare som är lite korkad, två killkompisar och en tjejkompis (endast tjejkompisen har personlighet), en elak rektor som har ihop det med läraren, en mobbare och en bror som är sjuk i cancer och ligger flintskallig på sjukhus. Orättvisor och vardagsfrustrationer, med andra ord, och hej presto förvandlas Charlie till en spindel när stressen är som värst. Resten av boken hanterar Charlie stress genom att förvandlas till olika djur och försöka att fly undan olika faror (uppäten av sin katt Ordförande Miao som spindel, simmande förbi bajskovar i skolans toalettsystem som boaorm, försöka att inte bajsa 20 kilo bajs på sitt sovrumsgolv som noshörning). Samtidigt måste Charlie och hans vänner komma på någon stresshantering innan en vuxen får reda på förvandlingarna, det vill säga innan Charlie behöver ställa sig framför hela skolan och sjunga den ledsna potatisens sång när det är skolpjäs.

Själva boken är skriven uppskattningsvis till 70% därför att författaren tycker att det är synd att slösa bort hans talang på att få barn i åldern 9 – 12 att skratta, skrivet så snabbt som möjligt innan Youtube och Nintendo slutar vara relaterbara. De vanliga hålen i handlingen täcks igen med fotnoter och menande blinkningar till publiken. Författaren har otroligt roligt med att dra upp alla troper han kan komma på, armbågar sedan läsaren i veka livet och viskar “ser ni, en trop”.

Finns det en dum, en smart och en ointetsägande sidekick? Jajamänsan. En ondskefull mobbare som mobbar utan anledning att mobba? You bet. En mamma som uppenbart tycker det är skitjobbigt att behöva gissa var gränsen går mellan uppfostran och att ärra barnet för livet? Självklart ståfräs. Humorn finns där för den som vill hoppas på att barnet vill hantera sin ångest med humor, det finns lättare rasism (om nu rasism mot fransmän betraktas som rasism) och Earth, Wind and Fire-referenser som jag hoppas att jag inte inbillade mig.

Jag tror inte barnen kommer att lära sig så mycket om ångest. Jag tror inte heller barnen behöver lära sig så mycket om ångest. Jag tror inte barnen behöver lära sig något i varje bok de läser. Jag tror att barnen kommer att ha ganska roligt när de läser och att de sedan kommer att gå vidare till att läsa annat, och det är väl ändå bra betyg. Det är en bra bok att läsa därför att barnen kommer att tycka att den är ball på samma sätt som annoying orange är ball. Den är liksom lite skrikig och jobbig om man inte är tillräckligt pigg när man läser den. Men barnen älskar ju sådant.

Similar Posts:

• Vänskap, avföring, ångest
• Det går aldrig som man tänkt sig
• Recensionen, ditt as
• Nio resor i andras ångest
• Sommaren när pappa inte ville leva