Och den stora frågan är, var det en olycka?

Eller har deras gemensamma hemlighet avslöjats?

Utöver deras gemensamma förflutna har de numera väldigt lite gemensamt på ytan. En är diplomat, en är lärare och en annan banktjänsteman. Tillsammans har de bevarat en hemlighet och ett förtroende som getts dem för decennier sen, en hemlighet som visade sig styra hela deras liv.

Maos hibiskus är både en fartfylld thriller och en nostalgisk bok. Peter Kadhammar väver på ett otroligt skickligt sätt ihop större världshändelser med huvudpersonernas liv. Berättelsen har många, långa trådar som sträcker sig ut i världen, till Kina och Ryssland. Nutiden och den personliga historien vävs ihop med historiska skeenden och långsiktig ideologisk kamp. Som läsare finns en hel del att lära sig, både om historien och om nutiden.

Peter Kadhammars berättelse är stundtals oväntad makaber, speciellt i kontrast till det vardagliga tempo som inledningsvis präglar boken. När fler börjar dö intensifieras allt och boken växlar snabbt upp i tempo. De är frustrerande att som läsare och åskådare se hur de som borde samarbeta misslyckas med det, samtidigt som svaret på gåtan aldrig är riktigt tydligt.

Parallellt med de sex vännernas historia får vi följa polisens arbete, framförallt kommissarie Magnusson som leder utredningen. Berättelsen om polisens arbete är befriande fri från bakgrundshistoria, alkoholproblem och annat som brukar känneteckna en klassisk deckare. De framstår som lagom mänskliga, faktiskt mer mänskliga än några av de vänner som figurerar i gruppen av gamla maoister. Där når författaren inte ända fram, några får bli huvudpersoner medan andra förpassas till en biroll så liten att de mer känns som en röd-skjorta från Star Trek.

Maos hibiskus nosar på många olika genrer på samma gång, thriller, deckare och bildningsroman. Kombinationen fungerar oväntat bra och jag ser fram emot att läsa mer skönlitterärt av Peter Kadhammar.

Similar Posts:

• En liten pusselbit till det stora Kina-pusslet
• Glittrigt yttre, spänningslöst inre
• Skåpmat och intriger
• Vindlande berättelse om identitet
• Terror är straffet för något man aldrig gjort

Porträtten är överlag välskrivna och Kadhammar gör ett gott jobb med att försöka skildra alla dessa olika människoöden inkännande. Det ganska breda urvalet av personer som porträtteras ger ju också en lättsam skildring av det svenska klassamhället av idag. Samtidigt har jag lite svårt att föreställa mig vem som verkligen är bokens målgrupp? Cykel-fantaster kan nog uppleva att den röda tråden spelar en tämligen marginell roll för många av kapitlen. Ett par av kapitlen skildrar exempelvis personer som främst använder cykeln för att ta sig till sina respektive arbeten, och cyklandet ges inte någon större tyngd i porträttet som tecknas. Ett av kapitlen handlar också om spinning-instruktören Sara, annars mer känd som tämligen kontroversiell politiker för kristdemokraterna. Jag uppfattar i och för sig detta som ett av bokens mer givande personporträtt, men det är likaså ett personporträtt där fenomenet cykel spelar en högst marginell roll, då det främst är politikern Sara som skildras.

Kanske kan man tänka sig den här boken som ett mellanting mellan en biografi och sådana personporträtt man kan återfinna i dagstidningar. Så den som älskar någondera av dessa två genrer kan säkerligen uppskatta den här bokens kapitel-långa personporträtt. Som cykel-läsning riskerar den dock att göra läsaren besviken.

Similar Posts:

• Framför och bakom fronten
• Levande om socialismens död
• Gör inte bilarna ledsna
• Ungdomens synder
• Kulturarbetare i gig-ekonomin

I den här boken låter han oss ta del av något av allt det vi sällan annars får läsa, utrikeskorrespondentens innersta. Vad tänker man när man ska intervjua en person som är ansvarig för folkmord? Hur agerar man när man inser att tolken man anlitat egentligen är en säkerhetspolis?

Det är ingående, närgångna reportage, där Kadhammar alltid låter oss se människan. Oavsett om det så är en person som är ansvarig för folkmord eller tortyr, eller ett offer – människorna står hela tiden i centrum för skildringen.

Författaren rannsakar också sig själv – varför han skriver, hur kriget påverkar honom – och låter oss möta några av alla de människor som gör livet som utrikeskorrespondent möjligt. Några av de korta reportagen i boken blir därför närmast hyllningar – och för den delen också ilskna kommentarer – till översättarna, tolkarna, guiderna och chaufförerna som har passerat revy. Och ibland en stilla, outtalad ursäkt – som när Kadhammar gör bort sig under en intervju genom att ställa olämpliga frågor, vilket i efterhand tas ut över den oskyldiga tolken vars karriär sedermera förstörs.

Det är således en ärlig och inträngande bok, som går långt bortom de vanliga krigsreferaten.

Similar Posts:

• Cyklist-porträtt
• Ungdomens synder
• Lysande om mörk historia
• Levande om socialismens död
• Bombkrig och rättsskipning