Jag vet, så ska man väl inte avfärda böcker som nominerats till Bookerpris, som tacklar viktiga frågor som fundamentalism och kärlek, som vågar ta lite egna formgrepp. Men … jo, tyvärr. "Den ovillige fundamentalisten" är ett enda stort "jaha".

Och det är jävligt synd, för jag gillade verkligen Hamids debut "Nattsvärmare". Upplägget i "Den ovillige fundamentalisten" är inte extremt påhittigt – det där att skriva en omvänd "Heart of Darkness" med en utomeuropeisk erövrare (huvudpersonen heter alltså Changez, efter både Djingis Khan och David Bowie) som reser västerut för att tillskansa sig västvärldens kunskap för egen vinning har ju gjorts några gånger nu – men vår unge antihjältes äventyr i kapitalismens högborg är rätt intressant. Changez ska nämligen slå sig fram som managementkonsult hos en stor amerikansk byrå som hanterar uppköp och försäljningar av företag över hela världen, och det blir i sina bästa stunder en riktigt kul nidbild av amerikansk syn på världen och kulturkrockar. Hamid är lite för förtjust i halvklumpiga allegorier – Changez arbetsgivare är Underwood Samson som i Uncle Sam, hans flickvän-in-spe heter Erica eftersom det rimmar på America, etc – men det kan jag också köpa.

Nej, problemen börjar – både för Changez och för Hamid – den 11/9 2001. För precis som den unge pakistaniern plötsligt får väldigt svårt att leva i ett allt paranoidare USA, verkar Hamid inte riktigt veta vad han ska göra med historien där. Changez byter lite halvt om halvt sida, från att ha varit en ganska ytlig satir över USA blir det en ganska ytlig satir över islamister, och ingendera delen ger egentligen några originella vinklingar. Man får lite intrycket av att Hamid velat säga något viktigt om kollisionen mellan två sorters världssyn … men inte riktigt kommit på vad det är han vill säga.

Att allt sedan också presenteras som en inte särskilt trovärdig monolog, där Changez slagit sig ner bredvid en amerikan på ett café i Lahore och obedd vräker ur sig sitt livs historia ner i minsta väluttänkta symboliska detalj … det hjälper inte heller intrycket att detta inte är så mycket en roman som en förklädd essä om vitsen att se skygglapparna hos båda sidor, att fundamentalister av olika slag finns överallt, och att man inte ska dra alla över samma kam. Vackert så, men visste du inte redan det, lär "Den ovillige fundamentalisten" knappast övertyga dig. Därtill är den, en del välfunna poänger till trots, alldeles för platt.

Similar Posts:

• Bookerpriset lägger ut alla nominerade böcker på nätet
• Handlöst fall mot avgrunden
• Kändisliv
• Om livet på ett HVB-hem
• Islamistisk terrorist möter stockholmskt tvivel

- Darkmans av Nicola Barker

- Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid

- Mister Pip av Lloyd Jones

- På Chesil Beach av Ian McEwan

- Animal’s People av Indra Sinha

- samt vinnaren The Gathering av Anne Enright.

Än så länge finns inget utlagt, men förhandlingarna sägs vara långt framskridna. Enrights förläggare jämför det med Radioheads initiativ att lägga ut sin nya skiva på nätet och låta folk betala vad de tycker den är värd. Och så säger de att bokbranschen inte hänger med.

Similar Posts:

• Sorg efter familjemedlems död
• Projekt Irland
• Inga gröngölingar i irländsk familj
• …och stora havet
• Mångbottnat om habegär och strålkastarljus

Han tillhörde tidigare Lahores absoluta överklass. De som har råd med både egen tjänare, luftkonditionering och ecstasy. De som går på fester där musik, specialmixad av brittiska dj:s för just den festen, spelas. De som kort och gott inte behöver oroa sig för sitt uppehälle. Åtminstone fram till den dagen då mattan dras undan under fötterna.

Men det är precis vad som händer Daru. Hans arbete som tjänsteman på en bank var inte riktigt lika säker som han föreställde sig. Och hans släktingar lyckas inte hitta något bra ersättningsarbete åt honom, det korrupta systemet har vänts mot honom. Därmed inleds också en klassresa, ned mot det pakistanska samhällets botten.

Parallellt med klassresan skildras också ett triangeldrama – Darus romans med väninnan Mumtaz, som egentligen är gift med Darus gamle vän Ozi… De två spåren vävs också ihop i och med att deras otillåtna romans får konsekvenser för Darus klassresa.

Till slut återstår ingenting annat än kriminaliteten. Men brott lönar sig inte alltid – Daru blir gripen, och därför ska han nu alltså dömas. Boken är skriven ur ett flertal perspektiv – Daru får själv många tillfällen att ge sin syn på händelserna, men så får även Mumtaz, Ozi och andra inblandade, liksom åklagaren.

Här finns ingenting av den exotism som man annars ofta kan finna i böcker om orienten eller främre Asien. Här finns föga inflytande av asiatisk eller muslimsk kultur. Huvudpersonerna och handlingen har mer anknytning till ett jet-set från vilket land som helst, mer gemensamt med yuppies från Djursholm, än med de fattiga på Lahores bakgator. Boken skulle i princip lika gärna kunna handla om Brasilien, USA eller Sverige, som om Pakistan.

Det enda som i någon mån utmärker det specifikt pakistanska i situationen är kontexten; Bomben. Boken utspelar sig mot bakgrund av att Pakistan vid den här tiden just har testsprängt en atombomb, i den långa kapprustningen gentemot Indien. Fanatiska, jublande människor fyller gatorna för att fira nationens framgångar, samtidigt som Daru dras allt längre ned mot botten.

Frågan är om den universella överklasskultur som skildras speglar den faktiska situationen Lahore? Eller speglar det att författaren studerat vid amerikanska överklassuniversitet och själv numera bor i USA och Storbritannien? Vilken tolkning man än tror på är Hamids bok en välskriven och spännande historia som är väl värd läsning.

Similar Posts:

• Jane Austen – ständigt aktuell
• Att vägra underkasta sig
• Handlingsförlamning
• Hon förklarar historien genom popen, eller kanske tvärtom
• Hugger i sten