Gruvar du dig nattetid för saker du gjort, saker du inte borde gjort och för saker du snart måste göra? Jag kan tyvärr inte förändra hela ditt liv om du hör till den ängsliga sorten. Men en sak är jag nästan säker på: De flesta sover lite, lite bättre med en redig bit parmesan i kylen. Den sjasar inte alla sorger på flykten, men det är lite som att ha en vän att hålla i handen. Jag som är trygghetsnarkoman handlar därför prima ekologisk parmesan ett kilo åt gången.

Lisa Förare Winbladh har en förmåga att skriva om mat inte bara som mat utan som något helt och hållet sammanflätat med livet i övrigt. Middagsbjudningar ses som livsviktiga och det kitt som håller samman samhället. Kokböcker av den kalibern kan man inte annat än älska. Det här är inte bara en samling recept, det är en berättelse om ett förhållande till livet och till maten.

Kapitlen utgår ifrån en ingrediens, i tur och ordning vitlök, fisksås, pepparrot, parmesan, chili, vinäger, sherry, ingefära, smör och slutligen citron. I inledningen av varje kapitel presenteras ingrediensen utförligt och man får en lista med ingrediensens smakkamrater. Därefter kommer recepten, recept som kräver lång tid och många ingredienser till förfogande. Tar man sig den tiden är det mödan värt, men det blir mycket över av det man köpt hem när man bara behöver en knivsudd eller en halv tesked av ditten och datten. För ett litet hushåll kan det kännas slösigt.

Soppan av butternutpumpa som jag testade fick göras i flera steg och det gav också en smak som kändes balanserad och så långt från artificiellt man kan komma. Jag har även testat receptet på syrat smör och det blev himmelskt gott.

Majonnäs har jag slagit själv tidigare men jag lärde mig nya knep när jag läste receptet i denna bok. Vid något tillfälle när jag använt mig av olivolja så har majonnäsen blivit outhärdligt besk. Lisa Förare Winbladh ger besked om varför: det berodde på att jag använde stavmixern alldeles för länge. Och länge använde jag den eftersom jag försökte balansera bort beskan med alla möjliga knep och den blev bara beskare och beskare och beskare. Nu gör jag inte om det misstaget igen! Tack för den infon! Lisa Förare Winbladh ger mycket information i den vägen, rent kemisk information som ger besked om varför ingredienser reagerar som de gör och smakar som de gör vid viss bearbetning.

Det blir många aha-upplevelser vid läsningen och man lär sig många nya knep. Så även om recepten ibland känns oöverstigliga med sina långa ingredienslistor så får man mycket annat ut av boken som man kan använda till sina egna vanliga recept. Sist men inte minst frestar fotografierna av Linus Meyer smaklökarna.

Similar Posts:

• Bobby Fischer och Erik Penser i köket, inte Jamie och Per
• Användbar vardagskokbok
• Chokladbollar på längden och tvären
• Inget för nybörjare
• Onödigt komplicerat – men gott!

En liknande avmystifiering skedde på världens börser för 20-30 år sedan. Då var det livs levande mäklare som stod på börsgolvet och slet sitt hår för att förstå sig på den levande organism som kallades marknaden. Idag har Erik Penser slutat med daytrading, varför göra det när datorerna gör det så mycket bättre?

Både Fischer och Penser skulle gjort sig som stjärnkockar de senaste 10-20 åren. För hemmakocken funkar fortfarande Jamie Olivers eller Per Morbergs brummande om att lära känna sina råvaror och att ha på känn när något är färdigt. Men ska man bli en stjärnkock behöver man termometer, tidtagarur och grundläggande insikter i hur olika ämnen reagerar med varandra över tid och vid olika temperaturer. Vetenskap, fysik och kemi är inne, känsla för feeling är ute.

Ingen är bättre lämpad att skriva en bok om det här än matskribenten Lisa Förare Winbladh och fysikern Malin Sandström. Deras bok Matmolekyler är ett smärre underverk som på ett lätt och ledigt sätt visar vilken betydelse vetenskapsmäns och stjärnkockars laboratorieförsök har för hemmakockens puttrande tomatsås och marinerade grishals. Varför försvinner en dödande överdos av dijonsenap på bara någon halvminut medan en chiliattack förstör munhålan för lång tid? Varför förhöjs smakerna i en tomatsås om vi skvätter i en sexa vodka mot slutet av kokprocessen?

Ett grundaxiom inom vetenskaplig forskning är upprepbarhet. Och just detta är kanske det viktigaste inom vetenskaplig matlagning. Ett bröd är klart när vi vänder det upp och ner, knackar och hör ett ihåligt ljud. Men det är också klart när innankråmet har uppnått 98 grader. Rätt genomförda funkar bägge metoderna utmärkt, men medan den förra kräver känsla för feeling så är den senare metoden så lätt att upprepa att vi kan be vem som helst som är betrodd med att hantera varma saker att plocka ut bröden när alarmet piper.

Matmolekyler är en fantastisk bok, men jag ser två problem. Bokens formgivning är tråkig, nästan bara text med ett fåtal tecknade illustrationer. En form som hade varit försvarbar om innehållet hade varit mer stramt och hierarkiskt ordnat, där ämne efter ämne betades av. Nu är det istället en serie språkligt viga miniessäer som hålls samman av att de alla handlar om vad vetenskap kan göra för hemmakocken. Författarna menar att man kan läsa kapitlen i vilken ordning man vill.

Och här har vi bokens andra problem. Fjärde kapitlet i en matematikbok bygger på att man läst och förstått kapitel 1-3. Men så tänker man inte i Matmolekyler. Kanske har man inte kunnat frigöra sig från matjournalistiken, som ju är en ruskigt anekdotisk och cirkulär genre som utgår från att läsare och författare inte har en gemensam kunskapsbas, men här hade jag velat se ett mer linjärt upplägg.

Men med detta sagt, är du en nyfiken hemmakock som hoppas kunna laga bättre mat i morgon än du gör idag, då är detta en bok du skall ge dig själv i julklapp.

Similar Posts:

• Med känsla för detaljerna
• Onödigt komplicerat – men gott!
• ”Simple nordic” är det nya svarta
• Vecka 45 på dagensbok.com
• Den underbara matbibeln revisited

Den här veckan började med att Oscar skrev om Britt-Marie Matssons Vi tolererar inga förlorare – en roman där Matsson följer Kennedyklanen under hundra år.

Idag skriver Johan om nobelpristagaren Tomas Tranströmers Ungdomsdikter och hittar utgåvans största stund i Anteckningar från lappsjukans domän.

Tommy recenserar Mariken Wessels Elisabeth – I want to eat. Hur mår Elisabeth egentligen? Varför är hon på sjukhus? Mariken Wessels berättar en gripande och tragisk historia. Det är en bok som består av bilder och vykort från 70 talet som hittats på en loppmarknad, som redigerats ihop till en berättelse, sann eller påhittad.

Camilla skriver om Måns Wadensjös ABC-staden, som handlar om Vällingby då och nu och är Wadensjös andra bok. Tidigare har han gett ut rosade debuten Förlossningen.

Imorgon handlar det om mat när Kettil som skriver om Matmolekyler: Kokbok för nyfikna av Lisa Förare Winbladh.

Det blir även seriefredag i form av Matilda Rutas Tummelisa eller den andre vildmarken, som recenseras av Anna N. Emelie bidrar med en text om Lina Neidestams erotiska serieroman Maran.

Trevlig vecka

önskar

Similar Posts:

• Om det socialistiska samhällets utopi – Vällingby
• Inifrån och ut
• Måns Wadensjö tilldelas Katapultpriset
• Vecka 9 på dagensbok.com – Ranelid, feministserier, mord och korruption!
• Veckan på dagensbok.com