Nu har jag sent omsider läst det senaste numret av ViLÄSER och undrar varför den är så utskälld? Visst, det är inte en ny BLM. Den kan inte heller mätas med kvalitetstidningar som Karavan och Pequod. Men tar man den för vad den är, en litteraturens motsvarighet till en inredningstidning är den ganska trevlig. Man får lite bilder, lite kuriosa och en hel del tips och sen är det bra med det. Litteraterna har ju liksom alla andra ett behov av att få vara ytliga.

Det senaste numret inleds med en intervju av Åsa Linderborg gjord av Peter Fröberg Idling. Tyvärr är den inget vidare. Idling har en tendens att alltid vilja prata om skrivandet med stort s och litteraturens förhållande till verkligheten vilket inte riktigt gör sig här. Vill man ha det kan man läsa ALT istället (där Idling också skriver) med sina 50 sidor långa författardiskussioner och skippa den här intervjun. Bläddra istället fram till numrets andra intervju med UKON gjord av Amanda Svensson. Den inleds såhär:

”I konceptet ‘författarintervju’ ingår vissa saker. Man ska inleda med att man träffar författaren där och där, man ska gärna beskriva någonting kring författarens kroppsspråk, kläder eller liknande för att ge en känsla av närvaro, och så ska man berätta någonting oväntat eller spännande kring författarens person. Så okej. Ulf Karl Olov Nilsson, UKON, är inte bara poet utan även psykolog och psykoanalytiker. Vi träffas på hans kontor och har har kostym och feber. Han får börja med att berätta om sin nya diktsamling Barndomstolen (Norstedts, 2009).”

Varje människa med något av smak och tycke kan ju se att Svensson är som klippt och skuren för det här. ViLÄSER borde heltidsanställa henne på stört. Intervjun är rolig, smart och lyckas verkligen måla en bild av UKON som den charmknutte han är. Nåväl, bläddra vidare och läs ett bokfetischistiskt reportage av Jeanette Winterson om det legendariska antikvariatet Shakespeare & Company i Paris och stanna därefter upp vid Lena Anderssons krönika och läs den noggrant. Den handlar nämligen om vikten av att hitta sin lästakt, så att inte bara orden utan även tankarna hinner gå in i en. Den är smått genial och jag kan bara instämma i att vi borde bjuda alla dem som pratar om att ”öva upp sin läshastighet” mera motstånd.

Avslutningsvis rekommenderas en längre artikel (vilket i ViLÄSER betyder fem sidor text) om Barcelona och Carlos Ruiz Zafón av Lars Westman. Westman bestämmer en träff med författaren i hans hemstad men upptäcker att han har flytt till Hollywood. ”Jag kunde ha varit farsa åt den där divan” skriver Westman men fortsätter sedan att berätta om hur förtrollad han ändå är av divans stadsskildringar. Det är ett välskrivet reportage som alla som älskade Vindens skugga kommer att njuta av.

Nästa nummer av ViLÄSER kommer den 14e maj. Det ser jag fram emot.

Similar Posts:

• Navigare necesse est, sicut etiam fabulare
• Världens värde på ett bräde
• I minnets labyrinter
• Anna C:s tio i topp på bokmässan
• Och khmererna stod röda om sommaren

Jag märker ganska snart att jag inte är helt rätt målgrupp; jag är en sådan där som vill ha mer säker fakta och renodlad vetenskap, men det här är en kåserande bok. Westman blandar fakta med teorier från alla håll, från fiskargubbarna till (amatör)arkeologer och universitetsforskare, och inte minst beskriver han sina egna idéer och teorier. Det blir inte alltid så korrekt och exakt, men jag fastnar ändå för Westmans energi och drivkraft. Texterna får mig emellanåt intresserad, liksom att faktiskt se foton från Karthago och andra ställen som omnämns i litteraturen. Fotona är dock av varierande kvalitet, de flesta är tagna av Westman själv, på gott och ont. Han vill verkligen visa oss vad som döljs emellan all text om de andra antika folken, liksom mellan alla rader om köpmannafolket som begav sig från handelsstation till handelsstation och sällan fick några vackra ord om sig under sin samtid.

Framåt de sista kapitlen får jag en känsla av att boken är sammansatt av flera artiklar, för Westman upprepar sig. Å andra sidan kanske det bara är hans sätt att vänligt förklara allt en gång till, ifall läsaren inte är helt med i alla svängarna? Men ibland får han till riktiga guldklimpar, jag tror mitt favoritcitat är

Vi är så fixerade vid nationstänkande att vi betraktar folk som försvunna bara för att de försvunnit från kartan.

Så sant som det är sagt.

Känner du för en kåserande bok om ett folk som är jämförelsevis okända för oss, så är det här nog ett utmärkt val. Kräver du däremot mer belagda fakta och renodlad vetenskap, är nog uppslagsverk om antiken bättre.

Similar Posts:

• ViLÄSER – en litteraturens inredningstidning
• Arkeopornografi
• .nu, .då, .∞
• Virrvarr av politik, inredning och bananer
• I Kina finns det 300 miljoner cyklar