Berättelsen om McCandless skulle kunna ha slutat där. Han var en dåre som inte var tillräckligt insatt eller erfaren för att på egen hand överleva i en av Nordamerikas mest svårtillgängliga naturområden långt från civilisationen. Journalisten Jon Krakauer skrev om McCandless öde men hans nyfikenhet om mannen drev honom till att forska vidare om McCandless tidigare liv.

McCandless hade i själva verket övergett sin familj, sina materiella tillgångar sin bil och eldat upp de pengar han bar med sig i plånboken, efter sin examen vid högskolan. Han ville bryta från den lögnaktiga verkligheten där människan inte tillåts leva sitt eget liv. En tillvaro utan sanning. Han drevs av en upptäckarglädje och outsläcklig törst på att leva ett liv utan några villkor som han själv inte stiftat. Existentiella frågeställningar cirkulerade ständigt i McCandless tillvaro. De avslöjas i de understrykningar i litteraturen han läste och i de dagsboksanteckningar vi som läsare av "Into the Wild" får ta del av.

McCandless gav sig ut på ett äventyr som tog sin början i södra USA och till viss del i Mexico och slutade tragiskt i USA:s nordligaste delstat Alaska. Han tog sig fram genom att lifta, ströjobba, vandra till fots eller paddla kanot. I sin ryggsäck bar han med sig några kilo ris för att överleva när naturen inte gav honom den tillåtelsen. Emellanåt sökte McCandless socialt umgänge med andra människor som snabbt blev förtjusta i honom. Men lika plötsligt som han tog kontakt för att fylla något sorts behov drog McCandless vidare.

Kanske är det varje människas äventyrslusta som är grunden till min och många andras fascination av McCandless liv. Visserligen är detta en historia från ett modernt samhälle, där pengar och karriär äter upp vår fritid som en bakteriell härd. Det moderna livet i storstäder, inte i minst i USA, gör oss alltmer främmande för naturen och dess skönhet. Ensamheten utan ljud från något annat än sina egna tankar kanske skrämmer vissa, men det var antagligen det McCandless sökte och som många försöker nå genom religion, äventyrssporter, resor …

Okej, Into the Wild kanske inte är en bok som skulle blivit skriven om McCandless överlevt i Alaska. Med största sannolikhet skulle han vägrat att en biografi om honom skrevs. Into the Wild är egentligen inte mer än en väldigt lång artikel från en tidsskrift men den är kort och gott spännande. McCandless liv utmanar mig på något underligt sätt. Jag tvingas att återvända till mig själv, lyssna på sanningen i tystnaden, innan jag springer vidare till arbetsförmedlingen, jobbet, skolan …

Similar Posts:

• Essäer om bergsklättring
• This is your family
• ”I stop some where waiting for you”
• TheFastestManAlive
• Människor berättar vad dom sysslar med

Jon Krakauer har dock fått berömdhet från en delvis lyckad bestigning av Mount Everest, eller Qomolangma, som är den tibetanska och allt mer anammade benämningen på berget. Anledningen till att denna bestigning blivit så uppmärksammad, är att det vid detta tillfälle förolyckades nio stycken klättrare: av höghöjdssjukdomar och av köld, eller båda i kombination. Krakauer tillhörde de få överlevande. Hans egentliga uppgift var att, som journalist, göra ett reportage om en kommersiell guidebestigning av Everest. Krakauer fick förstås med sig så mycket gripande material hem, att det inte bara räckte till ett tidningsreportage, utan senare även till en uppmärksammad bok: Tunn luft. Krakauer fick motta en del kritik för denna bok, då man från vissa håll menade att han försökte göra ekonomisk profit av tragedin. Krakauer själv menar att boken var en del i hans terapi för sina svåra upplevelser.

Tunn luft var den första boken av Krakauer som de svenska läsarna fick stifta bekantskap med. I år kom denna, hans andra bok i svensk översättning: Ett berg högre än Everest, som jag nu läst. Denna är dock Krakauers debut, och släpptes redan 1990 i USA. Man kan misstänka att denna nya svenska översättning är en följd av framgången med Tunn luft. Liksom Tunn luft är inte Ett berg… heller någon roman, utan har mer formen av ett dokumentärreportage. Boken består av tolv stycken berättelser, vilka alla tidigare har varit publicerade i det amerikanska friluftsmagasinet Outside under 1980-talet.

De tolv olika essäerna belyser de flesta olika inriktingarna av bergsklättring, vilket antagligen ger den oinvigde i bergsklättringens mystik en och annan aha-upplevelse: klättring kan vara allt från att ta den svåraste vägen upp på ett till synes obetydligt flyttblock, till att bestiga gigantiska toppar i Himalaya.

I den här boken ges skildringar om klättring på frusna vattenfall i Alaska; högalpina klättringar på K2 i Pakistan, McKinley i Alaska samt Eiger i alperna. Boken berättar också om livet i Europas klättermetropol Chamonix, och i samband med detta får läsaren reda på att svenskar ”har en förmåga att dricka för mycket och bli ‘fullkomligt galna’”. Förmodligen är ett ganska sanningsenligt påstående om svenskar i Chamonix… Till höjdpunkten bland essäerna hör i mitt tycke berättelsen om tvillingbröderna Burgess, vilka synes vara mer galna än tama, och som verkar slåss, supa och klättra med samma intensitet och inlevelse.

Det märks att detta är Krakauers första bok. Den senare, Tunn luft, upplever jag som mer fulländad språkligt, och det verkar också som om Krakauer blivit mer slipad i att skildra spänning, vilket då är mer tydligt i den ständigt lika hårresande Tunn luft. Det gör sig också i vissa fall lite väl märkbart att texterna inte är skrivna i syfte att sammanställas i en bok, utan som tidningsartiklar. Detta gör att de kan skilja sig en del i stil. Det jag framförallt tänker på är det nästan klassiska problemet: vilken bergklätterteoretisk nivå texten skall ligga på. Det finns förstås en rad begrepp och spörsmål, som endast klättrare har nöje av att ta del av, medan andra läsare sannolikt endast skulle ställa sig frågande till dem.

Ett berg… tycks det ibland vara så att de olika artiklarna ligger på olika klätterteoretiska nivåer. Till exempel känns berättelsen om klätterlegenden John Gill, mycket intressant för mig som inbiten klättrare, men jag betvivlar att den faller i allas intresse. Andra texter kan istället verka banalt övertydliga för mig som klättrare, men där förklaringarna och förenklingarna sannolikt är nödvändiga för lekmannen. Krakauer tycks hur som helst inte ha bestämt sig för vilka som utgör han läsekrets: samtliga intresserade eller framförallt klättrare?

Dessa synpunkter är dock småsaker i det större sammanhanget. När jag väl börjat läsa Ett berg högre än Everest, lägger jag ogärna ifrån mig boken. Merparten av essäerna är underhållande och behaglig läsning.

Similar Posts:

• Journalistiskt scoutcollage utan historiskt djup
• Jamaica Kincaids trädgård
• Barn inget hinder för uteliv
• Lust och fägring
• Svårare än lätt