Få av bidragen i den här antologin utmanar tanken. Och det trots att redaktörerna har lyckats få tag på åtminstone ett par ”kändisar” i sina kretsar, som Noam Chomsky och David Harvey. Få av dem lyckas här prestera några mer tänkvärda bidrag över huvud taget.

Ett av de få bidrag som tilldrar sig något slags intresse är John Bellamy Foster och Brett Clarks bidrag om ”ekologisk imperialism”, där de diskuterar frågan om de rika ländernas ekologiska skuld för all förstörelse och exploatering som de har orsakat – och fortsätter att orsaka – världen över. Det är tankegångar som författarna har hämtat från Jordens Vänner internationellt, men här för en riktigt intressant diskussion kring.

Ett annat intressant bidrag är Emad El-Din Ayshas essä om ”amerikaniseringens” gränser – trots att allt mer av många länders kultur härstammar från USA (allt från Hollywood-filmer till MacDonalds-mat), så är det ingen enkel och tydlig amerikanisering. Tvärtom har en ny trend av lokalisering börjat ske inom många transnationella företag. MacDonalds marknadsför sig lokalt med Asterix istället för Ronald MacDonald…

Men, i övrigt är de flesta av artiklarna inte särskilt unika. Somliga av dem hade kanske trots det förtjänat en del läsare – exempelvis analyserna kring Irak-kriget. Men i den här förpackningen lär så nog tyvärr inte ske. Och tråkigt nog är det enda bidrag som särpubliceras (Panitch & Gindins artikel om det amerikanska imperiet) synnerligt ointressant…

Similar Posts:

• Trendig men överflödig
• Chomsky upprepar sig… igen
• Antikapitalism för miljöns skull
• Idissling pågår
• Terrordåden i USA – vems är felet?

Kapitalismen, menar han, är till sin natur exploaterande. Den behöver hela tiden växa för att överleva, och en evig tillväxt är per definition ohållbart. Dessutom kommer konkurrensen mellan olika vinstintressen att leda till att miljöfrågan marginaliseras. Som bäst kan konsumenter möjligen förändra olika marginella områden, men grunden är och förblir ohållbar.

Att förvänta sig att konsumenterna ska lösa frågan är för övrigt inte heller hållbart, menar Foster. Vi väljer vad vi vill konsumera, men vi väljer däremot inte vad vi vill välja. Våra preferenser skapas i en social kontext. Och där underblåser kapitalismen också en ohållbar livsstil.

Boken består av en rad artiklar och essäer som tidigare har använts i andra sammanhang. För den som är intresserad av miljöpolitik på ett mer övergripande plan kan flera av dem vara tänkvärda.

Framförallt tycker jag det är sympatiskt hur Foster argumenterar mot somliga miljövänners misantropi, och vad som närmast kan beskrivas som människoförakt. Det Foster menar är att det inte är människorna, eller den mänskliga naturen, det är fel på – utan det nuvarande mänskliga samhällssystemet. Men det systemet är inte evigt, utan kan förändras. Vilket han, föga överraskande, också argumenterar för att vi borde.

Fokus ligger på kapitalismen. Många av de andra möjliga orsakerna till miljöproblemen, som Foster nämner i förordet (moderniteten, industrialismen, med mera) tar han inte upp i någon utsträckning. Själv är jag kanske benägen att hålla med Foster i många av hans argument. Men frågan är om en läsare som inte redan från början gör det blir övertygad av argumentationen. I slutändan bygger den trots allt på argument som är svåra att bevisa (och för den delen motbevisa), som t.ex. om huruvida kapitalismen kan överleva utan tillväxt.

Dessutom kan man ju fråga sig; om det nu är så orimligt att tänka sig att individuella konsumenter kommer att lösa miljöproblemen – är det inte lika orimligt att tänka sig att de kommer göra det inom ramen för ett alternativt (socialistiskt?) system? För det är väl i slutändan ändå individerna som ska bestämma även där? Iallafall så länge som vi talar om en demokratisk socialism.

Similar Posts:

• Miljö – en fråga om rättvisa
• En elefant löper amok
• Imperialism igen och igenÂ…
• Natur värd att betala för
• Gröna vågen – mitt i stan