Tyvärr är både det språk han använder och de litterära kopplingar som återfinns i denna vår tids pinsammaste diktsamling i stort sett identiska med de man kan hitta i svarta anteckningsböcker längst ner i byrålådor i miljoner pojkrum där gråtmilda fjortonåringar sörjer sin egen medelklassuppväxt och sminkar sig som lik för att chocka sina niotillfemfarsor och curlingmorsor i ett missriktat pubertalt uppror mot ingenting.

I en fotnot skriver han: "Mina fans vet varför jag har ett kors tatuerat under vänster fot. De vet vad jag trampar på. Den korsfäste industriledaren, vad trodde du?" I dikten "Djävulselixir" kan man läsa följande:

lilla flickan zombie
du lever i en farlig närhet
till dem som hemsökts
av ett obotligt ljus

televisionen är din enda vän

Klyscha, på klyscha, på klyscha. Personligen tycker jag lite synd om Jupiter för att han har skrivit, och dessutom publicerat, något så obeskrivligt genomdåligt som det här. Han förstår troligtvis inte ens att det leder till att han blir för estradpoesin vad Vanilla Ice är för hip-hopen. Ett sår som inte vill läka.

Utöver boken, som i sig är ett litterärt självmord, bjuder Jupiter på en ’Bonus-DVD’ och vad ska man säga? Tack? Ja, tack Iodine Jupiter, för att vi fick alla farhågor besannade. Killen har mer komplex än en busslast åttondeklassare. Han har Marilyn Manson-komplex och Joakim Thåström-komplex och Rob Zombie-komplex och djävulsdyrkarkomplex och snälla Jupiter, väx upp. Jag känner femtonåringar som har kommit längre i sin personliga och litterära utveckling.

Trots att både skiva och bok är bland de mest förutsägbara, platta och klichérika som någonsin visats för en större publik så har det en poäng. Det hela är väldigt roligt. Inte på ett medvetet vis, men det är klockren lyteskomik från första sidan. Som till exempel i dikten "trollkarl":

söndagsbarn
född den 13e
mot min vilja

skapad att bevittna
mänsklighetens fiasko

Eller i himmel över zombie:

i den koagulerade gryningen
samlar vi ljuset från en ny sol
vid foten av månberget
drömmer zombie bort med stjärnsystemet
mot sina axlar

Vi skrattade gott hela familjen.

Ni får inte tycka att jag har varit för hård mot Jupiter, jag kan försäkra er om att jag verkligen har försökt hitta något positivt att säga om antingen "Det falska paradiset" eller Iodine Jupiter, men det har varit omöjligt.

Similar Posts:

• ”Vi är lyckliga på ett annat sätt Alla revolter påbörjas med just detta”
• Riktig ”kylskåpspoesi”
• Tranströmer-introduktion på 80-talet
• Russinen är fruktiga
• Ett möte med ett ljusgrönt rop