Swain börjar med att redogöra för berättelser från Haiti om zombier. Det finns många sådana berättelser och alla är inte lätta att avfärda. Bland annat fallet Narcisse som nedtecknats av läkaren Douyon. Narcisse hade dödförklarats 1962, men påträffades ändå av sin syster på en marknad 1980. Narcisse hävdade att han blivit förgiftad, levande begravd, tagits ur sin grav, drogats och tvingats till slavarbete. Historier som denna har lett till antagandet att det finns ett gift som skulle kunna orsaka skendöd, ett tillstånd som gör att den drabbade personen anses död och därefter kan tas omhand av den som vill ha en viljelös zombie. Efter att ha avlägsnat den skendöde ur sin grav behövs någon form av drog för att kontrollera personen och se till att den gör det man beordrar den till. Substanser som föreslagits är till exempel spikklubba och tetrodotoxin (blåsfiskens gift).

Det som ter sig mest intressant för mig är då Swain visar på hur forskning som rör sig i de dunkla områdena inom vetenskapen kan vara livsviktig. Som då han övergår från att redovisa sökandet efter zombifierande gift till att diskutera terapeutisk hypotermi:

”Men det är inte bara de som vill komma över mark i Haiti, och trollkarlarna de anlitar, som intresserar sig för möjligheten att försätta en människas kropp i skendött tillstånd. Inom medicinsk akutvård är det ofta nödvändigt för läkare att skapa zombier.”

Även om ordet zombier känns lite väl tilltaget, visar Swain hur medicinska upptäckter föranletts av experiment med exempelvis curare. Trots att HLR (hjärt-lungräddning) uppfunnits som ett sätt att hålla en kropp syresatt är det långt ifrån någon garanti för att inte hjärnskador ska uppstå. Det är nämligen ett tungt jobb att ge HLR under en längre tid. Istället för att ställa frågor om hur man skulle säkra syretillförseln, ställde någon frågan: Hur kan man minska behovet av syre? Svaret var terapeutisk hypotermi, en avsiktlig nedkylning av kroppen som gör att hjärnan inte alls behöver syre i samma utsträckning som vid en normal kroppstemperatur.

Swain berättar även om riktigt makabra experiment, exempelvis den ryske forskaren Brjuchonenko som försökte hålla liv i avkapade hundhuvuden. Brjuchonenko sysslade inte enbart med detta utan han gav sig dessutom 1934 på att återuppliva en man som begått självmord. Med hjälp av sin blodpumpande maskin, autojektorn, cirkulerade han det kalla och döda blodet ut ur mannens kropp och tillbaka fick han varmt och syresatt blod. Kroppen värmdes långsamt upp och efter ett par timmar kunde hjärtslag höras i rummet och en dödsrossling hördes från mannen. Han öppnade ögonen och stirrade på läkarna.

”Men återupplivningen varade bara två minuter – de närvarande, som var ’outhärdligt förfasade’ över vad de gjort, stängde omedelbart av pumparna och lät patienten glida tillbaka in i döden.”

Konsten att skapa en zombie rymmer allt från galvaniserade brottslingar till parasiter, lobotomi, hemligstämplade militära projekt och tumörer. Detta är populärvetenskap när den är som allra mest intressant. Det är spännande, fantasieggande, skrämmande och oerhört mänskligt. Swain berättar lättfattligt och humoristiskt, samtidigt som han för viktiga etiska resonemang.

Similar Posts:

• Hur du överlever en apokalyps
• Vecka 40: Livet efter bokmässan
• Handbok i överlevnad med zombietwist
• Prepping – din medborgerliga plikt
• Att ärva någon annans kärlek

Jag hade kunnat gå på fler seminarier, om jag bott närmare mässan. Om jag druckit lite mindre mingelvin i montrarna kvällen innan. Om jag tagit mig hem tidigare från kändisspanandet på Park. Om jag inte tyckt det var så kul att hänga i Vertigomontern att jag bara blev kvar. Om jag planerat lite bättre i förväg. Om jag helt enkelt kommit upp ur sängen lite tidigare, skärpt till mig, stressat mer.

I år såg jag ett seminarie. Det handlade om verklighetens zombies. Frank Swain har grävt i historien och fått fram hundar vars avhuggna huvuden styrs efter döden av elektroder, parasiter som tar sig in i människokroppen och sedan styr sin värds intressen, experiment som gjorts på lik för hundratals år sen, spastiska ryckningar, förmodade gengångare och kannibaler. Mycket intressant!

Jag såg också ett snack på Litteraturscenen, halva i alla fall, om åldersgränserna inom barn-och-ungdomslitteratur. Sara Kadefors som frustrerat pratade om att vi måste se förbi och splittra upp bokhandlarnas snäva gränser; läsning styrs av intresse och mognad, inte av ålder. Och recensenten Lotta Olsson på Dagens Nyheter spydde galla över folk som recenserar utan att ha koll på sin genre. Hon ville att alla då och då skulle läsa barnböcker, och hade inga problem med uppdelningen av barnboks- och vuxenboksrecensenter. För all del intressanta och viktiga diskussioner att föra.

Och nu är det vardag igen. Kanske har bristen på föreläsningssalar gjort att jag faktiskt sluppit undan den obligatoriska förkylningen (peppar, peppar!) som brukar följa på mässan. Dags att dricka mindre vin och fortsätta producera litteratur. Och läsa!

Först ut denna vecka är Handen på hjärtat av Hilary Boyd, en bok som Christina ger svagt betyg till, eftersom hon upplevt den som en roman utan något djup alls. ”Chick litt, fast dåligt”, hälsar hon.

Imorgon, tisdag, recenserar Marie Jaktmark, första boken i Helene Turstens nya kriminalserie om Embla Nyström. Marie tycker att Embla är cool och att Tursten är imponerande skicklig när det gäller att bygga ett intressant persongalleri med hemligheter och intriger under ytan. ”Och så är det väldigt behagligt att befinna sig i en kall och ruggig höstskog en stund. Även om folk råkar dö omkring mig.”

Tills på onsdag har Kari läst Max Tegmarks Vårt matematiska universum. ”Här resonerar han oss fram till att, hur och varför vår yttersta fysikaliska verklighet är en matematisk struktur. Hisnande är bara förnamnet.”

På torsdag skriver Håkan om Kaninen rymde av Jonas Modig. En intressant diktsamling som är lite modernt civilisationkritisk. ”Naturromantikerns diktning – med ett förakt för konstruktioner i alla dess former. Främst samhällskonstruktionens självdestruktiva krafter.”

Similar Posts:

• Torsdag på bokmässan
• Mord i ruggig höstskog
• Linas 10 i topp på bokmässan 2013
• Linas 10 i topp på bokmässan
• Anna Livs tio i topp på bokmässan