Novellen är spännande på ett kittlande sätt. Jag som sällan läser eller faller för spänning av typen kriminallitteratur upptäcker till min förvåning att jag ändå gillar den här novellen, för att handlingen tar en oväntad vändning redan i början och för det korta formatet. Jag hinner nästan inte tröttna.

Ferdinand von Schirach är själv försvarsadvokat och använder såklart sina kunskaper även i det egna författandet. Läsaren får därför en kort lektion i nödvärnsexcess och inblick i det tyska rättsväsendet i den här berättelsen. Tyvärr är det här lite halvtråkigt och gör att novellen i vissa avsnitt känns som en informationsbroschyr från advokatsamfundet. Nödvärn har däremot en stor förtjänst: språket.

Språket är uppbrutet i korta meningar, med en känslomässig distans som jag gillar och tycker fungerar med genren. Dialogerna känns igen från diverse polisserier.

Vi satt i Dalgers rum och drack ljummet bryggkaffe. Jag tittade igenom videobandet två gånger och sa sedan till Dalger att det var en glasklar nödvärnssituation, nästan som tagen ur en lärobok. Dalger ville inte släppa mannen: ”Det är något som inte stämmer med honom.” ”Jo, absolut, det är uppenbart. Men bortsett från er känsla så finns det inga skäl att hålla honom kvar, det vet ni”, svarade jag. ”Vi vet ju inte ens vem han är.” ”Nej, Dalger, det är det enda ni inte vet om honom.”

Ferdinand von Schirach charmar mig i detta korta format. För den som är sugen på mer finns novellsamlingen Brott nu på svenska utgiven av Albert Bonniers förlag, i den ingår Nödvärn.

Den här novellen är en del av Novellix tyska fyra, en specialutgiven samling enskilda tyska noveller, utgivna i september 2011.

Similar Posts:

• Vad händer när klockorna ställs tillbaka?
• Med Hoffmann i mardrömmarnas rike
• Förlorarens berättelse
• Kärlek och lust i otakt
• Stor special om tyskspråkiga författare och deras böcker inför bokmässan