På måndag den 4 oktober kan man träffa Lennart Hagerfors, författare till flera böcker om sin barndoms Afrika. Han växte upp i Kongo och även den senaste boken utspelar sig där: Mannen på ön. Han pratar med sin förläggare Svante Weyler om detta och om författarskap i allmänhet. På Örby bibliotek klockan 19.

På tisdag den 5 oktober kan man lyssna till den burmesiska fredsaktivisten Zoya Phan som berättar om sin självbiografi Little daughter. Boken skildrar Zoyas uppväxt som dotter till gerillakrigare i Burmas djungler, och hennes flykt undan militärjuntan. I tidskriftssalen på Internationella biblioteket kl 18.

Den 6 oktober ställs litteraturintresserade inför ett svårt val. Till Medborgarplatsens bibliotek kommer redaktionen för senaste numret av tidskriften Album, Elise Karlsson, Martina Lowden och Annina Rabe, och berättar om numret som har 1900-talstema. Man utlovar samtal om allt från ”kärlekskranka socialdemokrater och solariebrända nihilister till undanarkiverade doldisar och kanoniserade modernister”. Samtidigt, kl 19, kommer förre ärkebiskopen KG Hammar till Stadsbiblioteket på Sveavägen och berättar om sin litterära själsfrände Dag Hammarskjöld. Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare men skrev även böcker, framför allt kanske den självbiografiska och filosofiska Vägmärken. Redan innan detta kan man dock, om man orkar, hinna att höra översättaren Ove Berglund presentera den svenska utgåvan av den ungerska poeten Lajos Rafis diktsamling Ett under, slaget till marken. På internationella biblioteket, kl 18.

Sedan på torsdag 7 oktober kl 18 kommer finansmannen Robert Weil till Stadsbiblioteket och berättar om Spekulanten av Scholem Alejchem. Det är en humoristisk berättelse om en misslyckad ”börsmäklare” skriven av mannen som även skrev Spelman på taket.

Och om detta inte räcker så kommer det ju en vecka efter den här också. Då kommer bland annat Yvonne Hirdman till Kungsholmens bibliotek och pratar om Den röda grevinnan. 14 oktober kl 18. Ni kommer väl också?

Similar Posts:

• Litteraturen naturligtvis – ett samtal
• Moraliska dilemman i svensk politisk thriller
• Botkyrka goes internationell bokmässa
• Norskt på bokmässan
• Bokevents på Världsbokdagen!

Författaren skriver under pseudonymen Mark Fredel. Vem han eller hon är vet vi inte, men tydligt är att det är en person som är kunnig i politisk världshistoria, väl insatt i svensk utrikespolitik, och initierad i strukturer och arbetssätt inom UD. Det är också tydligt att det är en person med åsikter!

Nu framställs det förstås inte i boken som Mark Fredels åsikter utan tyckandet, samhällsanalysen och kritiken mot både hur världsläget hanteras av stormakterna och av dåliga svenska politiska beslut kommer fram i dialog mellan bokens olika karaktärer. Huvudpersonen Alex tycker och tänker visserligen inte så mycket. Han är lika okunnig och dåligt påläst som vilken normalläsare som helst som behöver upplysas och övertygas genom Fredels thriller. Det är ett grepp som fungerar ganska bra. Visst känns dialogen emellanåt som tagen från en dålig svensk polisserie, men ämnet som avhandlas är så fängslande att det är lätt att förlåta.

Alex är praktikant på UD och kommer av en slump över ett tidigare hemligstämplat dokument som antyder att den svenska regeringen och försvarsmakten kan ha känt till att ett attentat planerades mot Dag Hammarskjöld. FBI hade 1961 kommit över Hammarskjölds privata dagboksanteckningar och ansåg att det fanns saker i dessa som tydde på att generalsekreteraren inte var helt psykiskt stabil. Vågade man riskera att låta FN ledas av en man med religiösa grubblerier och antydan till storhetsvansinne när världen stod inför ett så bräckligt läge och krisen i Kongo bara tycktes förvärras?

Ju mer Alex får veta om turerna kring Hammarskjöld, desto värre utsatt blir han. Aningar om hot blir snart vandalisering av lägenheten, mordbrand, kidnappning, flykt och biljakter… ja ni förstår – en riktig action…film, höll jag på att säga, för det är svårt att släppa tanken på att författaren har skrivit med ett TV-manus i tankarna. Alex är en sympatisk hjälte, men jag kan inte påstå att jag får lättare att leva mig in i hans dilemma och oro av författarens försök att skildra skeendet inifrån. Beskrivningar som ”Alex kände tåren som föll” eller ”Alex märkte hur han skakade” får mig faktiskt att önska att det hårdkokta händelseförloppet fått dominera.

Jag tänker förstås inte avslöja hur det går, om de löser gåtan och om Alex kommer ur det hela med livet i behåll. Alla frågetecken i boken rätas heller inte ut under sista kapitlet, vilket får mig att ana att vi får läsa fler thrillers av Mark Fredel i framtiden. Hur ska det till exempel gå i Alex trassliga privatliv? För så är det, att parallellt med att den yttre världen utkämpar sina strider, slåss Alex också med svåra skuldkänslor och inre kval. Varför var Alex otrogen mot sin Eva med den bedårande Caroline? Vem ska han välja av de två? Kan ett förhållande fortsätta som om ingenting hänt efter ett sådant svek? Vad gör lögnen med den som ljuger, och vad händer med tilliten om lögnen avslöjas?

Moralen står i fokus i Mark Fredels thriller, i stort som i smått. Det är nog ingen slump att Dag Hammarskjölds öde fått skapa ramberättelsen till den här thrillern och att citaten från Vägmärken får inleda kapitlen om generalsekreteraren och mana läsaren till eftertanke. Det är också berättelsen om Hammarskjölds sista vecka i livet som jag tycker är bokens stora behållning. Och förstås den stämning som Vägmärken skapar:

blockquote>Vägen,
du skall följa den.
Lyckan,
du skall glömma den.
Kalken,
du skall tömma den.
Smärtan, du skall dölja den.
Svaret, du skall lära det.
Slutet, du skall bära det.

Similar Posts:

• Författarsamtal på Stockholms bibliotek
• Bakom kulisserna på Kongo-krisen
• Polisarbete, psykologi och pirrig spänning
• Klassisk psykologisk thriller
• Spökskrivare och bilolyckor

Patrice Lumumba, nyligen vald till landets första president, trodde inte på att slicka uppåt. Chockade stod den belgiska kungen, belgiska ministrar och andra dignitärer och hörde på hur han i sitt tal i skarpast möjliga ordalag kritiserade den kolonialism som varit. Hur vågade han? Hur kunde han? Borde han inte vara tacksam för att Kongo fick frihet?

Men Lumumba såg det inte på det viset. Han såg istället all den kamp, allt det blod som hade fått spillas för att kämpa till sig frihet. Frihet var inget Kongo hade fått av en välvillig kolonialherre. Friheten hade kostat dem dyrt.

Lumumbas uppstudsighet skulle komma att kosta honom själv dyrt. Lumumba kunde utgöra ett hot mot den rådande världsordningen, då han var ett exempel för många andra nationer i Afrika och runt om i Syd. Och då Kongo blev självständigt bröt sig också en del, Katanga, ut ur den nya republiken. Utbrytarrepubliken var nämligen rik på mineraler, och upproret var understött av belgiska företag (och den belgiska staten) intresserade av dessa. Det senare är vad som kom att kallas för Kongo-krisen. Knappt ett år senare skulle presidenten därför vara mördad, och Kongo lämnades över till generalen Mobutu (senare med tillnamnet Sese Seko).

I den här boken skriver Ludo de Witte om mordet, och vem som stod bakom det. Han försöker i detalj skildra Lumumbas sista dagar, sista timmar – fram till det ödesdigra ögonblicket. Materialet hämtas både från olika inblandades egna rapporter och böcker som givits ut, samt en del material som numera har mist sin hemligstämpling.

Och de Witte skräder inte orden. Det är en omfattande komplott han tecknar, där rebeller i Katanga, belgare, amerikaner – ja, till och med Förenta Nationerna (under den svenske generalsekreteraren Dag Hammarskjöld) – sägs ha spelat med på det gamla belgiska imperiets sida mot Kongo och Lumumba.

Det är en mörk och gripande historia som tecknas. Inte blir det bättre av att myndigheter i både Kongo (under Mobutus diktatur omdöpt till Zaire) och Belgien har försökt dölja det som hände, ofta med direkta lögner.

Det enda negativa som kan sägas är att den i något hög grad blir en polemik gentemot en annan bok (Qui a tué Patrice Lumumba?). Den boken skrevs av en person som själv var involverad i affären, och – menar de Witte – till stor del därför försöker täcka över vad som egentligen hände. Om man bara läser de Witte verkar det inte bättre.

Similar Posts:

• Det okända folkmordet i Kongo
• Allt vi inte hör och ser
• En angelägen historia
• Vår export av det civiliserande våldet
• En kontroversiell åttioåring