Jon Witcroft blir placerad på internatskola i Salisbury efter mammans giftermål med en ny man som går under namnet ”skägget”. Internatet har gamla anor och är typiskt engelskt, klassiskt och katolskt. Allt är nytt och främmande för Jon. Det är murar, långa korridorer, nya rumskamrater, och till råga på allt börjar det snart att spöka. Och det är inga snälla spöken som Jon har råkat ut för.

De väntade bredvid porten, högt uppe på sina hästar liksom föregående natt och den här gången var de fyra.
Jag stannade så plötsligt att Stu snubblade mot mig.
Han såg förstås ingenting den här gången heller. Ingen såg dem. Utom jag.
Den fjärde vålnaden fick de andra att se ut som trasiga landstrykare. Hans ansikte med insjunkna kinder var stelt av högmod och hans kläder hade säkert en gång varit en rik mans. Men runt ena handloven bar han järnkedjor och runt hans hals hängde en galgsnara.

Mötet med spökena gör att Jon söker upp Ella, vars mormor har erfarenhet av spöken. Och snart är de inne i släktforskning, spökjakt och försök att lyckas smita från skolan. Det råder ingen tvekan om att spökena är ute efter Jon eftersom han på sin mammas sida är del i släkten Hartgill. Han blir indragen i en hämndhistoria om ett för länge sedan utspelat brott, där alla inblandad är döda sedan länge. Eller rättare sagt, borde vara döda. Spökena blir allt mer aggressiva och läskiga och Jon och Ella anropar riddare William Longspee som enligt gammal myt svurit ed på att hjälpa människor i nöd. Riddaren håller spökena på avstånd, men som tack ber William Jon att hitta hans hjärta som blivit stulit vid hans begravning. Istället för att begrava hjärtat vid Williams hustrus grav har hjärtat försvunnit. Nu räcker det inte bara att hålla onda spöken på avstånd, även hjärtat måste hittas.

Det är tänkt att vara både skrämmande och spännande, och det är det delvis. Färgillustrationerna som Friedrich Hechelmann har gjort bidrar till den gotiska och anrika stämningen och ger berättelsen ytterligare en dimension. Miljöerna är höljda i grönaktig dimma och karaktärerna komiskt förvridna. Dock har jag svårt med det högtravande språket som harvar sig igenom hemligheter och kopplingar i det förflutna. Många ord stannar jag upp inför, inte för att deras betydelse är svår, utan för att de helt enkelt är ovanliga och konstruerade. När jag reagerar på dem, har jag svårt att tro att de går en tioåring förbi.

Jag har ingen större erfarenhet av att läsa fantasy och skräck, kanske finns det en genrekod att knäcka innan man börjar läsa Spökriddaren och hans väpnare. Jag har tyvärr inte gjort det. Men har man gjort det och vill bli uppskrämd framåt allhelgonadagskvällen är det bara att hugga in!

Similar Posts:

• Oförskräckt men rysligt på spökskolan
• Sommarskräckis
• Glimrande spökhistoria kring glasbruk
• Höstlovsvecka är ungdomsboksvecka
• Spännande spökhistoria, skröplig kvinnosyn

Här är en bråkdel av vad veckan kommer att bjuda på;

Anna N skriver om Den unga F:s bekännelser enligt Maria Margareta Österholm. En jättefin och annorlunda bok och zombiehamstrar och andra svåra saker som gör henne ganska lycklig.

Lina har recenserat 62 dagar, en ungdomsbok av Cilla Naumann. Hon tyckte om den, även om hon har lite invändningar också. Lina rekommenderar boken, kanske framför allt till finniga tonårspojkar som sällan läser annars.

Anna C skriver om Åsa Anderberg Strollos Hoppas, som handlar om unga hemlösa i Stockholm. Om att bli sviken av vuxenvärlden, försöka överleva själv och att HOPPAS. En mycket viktig ungdomsbok som Anna C hoppas får många läsare.

Emelie skriver om Louise Halvardssons Punkindustriell hårdrockare med attityd som handlar om en tjejs sexuella uppvaknande, längtan bort och hittande av identitet under gymnasietiden. Tidperspektivet är svårt eftersom den spänner över en så lång period men den hårfina gränsen mellan sexuellt oerfaren till att bli slampa skildras jättefint. Emelie bjuder också på en bonus i form av den tyska författaren Cornelia Funkes Spökriddaren och hans väpnare. Det är en högstämd spökhistoria som bitvis är riktigt läskig, men som är skrivet på ett avancerat språk som hon många gånger blir osäker inför och tvekar om målgruppen 9-12 åringar kommer att kunna ta till sig det.

Jag har läst Maja-Maria Henrikssons Inte på riktigt, inte på låtsas. Det handlar om längtan efter tillhörighet. En längtan som är så stark att den blir destruktiv. Det är en bok som gör ont att läsa, men en bok jag inte vill vara utan.

På onsdag kommer en intervju med cirkelförfattarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren av Emelie och Anna C. Det är ett samtal om karaktärer, om vänskapens betydelse under tonåren, vikten av att samarbeta och hur författarna har reagerat på all medieuppståndelse. Vi får också några avslöjanden om vad uppföljningen Eld handlar om, som kommer i vår.

Dessutom blir det utlottningar av finfina bokpaket VARJE dag den här veckan, och där behöver man minsann inte vara tonåring för att få vinna. Tävla bland annat om ett signerat exemplar av Augustnominerade Cirkeln, Hoppas, Smaragdernas bok och Flyga högt. Det får ni inte missa ungdomar!

Väl mött önskar redaktionen!

Till höger ser ni Cirkelförfattarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren på årets Bokmässa.

Similar Posts:

• Misär med ljusglimt
• Anna C:s tio i topp på bokmässan
• Vinn ett signerat exemplar av Eld!
• Vecka 19 på dagensbok.com – minicirkel om Cirkeln och mycket mer
• Flickroller, läppstift och zombiehamstrar