Noveller är såsom fylliga praliner. Komprimerade historier där en stor historia kokas ner till en liten berättelse som går snabbt att läsa, men för den skull inte behöver vara lättviktig eller flyktig.

Farlig sanning av Anna Jansson utspelar sig under ett par sommardagar i Anneli Robertssons liv. Hon jobbar som undersköterska på kirurgen när det en natt kommer in en äldre kvinna som varit med om en smitningsolycka. Ett par timmar senare kommer en annan kvinna in som ser ut att ha blivit misshandlad. På något sätt finns det en samband mellan dessa två människor. Det här är en spännande novell som byggs upp vartefter. Olycksfallen hamnar närmare huvudpersonen Anneli än vad hon tänkt sig och olusten kryper inpå mig som läsare. Novellen är förtätad och väldigt spännande.

Håkan Nesser har skrivit Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter. Det är är novellsamlingens längsta novell, nästan dubbelt så tjock som den kortaste. Det märks för berättelsen innehåller många trådar. Huvudpersonen möter en regnig kväll en man på en bar. Mannen påstår att han har en del att berätta om huvudpersonens fru. Det är ingen trevlig historia som uppdagas. Men vad är sant? Jag tycker mycket om hur berättelsen vindlar och vränger. Nessers novell får förutom det mig att bli känslomässigt berörd.

Ett testamente från helvetet är författat av Kristina Ohlsson.

Det hann gå flera dagar innan hon först saknades. Det blir så när man bor själv. Det tar ett tag innan någon märker att allt inte står rätt till. I Margots fall var det jag, hennes advokat, som först undrade vart hon hade tagit vägen. Vi hade bestämt träff på mitt kontor och hon dök aldrig upp.

Margot är borta. Hon är en ung framgångsrik författare som skriver hemligt under pseudonym. Hennes advokat blir orolig och börjar leta efter henne. Så ung som hon är höll hon vid försvinnandet på att upprätta ett testamente. Hennes galna ex har redan tidigare vägrat att lämna henne ifred.

Det här är en rafflande liten berättelse som innehåller massor av spänningsmoment och dessutom gör lite ont.

Den sista novellen står Johan Theorin för. Knackningar är en lågmäld berättelse som behandlar vidrigheter. Tänk dig själv att bli kidnappad och instängd. Då tar du till det din morfar lärt dig, att knacka S.O.S i morse. Är det någon som hör dig? Som förstår allvaret?

Pensionären Molly lever ett tomt liv. Förutom att stjälpa i sig likör tänker hon mest tillbaka på sitt liv och väntar på att dagarna ska passera. När knackningarna börjar väcks hennes oro och hon måste agera. Men vem lyssnar på en gammal pensionär?

Det här en fyra spännande pärlor som nödvändigtvis inte behöver läsas ihop. Men eftersom var och en av dem blir en munsbit som skapar mersmak rekommenderar jag er att införskaffa hela boxen.

Similar Posts:

• Ständigt hotade idyller
• Brevlådelitteratur
• Sjölin går på knock
• Människans vaga konturer
• En helvetes resa

Om Karoline varit en verklig människa skulle jag tycka synd om henne. Men nu är det frågan om litteratur och därför kan jag erkänna, med risk för beskyllningar för bristande empati, att jag inte bryr mig nämnvärt om Karoline. Vissa föddes perfekta andra som jag lyckas inte med det den vill (om jag inte helt missuppfattat saken), nämligen att engagera.

Medelklassungar som känner sig lite utanför, är vänsterorienterade och åker på resor i Europa är kanske inte det bästa receptet om man vill fånga läsaren. Men vad man säger är som vi vet inte riktigt lika viktigt som hur man säger det. Vissa föddes perfekta andra som jag skulle kunna vara en bok som engagerar. Temat, den inre resan och den yttre, är gammalt som gatan och fortfarande, om det används på rätt sätt, synnerligen effektivt. De korrespondenser, eller diskrepanser, mellan den inre resan och den yttre som krävs för att berättelsen ska bli effektiv används inte tillräckligt i Vissa föddes perfekta andra som jag.

Om någon nu vill komma med invändningen att jag inte förstår den här boken därför att jag själv inte upplevt saker som den skildrar och inte kan sätta mig in i hur det är att vara ung kvinna i dagens samhälle, så vill jag genast försvara mig med att jag har inte suttit i koncentrationsläger, men tycker mig ändå förstå Primo Levis Är detta en människa. Förståelse för ett litterärt verk beror inte i första hand på likheten mellan läsarens och de litterära karaktärernas situation, utan på hur karaktärernas situation framställs.

Vilka förtjänster har då Vissa föddes perfekta andra som jag? Som jag ser det fram för allt en: Författaren Anna Johansson fyller i år 22 år och är modig nog (för den som inte redan visste det så krävs det mod att skriva) att skriva 220 sidor sammanhängande prosa. Detta är med andra ord hennes första vacklande steg som författare. Förhoppningsvis ett vacklande steg i rätt riktning.

Similar Posts:

• Minideckarjuveler att njuta
• Helvetet utan kretsar
• Överlevaren skriver ner historien
• Ögonvittne vid slutstationen
• Trovärdiga ögon