Linda Andersson Hafner delar nog inte den åsikten. Om man bjuder hem veganer på middag gäller det, enligt henne, inte bara att trolla fram en spännande veganmeny utan även att tänka på var man handlar middagsingredienserna och vad man har på sig:

Av hövlighet vill jag verkligen råda dig till att ta reda på varför dina gäster är veganer. Det kan nämligen styra lite vad man bör eller inte bör bjuda på. Det behöver ju inte vara väldigt komplicerat, men vet du att din gäst är vegan på grund av miljöskäl kan det vara extra bra att tänka närodlat, säsongsbetonat och så vidare. Skulle gästerna istället vara veganer av etiska skäl kanske du kan ta på dig de där skinnbyxorna vid ett annat tillfälle.

Här börjar det bli komplicerat tycker jag. Kanske inte om jag bjuder hem en person på middag, men om jag bjuder fler? Skall alla gäster intervjuas och jag och mitt hem helt och hållet anpassas efter mina gäster? Risken blir då att man istället för att bjuda hem dem man vill, börjar bjuda hem folk utifrån vad de äter. Där blir tanken med middagen som ett sätt att umgås helt förfelad. Dessutom tycker jag mig ofta höra att de flesta som väljer bort något ur sin kost tycker att det är ganska trist att ständigt få frågan om varför. Varför inte bara acceptera folks val av mat och sedan tillmötesgå dessa val efter förmåga? Närodlat och ekologiskt i all ära, men det är väl ändå inget man kräver när man blir hembjuden till någon?

Det andra stora problemet med den här kokboken är att den mest känns som en reklamkatalog för olika typer av substitut för animaliska produkter. Den som inte känner för att laga mat med ingredienser som heter saker som Oumph! har tyvärr inte jättemycket att hämta här. Längst bak i boken finns en genomgång, med produktbilder, av olika typer av veganprodukter. Det hjälper inte att Linda Andersson Hafner skriver att hon inte är sponsrad, det känns som reklam.

Nåväl, recepten då? Boken är uppdelad i kapitlen Förrätter, Varmrätter, Efterrätter och Brunch. Några få recept utan substitut hittar jag och sätter ihop en trerättersmeny att pigga upp en grå tisdag med. Till förrätt Rawfoodtorn. Riktigt gott! Till huvudrätt Black Pepper Tofu. Gott det också, och jag kommer absolut återanvända det sättet att tillaga tofu i andra recept. Till efterrätt Kokoschiapudding med bourbonvanilj. Oätligt, vi åt en tesked var och sedan fick resten gå i soporna.

Så är det här en bok för den som har bjudit hem veganer men är ovan vid att laga vegansk mat? Jag skulle säga nej. Det är snarast en kokbok för den som redan är inbiten vegan. För den som tänker ”Hjälp!” när han eller hon bjudit hem en vegan rekommenderar jag istället någon kokbok av Anna Bergenström. Där finns massor med vegansk mat att välja på. Mat som dessutom är så okonstlad att man lätt kan bjuda även icke-veganer på den. Överhuvudtaget önskar jag en mer okonstlad inställning till vegansk mat eftersom vi gemensamt behöver dra ned på köttätandet. Jag tror att det lättast görs genom att inte konstig-göra vegansk mat så fasligt.

Similar Posts:

• Introduktion till vegovärlden
• Vardagsvego
• Inga konstigheter, bara godsaker
• Snabb vego som inte kompromissar med smaker
• Smarta klassiker

Jag har tidiga minnen av tomatsallader, vridna baguetter, pajer och puttrande köttgrytor. När jag sedan flyttade hemifrån skaffade jag både Under valnötsträdet och Kärlek, oliver och timjan. Precis som Annas mat är de fyllda med Annas frestande recept och dottern Fanny Bergenströms läckra bilder.

Det härliga med Annas Bergenströms böcker och mat är att de är så prestigelösa. Här finns inget snobberi, utan ett ganska distinkt matter of fact: mat ska vara god, enkel att laga, vacker att se på men samtidigt med den där lilla knorren som gör den så där oemotståndlig att man bara måste ta en bit till.

Annas mat är en grundkokbok och går i tur och ordning skafferiets (eller kylskåpets) alla hyllor: grönsakerna, potatisen, svampen, äggen, sopporna, fisken, köttet och så vidare. Självklart finns här också avsnitt för ostälskaren, dessertfreaket och (socker)bagaren. Visserligen saknar jag surdegsbröden (det lilla avsnittet hade kunnat bli större) och lite mer ”nytänk” kring julmaten, men annars är det mesta täckt. Från Abboren till Örtsåsen.

Anna Bergenströms kokbok är på många sätt en matodyssé. Här finns rätter från världens alla hörn, men fokus ligger på något slags svensk-fransk-medelhavsinspirerad kokkonst. Kanske är det just medelhavsmaten som är hennes signum. Det är hit hon har återvänt i flertalet av sina böcker och det är nog en av anledningarna till att Sverige började äta fetaost som aldrig förr.

Tack och lov finns inga pekpinnar. Här är inget förbjudet. Tvärtom, recepten är verklig matglädje. De inspirerar också till improvisation. En exprimentationslusta där det inte gör något om sufflén faller ihop (läs Annas förord så får ni veta att en misslyckad sufflé faktiskt är en crêpe de la crêpe…) Det är en tillåtande matfilosofi och det är väl precis vad vi behöver i dagens ankdamm av larviga dieter.

Enkla rätter varvas med lite mer komplicerade. Ingenting är för svårt, allt är möjligt. Och mätt lär man bli. Hm…. Jag blir snarare vrålhungrig när jag bläddrar i denna skatt. Vissa recept har jag vid det här laget lärt mig utantill, de är som gamla vänner som då och då besöker min kök. Andra väntar fortfarande på att bli tillredda, vilket är kul – för vem kan tacka nej till nya bekantskaper?

Många av recepten från de tidigare utgåvorna är alltså kvar. Och den som har mor och dotter Bergenströms andra böcker kommer troligtvis
att känna igen sig. Men här finns också nya rätter på menyn. Och det är förstås alltid lika trevligt. Dessutom är nyutgåvan vacker att se på. Layouten är särledes proffsig (så många kokböcker som faller på det!) och känns på något sätt typiskt Bergenströmsk. Kombinationen av allt detta ger maten profil. Anna sätter inte bara sin stämpel på sitt matgalleri, utan lyckas även skapa ett slags atomsfär till mat och matlagning. Denna inställning, påminner om Jamie Olivers och Leila Lindholms här snålas det inte på det goda. Nej, snarare är det en explosion i matsensualism. Jag kan inte låta bli att tänka på Julia Child och kanske är Anna Bergenström Sveriges svar på denna köksdrottning.

Så här i julklappstider är det väl inte fel att rekommendera denna matbibel som en ypperlig present till… ja, praktiskt taget vem som helst. Det är en oumbärlig del, en ingrediens till och med, av vardagen. Kort sagt, med Annas mat kan du inte misslyckas.

Similar Posts:

• ”Simple nordic” är det nya svarta
• När hemmet ses som restaurang
• Onödigt komplicerat – men gott!
• Mat och bak i adventstider
• För en stressfri december