Boken börjar med små essäaktiga texter om företeelsen och jag vill citera "Det går inte att tävla i poesi därför gör vi det." Boken är ingen tävling utan ett sätt att föreviga något så flyktigt som publik och poeters möte men det sker på publikens bekostnad publiken är inte med hela det teatrala avslappnade är inte med. Sättet som jag avnjuter texterna bäst på är som en slags termometer i tidens anus, jag får dock problem att komma fram till ett enigt utslag av denna termometer men mycket feber är det nog eller det är då jag gillar denna samling när det är feber när det berättas något när det gestaltas och åsikter inte bara slungas ut banalt och tråkigt. Det får gärna vara omoget men inte tråkigt slentrianmässigt. Jag kan tycka att lite drygt hälften av texterna lämnar mig ganska oberörd men de kanske berör andra läsare och det är väl det fina med en sådan här samling. Det bittra är väl att man vill höra mera av rösterna som tilltalar en men det är mycket få som är representerade med mer än en dikt var och så undra jag lite om det är jag som kommer in i någon slags läsart eller om det verkligen är så att det är bättre texter i andra halvan av boken?

Roligt är också att känna igen namn från Göteborg trots att jag inte direkt hänger på poetry slam-hak som hängmattan. Jag noterar också de nysvenskt klingande namnen och de två ungerskt klingande. Jag fundera på skribenternas åldrar och annat ovidkommande. Det som berör mig är de som berättar något om sin barndom och gestaltar den jag har i det längsta inte velat nämna någon enskild för det är så många som inte blir nämnda då i ett sådant här sammanhang men ändå dikten om mobbingoffret som blir itutad att pinka på kraftledningen ruskar om mig rejält och spydikten luktar det om och om det är positivt eller inte det är en bra fråga. Det finns en gammal definition att poesi inte går att återberätta de texterna här som jag gillar kan jag sätta etikett på som jag nyss gjort, jag älskar även avsugningsdikten, stringtrosadikten och vad ska jag beställa-dikten! Så här kan jag fortsätta det har skett en resa, jag kan berätta något, men fortfarande gäller det bara drygt hälften av texterna, de andra kanske kräver scenen eller en annan läsare. Men hälften är väl inte illa varför ska jag haka upp mig på det. Jo för det andra det som jag skulle kalla talangen dras ned lite och det är synd eller?!. Lite nyfiken på vilka och hur urvalet till boken gått till och ordningen i boken det verkar vara lite tema, det är fler stjärtdikter i rad o.s.v.

Ja i stora hela så är det roligt att ha fått läsa de delarna jag gillade av boken liksom att få höra en hit, det är samma sak men ändå kittlande roligt. Tack svensk slam.

Similar Posts:

• Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer
• Plats i hjärtat för Håkan
• Ja, men vad är det som är queer?
• Skämt som inte är skämt
• En naiv idealist som dör på slutet