På många sätt känns ämnesvalen som raka motsatser. Politik, våld och ekonomi är ”hårda”, manligt kodade ämnen, allmänt ansedda som nyhetsvärdiga. Stickning är vardagligt, mjukt, kvinnligt kodat, något som vanligen pågår i hem eller privata sällskap och som sällan uppmärksammas i nyhetsmedier eller för den delen i historieskrivningen.

Så mycket intressantare då att Napoleoni vill uppmärksamma stickningen, teckna dess historia och sätta in den i en mängd olika sammanhang, från politiska till neurologiska, matematiska och terapeutiska.

Det är inte alldeles en slump att jag plockar upp den här boken strax efter att jag slagit igen Charles Dickens Historien om två städer, där den revolutionära stickerskan madame Defarge fångat mig. Här återkommer hon och hennes verkliga förebilder, trikotöserna, som stickade medan de såg huvud efter huvud falla under giljotinens bila. För eftervärlden har deras stickande kanske blivit en bild av iskallt klasshat, men, som Napoleoni påpekar: de stickade vid giljotinen därför att de stickade jämt. De hade helt enkelt inte råd att sitta sysslolösa.

Berättelsen om franska revolutionens trikotöser hör till de många berättelser Napoleonis farmor berättar för henne när de stickar tillsammans. Det är farmor som lärt henne sticka, och som medan de stickar berättar historia, sagor, familjeberättelser, kvinnokamp och kärleksknep. Själv mötte farmodern sin man genom att han bar hennes hemstickade sockar under första världskriget. Däremot ska man tydligen aldrig sticka en tröja åt en man innan man är gift med honom – om man inte vill bli av med honom, vill säga, för i så fall är det istället ett bra knep.

Att sticka för livet rymmer en mängd sådana godbitar, från högt till lågt, från politiskt till personligt, från skarp klassanalys till ganska flummiga livsmetaforer. Själv skriver Napoleoni boken mitt i en livskris. Hennes äktenskap är slut och hennes man har dessutom spelat bort alla deras pengar. Därför får kanske en del högtravande floskler om stickning och stickande vara henne förlåtna, men jag hade gärna sett lite vettigare källhänvisningar – en stor del av stickningens historia får författaren sig berättad av en ung student på en buss i Anderna, till exempel – och jag blir klart misstänksam av hur stickare ganska onyanserat framställs som goda och kloka människor.

Jo, det finns mycket spännande craftivism och idéer om stickning som en protest mot det hetsiga, massproducerade och kommersiella samhället. Det blir en hel del bildgooglande under läsningens gång, och det hade varit väldigt kul om boken faktiskt hade innehållit foton av alla de stickningar och stickande människor från alla världens hörn som omnämns. Däremot innehåller den en serie (enligt baksidestexten) ”unika historiska stickmönster”. Några av dem verkar emellertid snarare vara plockade från nätet, som Pussy Power- och hjärnmössorna, medan andra tycks vara rekonstruerade av samma par personer, utan att det förklaras hur.

Inget att köpa för beskrivningarna, alltså, men en rolig ingång till stickningens historia och nutid som jag hoppa hitta mer att läsa om. Helst med bilder, då.

Similar Posts:

• Inspirerande stick- och virkbok
• Craftivism – slöjd som aktivism
• Mönster till lite väl söta monster
• Beroendeframkallande handarbete
• Virka gulliga Harry Potter-figurer

Jenny Alderbrant började göra egna stickmönster i början av 2010-talet. Efter två stickböcker och ett namn på sociala medier samarbetar nu Jenny med sin syster Kamilla som hellre virkar än stickar. Detta är deras första gemensamma mönsterbok. Förhoppningsvis inte den sista.

Som läsare får man ta del av en hel del nyttiga råd i kapitel med namn såsom “Material och tillbehör”, “Praktiska tips” och i boken finns också kapitel med förkortningar och förklaringar.

Men huvudsyftet med boken är förstås mönstren – över tjugo mönster med beskrivningar och foton på vantar, sockor, huvudbonader, sjalar och en tröja. Till varje mönster finns minst ett fotografi, ibland flera. Ofta är alstren fotograferade ute i vintrig natur eller i rustika, lantliga miljöer. Fotografierna är tagna och planerade av Charlotte Gawell och Klas Andersson. Bilder är viktiga i den här typen av handarbetsböcker och här upptar de ibland hela sidor eller till och med uppslag. Naturligtvis, eftersom det vi ser på bilderna ska inspirera och locka betraktaren att själv ta fram stickor och virknål för att låta kreativiteten flöda utgående från Alderbrants alster. Mönstren finns beskrivna i text och förstås just som mönster så att man tydligt kan följa arbetsgången.

Natursymboliken är tydlig i mönstren och inte bara de stickade alstren är vackra utan även namnen: vad sägs om ”Vinterväntan”, ”Putte och Olle” eller ”Svampplockarsockar”?

Mönsterboken är inspirerande, uppmuntrande och passar kortare och längre hunna handarbetsvänner. Systrarna har hittat en egen nisch att just som systrar inspirera bland många läckra handarbetsböcker som ges ut i dag. Via sociala medier kommer säkert många stick- och virkfrälsta i kontakt med systrarna Alderbrant och här är nu en bok att ta i händerna. Min enda lilla invändning är att mönsterbeskrivningarna har allför liten textstorlek. Handarbete kräver god syn och även mönsterläsning. För övrigt är boken mycket läsarvänlig. Och läcker!

Similar Posts:

• Craftivism – slöjd som aktivism
• ”hantverk för ro och revolution”
• Virka gulliga Harry Potter-figurer
• Beroendeframkallande handarbete
• Mönster till lite väl söta monster

Sedan dess har garnet nästan bokstavligt talat exploderat – engelska termer är ju till exempel ”yarnbombing” och ”yarnstorming” – och det mjuka handarbetet har tagit plats i det offentliga rummet på helt nya sätt. Blombårderna kan för all del finnas kvar, men bli inte förvånad om det smugit in övervakningskameror bland girlangerna, eller om bonadernas vanligtvis väna budskap bytts ut mot ett citat ur Valerie Solanas SCUM-manifestet.

Frida Arnqvist Engström ger i Gerillaslöjd en mängd exempel på garngrafitti, anarkibroderi, radikalslöjd och pysselaktivism. Merparten av boken handlar om stickning, virkning och broderi, men här ges också exempel på bland annat gerillaodling, gräsgrafitti och städgrafitti. Inte minst det sistnämnda ställer intressanta frågor om vad man får och inte får göra i det offentliga rummet. Att sätta upp färgglada garntaggar kring lyktstolpar eller på statyer är visserligen svårt att betrakta som någon sorts vandalism (men anses tydligen vara ”olaga affischering” och därmed straffbart av exempelvis Stockholms stad). Städgraffitin, att städa fram mönster i befintlig smuts och föroreningar, ställer det ännu mer på sin spets. Kan det verkligen vara olagligt att städa?

Det synliggör förstås också föroreningar vi kanske helst inte vill tänka på finns där, och den typen av politiska frågeställningar är karaktäristisk för gerillaslöjden. Det här är ”craftivism” – slöjd som aktivism. Många exempel i boken är påtagligt politiska. Det kan handla om kaxiga feministiska deviser, men också i sig om ett traditionellt kvinnligt hantverk som vägrar vara tandlöst, gulligt och privat längre, hantverk som tar sig ton och tar plats. Mer specifika ställningstaganden finns också, som Lisa Anne Auerbachs Body Count Mittens, vantar med datum och dödssiffror som anger antalet döda i Irakkriget mellan den tid det tar att sticka de båda vantarna, eller den enorma Nike-loggan som satts samman av stickade och virkade rutor från ett 40-tal länder i protest mot företagets sweatshops.

Gerillaslöjd är full av sådana grymt inspirerande exempel och människor. Här finns också några lite mer handfasta projekt för den som vill komma igång och göra själv, men mest peppande är nog ändå att bara få möta alla dessa olika slöjd- eller pysselaktivister, få se saker de gjort och höra hur de resonerar. Gerillaslöjd är en fantastiskt fin och karaktäristisk bok, sydd med röd tråd i ryggen och med massor av färgglada bildexempel. Dessutom innehåller den en hel del om ”den handgjorda revolutionens” bakgrund i gatukonst, feminism, punk, Do It Yourself-traditioner, antikommersialism och hållbarhetsideologi, liksom mängder av roliga länktips.

Det här är helt enkelt ett underbart hösttips för alla som är, eller vill bli, sugna på att bädda in sig i garn och pyssla sig igenom de kommande mörka årstiderna.

Similar Posts:

• Inspirerande stick- och virkbok
• ”hantverk för ro och revolution”
• Virka gulliga Harry Potter-figurer
• Fröjd för ögat
• Mönster till lite väl söta monster