Bu och Bä har något alldeles speciellt. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör de två figurerna så tilltalande men kanske har det att göra med deras vidöppna, handlingskraftiga förhållningssätt till omvärlden. De gör helt enkelt det som behöver göras. Denna karaktärsmässiga rakt-på-sak-mentalitet går igen i den föredömligt enkla men informativa texten och inte minst i teckningarna, som påminner om tecknad film. Det är skarpa konturer och klara färger, tydliga bilder med exakt rätt detaljer infogade. Så syns till exempel katten i bild på varje uppslag redan innan den gör entré i historien, något man upptäcker först vid andra läsningen. Bu och Bäs mimik är dessutom fantastiskt väl fångad. I placeringen av pupillen i deras stora ögon förmedlar Olof Landström klockrent den sinnesstämning som råder just då.

Den här gången är formatet på boken större än de tidigare, och historien därmed mer utförlig. Men den skiljer sig varken i stil eller kvalitet. Texten är lika pregnant som vanligt trots att den är längre, och för bilderna är formatet enbart av godo. Man får in höjden på trädet på ett mer självklart sätt, och perspektiv- och översiktsbilderna får större utrymme. Bu och Bä själva är sig lika, klädda i de typiska kill- och tjejfärgerna blått respektive rosa, men utan att i övrigt uppfylla några könsstereotyper. Gränsöverskridande är de också på så sätt att de både är barn och vuxna samtidigt – ansvarstagande och helt kapabla att sköta sig själva bor de ensamma i sitt hus utan att man ifrågasätter det alls. Men i sina för stora stövlar och lekkläder är de helt klart barn till utseendet, liksom i sitt omedelbara sätt att lösa problem och angripa omvärldens utmaningar.

Similar Posts:

• Som en munfull av Zoo…
• Vårt behov av tröst
• Att frigöra duktiga flickor
• Ett lejon som husdjur
• Filosofisk båtfärd

Denna lilla tablettask är full av blandade söta karameller och jag njuter för varje liten godisbit jag stoppar i mig. I badkläder framför badbassängen med de stora krocketklubborna smakar de som Pim Pim, sött och glatt, mycket färg. Jag tar en ny karamell, Zig Zag, mjuk mintsmak. Bu och Bä borstar tänderna och gör sig redo för natten och iförda nattskjortor i flanell kryper de ner under täckena med varsin bok. Natten kommer och ljuset går och min nästa karamell smakar svart och salt, Salta Katten. Det är mörkt och ganska läskigt.

Att vara en liten söt Zoo-karamell i en mörk värld mitt i natten är skrämmande, speciellt om man måste ge sig ut i det svarta och plocka in leksakerna man glömt där ute. Det är tur att mitt i det läskiga så blir allt bra och lite skojigt. Natten är inte längre lika läskig när man vet att det inte finns några spöken, bara dagens skuggor som dröjer sig kvar. En lättnadens suck och en ny godis, Tutti Frutti.

Nästa lördag tycker jag att du skippar lördagsgodiset och köper denna söta karamell, det blir garanterat en positiv smakupplevelse. Kanske är det svårt att vara utan sitt lördagsgodis om man bara är fem år och då kan man komplettera med en tablettask Zoo, som matchar fint med Bu och Bäs regnkläder. Två favoriter samtidigt kan ju inte bli fel.

Att Bu och Bä är nya favoriter bland de små barnen tvivlar jag inte på. De är så söta så söta att jag funderar på om man skulle kunna trycka en tröja med små får i regnkläder. Att Olof och Lena Landströms böcker om Bu och Bä kommer att bli lika populära som Olof Landströms animerade filmer om Kalles klätterträd och Magister Flykt är bland de större barnen råder det heller ingen tvekan om. Texten är enkel och handlingen kan tyckas simpel, men om man är liten är det många saker som är läskiga som vi vuxna inte tänker på. Då kan det vara skönt att få identifiera sig med den här boken. Badkappor i mörker kan se ut som spöken. I mörker kan det mesta se otäckt ut. Mörkret skapar figurer och väcker vår fantasi. En fantasi som är mycket mer levande hos barnen än de vuxna. Bilderna är lika enkla, men kärnfulla, nästan som små logotyper. Inga onödiga detaljer, bara det nödvändigaste. Detta kan vara en svår avvägning då bilderna kan bli tråkiga, det blir de aldrig här.

Det finns dock en bok med Olof Landström som illustratör som är strået vassare. Det är den om Herr Bohm och sillen. Peter Cohen har skrivit om den smått vardagsfilosofiska mannen och med Landströms illustrationer är den ett måste i var kvinnas/mans bokhylla. Precis som denna är ett måste i vart barns godispåse eller kanske ska jag säga bokback.

Similar Posts:

• Fåren är tillbaka!
• När vi blundar öppnas nya världar
• Gullig, på gränsen till mesig
• Humoristiskt pekboksdrama
• Mitt bland människor