Charles Baudelaire levde och verkade i en omvälvande tid vilket tar sig uttryck i hans dikter. Han skrev briljant om 1800-talets stora litterära tema Ledan, Le Spleen. Dikterna rymmer också ett intresse och en fascination för dekadens, erotik, död, förruttnelse och inte minst detaljerna i Paris gatuliv.

Bedövande och gällt ljöd boulevardens larm.
Helt svartklädd, drottninglik i sorgen, smärt och lång
passerade en kvinna mig: hon lyfte upp festong
och fåll och svängde dem med stolt, behagfull arm.
(Ur Till en som gick förbi)

Les Fleurs du Mal, som diktsamlingen heter på franska, innehåller så gott som Baudelaires hela poetiska produktion. Den publicerades för första gången 1857 och åtalades omedelbart för osedlighet. Sex av dikterna fälldes i rättegången. Boken publicerades ytterligare två gånger under Charles Baudelaires livstid, 1861 och 1868, då var de fällda dikterna bortplockade och samlingen istället kompletterad med nya dikter.

Läs dikten Motto för en fördömd bok och avgör själva om den är osedlig eller bara underbar. Jag väljer underbar för den lockande tonen och det symboliska bildspråket.

Läsare, om du är sunt bukolisk,
nykter, hederlig, naiv och klok,
kasta från dig denna dystra bok
orgiastisk, sjuk och melankolisk.

Tog du aldrig din examen i
retorik hos Satan, släng den då,
ty du skulle ingenting förstå
eller se hos mig blott hysteri.

Vet du däremot att stiga ner
i en avgrund och ej frestas stanna,
läs mig; du skall kanske mer och mer

älska mig. Men om du ej beklagar
den som skrivit boken, själ som jagar
din chimär, då vill jag dig förbanna!

Översättning från franska av Ingvar Björkeson.

Similar Posts:

• En levande klassiker
• En gigant bland giganter
• Presentation av Poe
• Compagnon nalkas Baudelaire utan ambitionen att säga allt
• Tidsresa till Paris

Idén till Den drunknade kom när hon gick på folkhögskola, och hon kunde då kunde föreställa sig scenen, landskapet, karaktärerna, men hon visste egentligen inte vad hon vill med historien. Själva skrivandet för Therese Bohman sker ofta intuitivt och ett resultat av många timmar framför textdokumentet.

Hon visste hela tiden att hon ville skriva en mörk och från början utstakad historia med svulstiga bilder. ”Jag ser allt i bilder, men flödar inte av idéer så det är en ansträngning att få fram berättelsen”, berättar Therese Bohman. Hon fortsätter med att tala om sin fascination för förra sekelskiftet. Hur hennes konstintresse avspeglat sig i boken och om sina referenser till bland andra Ola Hansson.

Dock visste Therese Bohman så pass mycket om historien redan inledningsvis som att attraktion mellan huvudpersonerna, Marina och Gabriel, skulle uppstå. ”Jag vet inte att Stella ska dö men att det blir så är ändå logiskt.” För oss som läsare tog det dock lång tid innan det gick upp för oss vad som händer och när vi berättar detta för Therese Bohman, ser hon nöjd ut och säger att det är något som hon uppskattar och tycker är bra.

Att själva grunden till Den drunknade, triangeldramat, inte är nyskapande är inget Therese Bohman bryr sig om. ”Man behöver inte skriva för att utmana, en klassisk historia kan vara lika spännande som en nyskapande, bara den är bra berättad.”

Historien i Den drunknande är rak och målmedveten. För att nå dit har Therese Bohman skurit ner mycket i boken. Därför vet hon väldigt mycket mer om Stella och Marinas bakgrund, om deras föräldrar och uppväxt, än vad vi som läsare gör. Therese Bohman säger sig ha stått inför ett val: ”Antingen var jag tvungen att utveckla den delen av historien mer, eller så fick den försvinna helt och hållet. Jag tog beslutet att stryka bort det delarna, men det är jag nöjd med idag”. Att skära ner i karaktärernas bakgrundshistoria och persongalleriet var ett sätt att tydligare visa hur utelämnade de är till varandra och ett sätt att göra romanen mer klaustrofobisk.

Hon lyfter också fram relationen mellan de båda systrarna i boken som en viktig stöttepelare för berättelsen. Hur Marina ser sig själv som en sämre kopia av storasystern, Stella, och gör allt för att bli mer som henne. Det är det som gör berättelsen så klaustrofobisk och isolerad. Therese Bohman säger att hon ofta skriver om nära förhållanden och om tjejkompisar.

Vi undrar också över makt- och könsrelationerna i boken, om det hade kunnat vara två bröder och en kvinna dramat utspelade sig kring. Therese Bohman tror dock inte det. Hon säger att berättelsen bygger på ett klassiskt triangeldrama där kvinnorna helt är utlämnade åt den härskande mannens nycker. Att allt bygger på att han är domare och herre över kvinnorna i boken.

Similar Posts:

• Dallrande värme, död och förruttnelse
• Allra käraste syster
• Ny vecka på dagensbok.com!
• Drömmen om det lite bättre
• Drömsk och skimrande adventskalender