I hennes nya roman Revolutionsskrivarna finns Tahrir-torget i centrum. Vi kastas i bokens inledning rakt in i gyttret av människor som kämpar för att störta regimen. Som dag ut och dag in lever i tält på den varma asfalten, som ser sina medkämpar skadas av militären eller bara försvinna. Som på sina kroppar bär spår av det våld de utsätts för. Vi följer främst två kvinnor – Fuada, den upphöjda skribenten som lever med en man som aldrig lyckas övertyga sig själv om att han uppskattar att hans hustru är den mest aktade av dem. Och vi följer hennes hushållerska Saadia, kallad Saadia Mörderskan efter det att hon slagit ihjäl sin man. Kvinnorna som idag lever sina liv utifrån helt skilda förutsättningar har suttit i fängelse samtidigt och födde under den tiden även varsin dotter. Det finns en stark lojalitet dem emellan, men också en tystnad. De kan inte dela allt. Vissa saker måste man hålla tyst om. Saadia är bara tjänstefolk trots allt.

I El Saadawis händer är Egyptens kulturelit, med chefredaktörer, skribenter och författare i spetsen, en rädd och hycklande skara. De talar om journalistik men ägnar sig uteslutande åt att producera oförargande artiklar medan de väntar på inbjudningar från ministrar och ekonomiska privilegier. De vill alla uppåt. Eller i alla fall verkligen inte nedåt. Och i ett Egypten där allt man säger kan avlyssnas, där man kan kastas i fängelse för att tycka annorlunda, innebär det ett ständigt balanserande att hålla sig kvar på toppen.

Mest av allt hycklar männen, och i Revolutionsskrivarna är det Fuadas man Shakir som främst illustrerar detta. Han som lever med en stark och framgångsrik kvinna, som gång på gång upprepar att han attraherades av henne just på grund av detta, har ingenting bakom orden att backa upp detta med. I själva verket lider han av att förstås som svagare än sin hustru, som beroende av sin kvinna istället för tvärtom. Hans yttrade ord till trots, därunder ligger ändå en idé om att han som man står över alla kvinnor. En idé som är grunden inte bara i hans förståelse av tillvaron, utan i de flesta mäns. Kvinnor kastas ut på gatan när deras man en dag bestämmer sig för att gifta sig med en yngre kvinna. Kvinnor ur lägre samhällsskikt utnyttjas och våldtas av samhällets elit utan att någon höjer på ögonbrynen. Det är de rika männens värld, och de dominerar främst med hjälp av sexuellt våld.

I stor utsträckning påminner Revolutionsskrivarna om Den stulna romanen – båda utspelas i en akademiskt skolad kulturelit, båda har en framstående kvinnlig skribent som huvudperson och i båda dras dessa kvinnor med avundsjuka och under ytan misogyna äkta män. Båda romanerna kretsar dessutom kring själva skrivandet, och om dess villkor i ett intolerant samhälle. Men i denna senare roman vidgar El Saadawi perspektivet i och med att vi även följer Saadia Mörderskan i hennes liv. Vi ser hur kampen för revolutionen ser olika ut beroende på varifrån man kommer. För Fuada, och ännu mer för hennes man, är kampen på Tahrir-torget något man deltar i ibland. Något man hoppas på och stödjer, men som man sedan iakttar på avstånd. För Saadia däremot är revolutionen hennes liv – hon har flyttat ut på torget och hon lever varje dag mitt i kampen. Hon har, till skillnad från de rika inget val. Hon vill bara överleva.

Det är inte en roman jag lättsamt försjunker i, initialt får jag rent av slita för att hitta sammanhangen och förstå de olika rösternas berättelser. Det är inte helt behagligt. Men allteftersom kommer jag in i romanens struktur, och jag börjar förstå vad som sker i nutid och vad som återberättas. Även om jag behöver återvända för att reda ut ett och annat, som – vem är egentligen berättarrösten? En bok om motstånd, som själv erbjuder motstånd under läsningen. Ja, det är ju faktiskt konsekvent.

Similar Posts:

• ”Folkets makt är större än människorna vid makten”
• Informativt om en pågående process
• Jakten på den försvunna revolutionen
• Om kvinnors maktlöshet i Mubaraks Egypten
• Att föreställa sig E.M. Forster

Men de fria talar inte om frihet – de upplever den. Det är de som är berövade frihet som talar om den hela tiden.

Så skriver Nawal El Saadawi, som själv deltog i revolutionen på Befrielsetorget, i Den stulna romanen. Boken, som är skriven innan den folkliga resningen, beskriver ett samhälle som själsligen sliter sina medborgare i stycken. Människor slits mellan vad de med förnuftet anser vara rätt, och det som makten tvingar dem att göra. Mellan tron på vetenskapen och religionen. Och mellan kärleken, sexualiteten, censuren och det ständigt närvarande våldet.

I en artikel i SvD för lite drygt ett år sedan skriver El Saadawi om det dubbla i den folkliga revolten. Hur de revolterar mot regimens förtryck, men också mot det skikt som kallar sig kulturelit och som hon menar har ”sålt sina pennor och sina samveten” (SvD 9/2 2011). Det är i detta skikt som Den stulna romanen utspelar sig. Bodour är en aktad litteraturkritiker med en egen kolumn i en av de stora tidningarna. Hon föraktar sin man för hans krypande inför makten, samtidigt som hon själv inte finner någon alternativ väg. På nätterna skriver hon på en roman, en berättelse hon skriver som vore hon besatt av någon annan, men sidorna försvinner en efter en. Någon stjäl dem. Eller har de aldrig skrivits?

El Saadawi skildrar framförallt den hopplösa situationen för Egyptens kvinnor. I historien möter vi även Bodours båda döttrar – Magiida, en till både kropp och likgiltighet avbild av sin mor, samt Zina, barnet som övergavs som nyfött och som växt upp på Kairos gator. Zina är den enda med någon sorts frihet. Trots, eller kanske på grund av, sitt utanförskap är hon stolt på ett sätt som gör att ingen kommer åt henne. Inte de män som provoceras av hennes självständighet och ser det som en plikt att genom våld och övergrepp sätta henne på plats. Inte skolbarnen som hånar henne för hennes brist på fadersnamn. Och inte censuren som står handfallen då hon på gator och i folksamlingar sprider sin musik och poesi.

Genom en berättelse som stundtals är lika snårig som karaktärernas känsloliv förmedlar El Saadawi en maktlöshet som ger magont. Mannens makt förstås som given av Gud, och i det samhälle El Saadawi beskriver är denna makt handfast, våldsam och sexuell. Det är kvinnan som straffas om en man våldför sig på henne. Det är kvinnan som straffas om mannen är otrogen. Och det är kvinnan som kämpar med att tillbe en gud som kräver att hon underkastar sig dessa män.

Ansikten dök upp mellan sidorna, men Bodour kunde inte längre skilja makens ansikte från faderns, och såg ingen skillnad mellan sin farfar, farbror och kusin. Alla mäns ansikten smälte samman till en enda man – en med två ansikten, Djävulens och Guds.

Jag tycker inte alltid om El Saadawis sätt att repetitivt teckna sina personporträtt – Bodour går som en anka, Magiida har tjocka fingrar och Zina har ögon som brinner med en mörkblå eld. Men jag står inte oberörd inför deras själsliga strid. El Saadawi skildrar kvinnor som lever sina liv i en tillvaro som är så motsägelsefull att den tillslut löser upp alla gränser för vad de kan förstå. Och vanmakten, den förlamande vanmakten, den kan nog ingen läsare värja sig från.

Bodour drömmer om att en gång våga skriva en roman i jag-form. Snart kan vi förhoppningsvis vänta oss en sådan även från El Saadawi.

Similar Posts:

• Botkyrka goes internationell bokmässa
• Människorna mitt i revolutionen
• Livet bakom det politiska våldet
• Informativt om en pågående process
• ”Folkets makt är större än människorna vid makten”

Medverkar på mässan gör Jonas Hassen Khemiri, Johanna Koljonen, Daniel Boyacioglu, Christina Wahldén, Mustafa Can, Ghayath Almadhoun, Hanna Nordenhök, Jasim Mohammed, Nawal el-Saadawi, Arkan Asaad, Ann-Helén Laestadius, Joacim Hansson, Gunilla Lundgren, med flera.

Mässan får även besök av en rad tidskrifter, bokförlag och teatrar.

Lördagen blir en heldag för familjer och barn med pysseltorg, barnteater, öppen scen och mycket annat skoj.

Tid: från 16.00 idag torsdag 5 maj till cirka 18.00 på lördag 7 maj.
Plats: Hallunda bibliotek och Hallunda Folkets hus, Hallunda (T-bana: Hallunda)

Arrangörer för Botkyrka internationella bokmässa är Botkyrka kommun i partnerskap med Folkets hus Hallunda, ABF Botkyrka-Salem, Mångkulturellt centrum med stöd av Kulturrådet samt Regionbiblioteket.

Klicka dig in på Botkyrka biblioteks hemsida för att läsa ännu mer.

Foto: Stefan Zschernitz och Sara Moritz

Similar Posts:

• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Litteraturen naturligtvis – ett samtal
• Textmässan 2011
• Författarsamtal på Stockholms bibliotek
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor