Liw Enqvist "Svenska flicka"

Ella Andrén — Fri, 27 Feb 2009 23:00:48 +0000

Svenska Liv bor i Italien och väljer att försörja sig som strippa och prostituerad. För henne är det ett yrke som har för- och nackdelar, som vilket yrke som helst. Eller kanske inte vilket yrke som helst, förresten – ett bättre yrke, ett roligt, glamouröst och välbetalt yrke.

Någon enormt romantiserande bild är det kanske inte debutförfattaren Liw Enqvist målar upp. Livet på klubbar och privata fester kan vara slitigt, sårbart, förnedrande och kladdigt, men mer än något annat står det på författarens agenda att försvara sitt fria yrkesval – för verklighetens Liw försörjer sig tydligen på samma sätt som romanens Liv – och att motverka föreställningen om sexuellt utagerande kvinnor som offer.

Men även om misstänksamheten mot kvinnor som sexuella subjekt utan underliggande offermentalitet visat sig löjligt svår att göra av med, är väl frågan om prostitution är någon vidare lösning i sammanhanget. Istället har hela projektet något beräknande sliskigt över sig, en bismak av freakshow-dokumentär på reklamteve. Till de ständigt kittlande antydningarna om ”en sann historia” – som vi märkligt nog aldrig tycks bli mätta på – hör den serie menlösa svartvita foton som med sin typiskt dokumentära stil interfolierar romantexten.

Det är i slutänden texten i sig som är Svenska flickas problem. För även om tematiken tycks ständigt aktuell och kan rymma intressanta frågeställningar kring valfrihet, sexualitet och kommersialism; oavsett om man tycker att prostitution är det ultimata förtrycket eller bara en gradskillnad i den ständiga förhandlingen individer emellan – så är den här romanen så taffligt utförd att det nästan blir otäckt. Jag försöker verkligen hitta någon sorts stilistisk medvetenhet i de många korrekturfelen, den haltande grammatiken eller de ibland märkliga ordvalörerna. Nog måste förlaget ha en tanke med att släppa igenom en sådan här text? Men vad?

Inte heller sker det särskilt mycket utveckling i romanen. Karaktärerna lever för stunden och ges sällan någon som helst bakgrund. Lägger man samman alla spektakulära händelser så händer egentligen nästan inget alls. Även i det förment exotiska går det slentrian och Livs arbete framstår i längden som vilket förment själsmördande kneg som helst. Det står kanske i princip ”blev knullad i vartenda hål av en hel svensexa, snortade en lina, petade upp en mjukiskanin inför publik, knullade en svensexa till”, men det kunde nästan lika gärna stå ”skrev ut en faktura, tog en kopp kaffe, bytte några ord med Berit, skrev ut en faktura till”. Och frågan är om inte det senare alternativet hade känts betydligt mer originellt vid det här laget.

Let’s talk about –

Ella Andrén — Fri, 26 Dec 2008 22:00:49 +0000

Att sex är inne vore kanske mycket sagt. För jag menar, när har det inte varit det? Låt gå att fixeringen kanske sett lite olika ut under olika perioder. Tidvis har det ansetts alltför vågat att låtsas om att kvinnor över huvud taget har ben – för då antyder man ju också att de där benen måste leda någonstans och ni förstår ju själva hur oanständigt det lätt blir. Det där är väl mest en fråga om gränser och då och då förekommer det ju att människor frågar sig: hur mycket längre kan vi egentligen gå?

Det är väl det som också ibland får någon trendanalytiker att satsa namn och rykte på att någonstans måste det ju vända och nu blir det nog mer hellångt och kyskhetslöften och sådant igen. För fast det ibland är svårt att tro så går det ju faktiskt i vågor. Vi har kanske blivit mer och mer frigjorda sedan viktorianernas tid, men det är nog också vändpunkten. Innan dess gick det åt andra hållet. Jane Austens yngre släktingar tyckte till exempel att hon var pinsamt rättfram.

Just nu känns det i alla fall tämligen säkert att säga att kyskhetslöftena lyser med sin frånvaro – åtminstone på bokmarknaden. Sedan några år finns förlaget Xstory som anser sig vara arvtagare till 1970-talets förment kvalitativa pornografi. Normal förlag gör något liknande fast med queer-vinkling och är man mer för det obskyra finns Vertigo som ger ut bland annat sadismens urfader de Sade och de parodiskt depraverade Klitty-deckarna. Den mest livskraftiga representanten på området är förstås de ständigt bästsäljande, ständigt på kultursidorna bortglömda tantsnuskromanerna.

Så nog finns det sex, alldeles så det klafsar om det. Men är det sexigt? Det är förstås upp till var och en. Själv blir jag ofta yr i huvudet av att försöka hålla ordning på hur depraverat och komplicerat allt ska vara. Det är väldigt mycket inblandade aktörer, rekvisita och stimuli av olika slag. Förvånansvärt lite lust och ingen som helst humor. Skrapar man lite på ytan faller också den liberala attityden ofta av. Tjejer som gillar sex mår fortfarande egentligen bara dåligt. Män är, bortsett från någon promille man bör hålla hårt i, ständigt kåta svin. Traditionell tvåsamhet nästan alltid det enda rätta, lyckliga slutet. Och vad vet jag?

Titta bara på höstdebutanten Liw Enqvists självbiografiska roman Svenska flicka. Hon är strippa och prostituerad i Rom och framställer det som vilket glassigt jobb som helst. Det är inte bara illa skrivet – det verkar fullkomligt dötrist. Det går alldeles slentrian i det depraverat spektakulära och huvudpersonens arbete framstår i längden som vilket förment själsmördande kneg som helst. Det står kanske i princip ”gjorde det med en hel svensexa, snortade en lina, petade upp en mjukiskanin inför publik, jobbade en svensexa till”, men det kunde nästan lika gärna stå ”skrev ut en faktura, tog en kopp kaffe, bytte några ord med Berit, skrev ut en faktura till”. Och frågan är om inte det senare alternativet hade känts betydligt mer originellt vid det här laget.

dagensbok.com » Liw Enqvist

Liw Enqvist "Svenska flicka"

Similar Posts:

Let’s talk about –

Similar Posts: