Men år 2008 års finanskris var långt ifrån den första i historien. Tvärtom, ser vi tillbaka på historien så hittar vi många exempel på olika typer av finanskriser från kapitalismens uppkomst, menar författaren till den här boken, professorn i ekonomisk historia Lars Magnusson. I boken ger han prov på en rad olika kriser genom historien, med start i de medeltida stadsstaterna i Italien, via den så kallade tulpanmanin i Holland under 1600-talet, till mer nutida exempel som börskraschen i USA 1929 som fick konsekvenser i stora delar av världen, eller Asienkrisen på 1990-talet.

Kriserna som Magnusson beskriver kan ha mycket olika karaktär; det handlar om spekulationsbubblor där alla aktörerna kanske inte alltid förstår sig på de nya finansiella instrument som handlas med (som under tulpanmanin eller finanskrisen 2008). Det handlar också exempelvis om spekulationsvågor mot fasta valutor, eller överbelånade stater som inte längre klarar av sina avbetalningar.

Magnusson inleder boken med att diskutera begränsningarna i flera av de mest kända ekonomiska teorierna om varför finanskriser uppkommer. Och just detta att finanskriser kan ha så olika karaktär, vilket Magnusson illustrerar väl i boken, gör förstås att det förefaller svårt att finna någon eller några universallösningar för hur man kan motverka att de uppkommer, eller ha verksamma verktyg att ta till om de ändå skulle göra det. Just skildringen av denna mångfald är nog den största behållningen av den här boken, och kan i bästa fall förebygga allt för förenklade lösningar på komplexa problem.

Ändå känns bokens avslutande kapitel – med titeln ”Går bubblor att undvika?” – ganska otillfredsställande. Författaren argumenterar här nämligen bara för att man kan betrakta den frågan på väldigt olika sätt, utan att själv egentligen sätta ned den egna foten eller ge konkreta förslag på hur eller vad som eventuellt skulle kunna göras. Det känns lite som en förspilld chans att författaren inte i högre grad utnyttjar möjligheten att analysera de olika typerna av finanskriser komparativt, och diskutera om inte olika typer av kriser på finansmarknaderna hade kunnat motverkas eller åtgärdas på olika vis.

Similar Posts:

• Staten och kapitalet i samma båt
• Finanskrisen förklarad
• Nationalekonomi för dummies?
• Keynes spöke går igen
• Systematisk risk var ordet, sa Bull

För att få ett så bra urval som möjligt har huvudredaktörerna Anders Björnsson och Lars Magnusson låtit experter på ett antal områden välja ut texter som de tycker har varit centrala. Varje expert skriver en inledning till sitt urval, och kommenterar sedan de enskilda texterna i antologin. Till varje text finns också en ordförklaring över ålderdomliga ord, och detaljerade referenser för den som vill läsa texterna i sin helhet. Boken är vackert och rikligt illustrerad. Längden på utdragen varierar kraftigt – många är bara någon eller några enskilda sidor, men i vissa fall kan utdragen vara upp till tjugo sidor långa. Det är därför inte så konstigt att boken växt till sina över 600 sidor.

Man kan notera att det är en tydlig betoning på svensk ekonomisk historia. Författarna till källtexterna är alla svenskar, vilket är ganska naturligt med tanke på bokens titel. Men det svenska ekonomiska tänkandet agerar inte i ett vakuum, utan inspireras av (och inspirerar i sin tur i viss mån) tänkandet i andra länder. De flesta av bokens redaktörer skriver dock väldigt lite, om ens något alls, om den kontexten i sina introduktioner.

Urvalet i en sådan här antologi speglar i viss mån redaktörernas intressen. Det är flera centrala aspekter av den svenska ekonomiska historien som tas upp i den här volymen: framförallt behandlas jordbruket, bergsbruket – med det så viktiga svenska järnet – liksom utrikeshandeln, och statens regleringar av landets ekonomiska aktivitet ingående. Väl värt att notera är samtidigt vad som inte finns med i antologin, som redaktörerna ändå vill ska vara representativ för ämnet. Kvinnor får exempelvis en mycket undanskymd plats: av bokens 83 texter är det bara en enda som är författad av en kvinna (Fredrika Bremer). Kvinnors arbete och liv behandlas också i ytterligare ett par av texterna, men främst då i form av att manliga författare skriver uppfostrande texter om vilken roll de anser att kvinnor (och män) bör ha i samhället. Ett annat område som knappt behandlas alls är industriarbetares situation, och 1800-talets gryende arbetarrörelse (med undantag för en konservativ bruksägare som får förfasa sig över det ”kommunistiska hotet” är det bara Fredrika Bremers text som behandlar detta ämne). Istället är det främst representanter från den politiska och ekonomiska eliten som inkluderas, och skriver utifrån sina problemställningar.

Det yngsta utdraget i antologin daterar sig till 1912. Ska man tolka det som att redaktörerna anser att det inte funnits något ekonomiskt tänkande under 1900-talet värt att inkludera? Resultatet är i varje fall att man inte inkluderar flera av de svenska skriftställare som faktiskt har fått internationell uppmärksamhet – exempelvis Bertil Ohlin och Eli Heckscher (upphovsmän till Heckscher-Ohlin-hypotesen) eller makarna Alva och Gunnar Myrdal, för att bara nämna några författare som skrivit uppmärksammade bidrag relaterade till svensk ekonomisk historia. Utvecklingen av den svenska välfärdsstaten, och den så omtalade ”svenska modellen”, kommer därmed inte heller med alls i bokens urval av texter.

På de områden som behandlas kan den här boken alltså fungera som den läsebok den är tänkt. På många andra områden kan den dock behöva kompletteras med annan läsning för att man ska få en mångsidig bild av den svenska ekonomiska historien ända fram till modern tid.

Similar Posts:

• Ett dokument över feminismens brokighet
• 00-talets allra bästa poeter i en
• Tanken var god – men utförandet håller inte måttet
• Okomplicerad och välgjord introduktion till poesin
• Nationalekonomi för dummies?

Det är så det ofta har låtit (om än inte alltid fullt så explicit) under senare decennier. Tankegångarna är dock betydligt äldre än så, och har sina rötter hos klassiska nationalekonomer. För många ekonomer och politiker har det därför varit en sanning att anta att ”marknaden” utvecklar sig bäst just ut statlig inblandning. Berättelsen om hur den industriella revolutionen kom till i Västeuropa bygger också i hög grad på samma syn, det vill säga att utvecklingen berodde på att staten i ett par länder (fr.a. Storbritannien) lämnade allt friare händer åt marknadens aktörer att sköta sig själv.

Det här synsättet utmanar nu Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, i sin senaste bok. I verkligheten, menar han, visar det sig att stater historiskt har haft en viktig roll att spela för ekonomisk utveckling genom att på olika sätt intervenera på marknaden.

Staten har för det första satt upp spelreglerna för hur marknadens aktörer kan agera gentemot varandra (och sett till att de reglerna också efterlevs). Det här är ett perspektiv som många ekonomer och ekonom-historiker numera håller med om. Men Magnusson stannar inte där, utan menar att staten också har varit en viktig aktör på många andra sätt – exempelvis som investerare, långivare, konsument med mera. För att belägga sin tes använder sig Magnusson av exempel från ett par länder – några av de viktiga länderna i Västeuropa (Storbritannien, Frankrike, Belgien, Tyskland) och USA. Han har också med ett avslutande kapitel om utvecklingen i Sverige.

Det man kan invända mot resonemanget är att även om staten har agerat på olika vis är det av Magnussons beskrivning inte möjligt att avgöra hur viktig statens roll har varit. Hur stor roll spelade de statliga investeringarna, eller den statliga konsumtionen, jämfört med andra investeringar eller annan konsumtion? Hade någon annan aktör kunnat inta statens plats? Och så vidare. Man kan också kritisera de något snävt valda exemplen. Hade inte beskrivningen kunnat berikas med fler exempel från resten av världen? Ett exempel skulle kunna vara att diskutera hur staten också kan motverka ekonomisk utveckling, vilket skedde genom imperialiststaternas inblandning i många av de koloniserade länderna?

Boken är dock välskriven och lättläst även för den som inte är ekonom. Det gör att den kan bli ett tankeväckande bidrag till en viktig såväl historisk som samtida politisk debatt.

Similar Posts:

• Nationalekonomi för dummies?
• Finanskrascher i historisk belysning
• Tio underhållande ekonomilektioner
• Spretigt om Kinas utveckling
• Ekonomisk historia i urval

Men innehållet är faktiskt inte alls så dumt.

Lars Magnusson levererar en sammanfattande beskrivning av hur diskussioner, idéer och politiska debatter och beslut tog sin form från mitten av 1700-talet i det han kallar ”en vattendelare mellan gammalt och nytt” inom den ekonomiska vetenskapen område. Det nya i sammanhanget innebär bland annat det faktum att det började strömma ut mängder av ekonomiska pamfletter och böcker i Sverige och ordlistan och sättet att skriva på började även likna dagens. Genom att sammanställa dessa vill han göra dem mer tillgängliga då ”få av oss finner anledning att i bibliotekens innersta gömmor leta upp gamla gulnade tidskriftsnummer”. Du har så rätt, Magnusson.

Avstamp tas i den svenska merkantilismen under 1720-talet, den s. k. frihetstiden. En tid där tankegången kretsade kring hur vi skulle finna dolda guldgruvor att exploatera och öka Sveriges ära och rikedom när Baltikums rika skördar glidit oss ur händerna. Manufakturer, olika typer av företagsformer, med ett mer centraliserat arbetsställe började utvecklas, vilka stöddes av svenska regeringar. Politiken kring detta inbegrep kraftiga statliga subventioner såsom skattefria lån till manufakturerna, där argument för stödet var att balansera underskottet i förhållandet import och export samt de stordriftsfördelar som uppstod. Samtidigt angrep manufakturförespråkarna städernas hantverkare och skråväsende då de ansågs hindra stordriftsfördelarna. Merkantilisterna, skribenter för en kraftig statlig styrning, menade att staten skulle spela en ledande roll i utvecklingen av svensk ekonomi, med ansvaret för att reglera, diciplinera och försvara lag och ordning. Merkantilisternas huvudbudskap var att samhällets olika stånd skulle ha skilda uppgifter och privilegier.

Med utgångspunkt i merkantilismen och manufakturapolitiken går Magnusson vidare i den ekonomiska historien och utvecklingen som inte helt överraskande till stor del bygger på det motstånd och ifrågasättande som detta avstamp i historien utsattes för. Reformmerkantilister och tidiga svenska Adam Smith-tänkare banar väg för en mer liberal ekonomi där kamp för tryckfrihet, politisk frihet, censurmotstånd och kamp mot korruptionen och borgerligt envälde förs, med målsättningar som oinskränkt privat ägande och avlägsnande av regleringar som bara gynnar etablissemanget, målsättningar som år 2001 känns lika aktuella som då.

Vem av de som läser denna bok tänker inte på statens bankakut från tidigt nittiotal, dagens skattelättnader för storföretag, konkurrensverkets ständiga strävan att ge oss konsumenter möjlighet till konkurrensmässiga priser hos banken, elbolagen……

I sitt författande av detta verk menar Magnusson att man måste finns andra vägar att titta på det ekonomiska tänkandet utveckling än ”den stora traditionen”, som innebär att studier av förhållanden i Sverige i jämförelse med Europa inom samma tid sällan leder till svensk fördel då vi ses som den fattiga släktingen från norr som inte kunde mäta oss med de utländska storheterna representerade av framförallt Frankrike och Storbritannien. Istället menar han att vi måste sätta in det som sägs i ett historiskt sammanhang för att det skall bli förståeligt, d v s att rekonstruera vad författaren kan ha menat i sin argumentation kring ekonomin i den svenska kontexten. Detta lyckas han också ganska bra med.

Som läsare får man tydlig inblick i att svenska förhållanden var andra än i det mäktiga Frankrike, och således måste nagelfaras på ett inom ekonomi svenskt sätt. Detta kan tolkas som en kritik till andra författares tidigare analyser.

Men det problem som kan uppstå är att man som läsare också förväntas ha en förförståelse inom ekonomins och nationalekonomins områden för att ha en rimlig chans att hänga med. Detta går då stick i stäv med ett av Magnussons skäl att sätta ihop denna bok, att människor inte har för vana att plöja i dammiga gamla luntor i bibliotekets innersta gömmor. Tillgängligheten blir därav begränsad trots hans intention att öka den. Att uttala sådana målsättningar vid författande av mer akademisk karaktär ger stor risk att man kackar i eget bo.

Similar Posts:

• Staten och kapitalet i samma båt
• Finanskrascher i historisk belysning
• Tio underhållande ekonomilektioner
• Ekonomisk historia i urval
• Farväl till folkhemmet