Nyhetsrapporteringen skalas bort, rutiner skalas bort, mättnadskänslor och bekvämlighet skalas bort. Världen skulle lika gärna kunna vara försvunnen. Artigheten och hierarkin avdunstar i den pressande värmen ute till havs. Ganska tidigt i romanen börjar de ångra sin färd. Berättarjaget Daniel vill vända trots att han så uppenbart flytt från något i Göteborg.

Jag var egentligen sjukt opeppad på att läsa en bok om segling. Och jag är verkligen en sån som somnar av berättelser om Himalayabestigare, jordenruntcyklare eller marianergravsdykare med twitterkonton. Vardagen är väl ändå det som är det riktigt svåra tänker jag, där vi irrar runt utan väldefinierande mål och mening. Men jag fastnar otroligt mycket i den här romanen, jag sträckläste den på en förmiddag. Jag kunde inte få nog av den psykiska påfrestning det innebär att isoleras med människor en inte känner.

Daniel fantiserar om målet för resan, Västindien, som en Robinsondeltagare fantiserar om skräpmatsmenyer med extra allt.
”Natten hade förmodligen redan hunnit fram till västindien, tänkte jag. Om vi kunde segla med mörkrets hastighet hade vi varit framme.”

Det märkliga är att Eder lyckas skildra den här fasansfulla seglatsen på ett sätt som gör att jag börjar fantisera om att själv segla, samtidigt som jag på riktigt upplever en klaustrofobi när jag tänker på deras utsatthet och ångest där ute mellan kontinenterna. En vän föreslog att det trots allt finns en frihet för karaktärerna som en kan avundas. Ja, de har lämnat samhällets kontroll, krav och vardagliga gråhet bakom sig, men också samhällets alla skyddsnät och möjligheter att ständigt göra nya val och åtminstone försöka ångra de gamla. Kanske går det inte att nå den typen av total frihet utan att också möta den totala hjälplösheten. Eder kastar mig fram och tillbaka mellan romantiken och paniken i den atlantiska frihet som finns där ute.

Similar Posts:

• Vecka 30: Bland papperslösa och debutanter
• Trivsamt
• Åländsk debut
• Vandring i ett norrländskt 1600-tal
• Till storms mot det tierpska patriarkatet

Läsa går förstås bra, vilket väder det än månde vara. Kanske läser vi allra mest nu på sommaren, när många är lediga från sina jobb och det är dags att på bästa sätt koppla av och bara njuta. På dagensbok har vi som vanligt ett boktips varje dag åt er.

Idag skriver Kari om Den arabiska våren: Folkets uppror i Mellanöstern och Nordafrika av Mohammad Fazlhashemi, en fackbok hon ger högt betyg.

Imorgon, onsdag, skriver Oscar om Gale av Karl Eder. En oväntat spännande bladvändare om en Atlantensegling fylld av ångest, konflikt och hemligheter. Trots att jag inte bryr mig det minsta om varken segling eller den typen av äventyr fastnade jag oerhört mycket för denna debutroman.

På torsdag skriver Anna C om portugisiske Ricardo Adolfos roman Mycket hände efter min död. Den handlar om en familj som flyr det fattiga hemlandet för den rika ön där de försöker skapa sig ett nytt liv. En roman om papperslösas villkor och migrationen som social situation.

Och mycket, mycket mer förstås!

Similar Posts:

• Freedom’s just another word for panikångestklaustrofobi ute till havs
• Utan papper, utan röst
• Varning för folkmord!
• Global idéhistoria
• Informativt om en pågående process