Dessa affärskomplex avnjöt en blomstringstid under den kommunistiska eran då de blev högkvarter för den hårt kontrollerade kommers Prag hade att erbjuda. Nuförtiden lever de en skuggtillvaro, undanskymda till förmån för Prags mer pittoreska turistattraktioner. Affärerna i dem är ofta nedlagda och det enda de nu lyckas erbjuda är ett uns av gammal östnostalgi som stiger från den kitschiga inredningen och de spruckna speglarna som pryder arkadernas takvalv.

Karel Peckas roman Gallerian utspelar sig helt och hållet i ett sådant passagekomplex. Det är berättelsen om en tjänsteman – Antonín Tvrz – som på väg från en punkt till en annan i sin fulltecknade almanacka fastnar i titelns galleria och som resultat av diverse omständigheter stannar kvar i den enorma gallerian dag efter dag.

Författaren Karel Pecka levde i Tjeckoslovakien under både nazistiskt och kommunistiskt styre och drabbades hårt av den senare regimens järngrepp. Efter att som ung ha försökt fly till Väst dömdes han till elva års fängelse. Det var under tiden som fånge som han började skriva dikter och berättelser (ett urval finns samlade på svenska under titeln Försoningens mästare från 1993). Efter sin frigivning började han ge ut böcker med våghalsigt innehåll, han undertecknade tillsammans med andra dissidenter Charta 77-manifestet som en protest mot hemlandets restriktiva politik, och han förbjöds att ge ut sina texter bakom järnridån. De publicerades på ett exilförlag i Kanada. Pecka avled 1997.

Gallerian är en roman skriven på saklig och väl avvägd prosa (i svensk översättning från tjeckiskan av Thomas Öhrn) som tillsammans med sitt innehåll ger ofrånkomliga ekon av Kafka. Romanens form fängslar den lille tjänstemannen i en absurd tillvaro som liksom Kafkas världar saknar klassisk dramaturgi och skulle kunna bli hur omfattande som helst inom ramarna för textens början och slut. Men stilen i Peckas roman anknyter också till tjeckiska skribenter – realismen och den subtila humorn i Ivan Klímas verk, absurditeterna och modernitetens myller i Bohumil Hrabals berättelser. Är det en tillfällighet att författarens namn är ett anagram av en annan stor tjeckisk författares namn?

Men framför allt står Gallerian på egna ben som en lustig och föredömligt kort betraktelse över den postmoderna världens mållöshet och den lille mannens sökande efter det som han vill kalla frihet, men som i det närmaste ser ut som fångenskap. För Antonín Tvrz finner gradvis frihet i att ha blivit avskärmad från världen utanför hans galleria. Han börjar finna sätt att tjäna pengar på och gör sig så småningom av med allt fler av sina världsliga ägodelar. Berättelsens kvalitet ligger i paradoxen att han söker bryta sig loss genom att gräva sig in. Djupare och djupare in i passagens vindlande mörka gångar och korridorer leder romanen oss, och jag kan inte hålla mig från att tänka på författarens egna erfarenheter av fångenskap. Individens frihet finns inte i raserade väggar. Friheten i en bur. Det är en tematik som känns aktuell även i våra dagar.

Men huvudrollen i skildringen spelas ändå av den myllrande gallerian, modellerad efter Prags största galleria, Lucernapassagen vid Vaclavplatsen. Jag besökte denna galleria efter att ha läst Peckas bok och blev besviken. Passagerna ekar idag tomma och butikslokalerna är övergivna. Till och med det gamla kaféet med sin jugendinredning ser sliten ut på ett inte alltför tilltalande sätt. Men det är väl värt att leta upp den svenska översättningen av Gallerian för den som vill ha en underhållande och tänkvärd läsupplevelse med den märkliga förmågan att stanna kvar i minnet länge efteråt. Och den som vill fördjupa sig i ämnet Prags passager tillråds uppsöka Steve Sem-Sandbergs eminenta lilla bok Prag (No Exit).

Similar Posts:

• Hajattackernas hallucinogena hemvist
• Relationer som skaver och roar
• Nyttja gyttja
• Kärlek som ställer till
• Svart satir om sammetsrevolutionen

David Krempa är en djupsinnig och inte alldeles cool biolog som bor i Prag tillsammans med fru och två barn. Av en ren slump stöter han ihop med Iva som är en ung och vacker kvinna med en lättsam relation till män i allmänhet och David i synnerhet. De två inleder ett förhållande som i mångt och mycket går ut på att David underhåller Iva materiellt. Kärleken är blind och för David blir det kolsvart. Iva lindar honom runt sitt lillfinger och han riskerar familj, arbete och hälsa i sin iver att behaga henne. En arbetsnarkoman blir kärleksnarkoman och resultatet blir mer eller mindre förödande för alla i omgivningen, inte minst frun och barnen.

Det här är en bok som gör lite ont. En slags domedagsstämning kombinerat med en personskildring som realistiskt och otäckt träffande belyser människan i all dess egoism, småsinthet och andra mindre smickrande egenskaper. David själv är missnöjd, naiv och förblindad. Iva är elak, utnyttjande och självgod. Davids fru är älskande, rädd och bedragen. Och inga relationer fungerar egentligen.

Ivan Klima har lyckats fånga kärleken när den ställer till som mest oreda. Han moraliserar inte, försvarar inte och bortförklarar inte men hela scenariot är obehagligt och kärleken är inte vacker utan så gott som enbart destruktiv. Språket är lite högtidligt men ändå mjukt flytande och de romantiska passagerna vackra.

På något sätt trodde jag inte att jag skulle gilla den här boken när jag hade läst ett kapitel. Det var för svart. Men ganska så snart så var det svårt att lägga ifrån sig den, ju svartare det blev, desto mer intressant. Det känns äkta, det är absolut mörkt och det är helt klart en aning omtumlande. Rekommenderas.

Similar Posts:

• Friheten i en liten bur
• Tam barnbok
• Visst går det att köpa kärlek
• Kafka är roligare än Gröna Lund!
• Relationer som skaver och roar