Jag gissar att änglarna och djävulen på omslaget till Helen Egardts Julens symboler ska stå för det kristna och det hedniska, ett mischmasch som ju julen är – en forntida midvinterhögtid som tagits över av kristendom och Jesusbarn, men innehåller mängder av rester från alla möjliga religiösa och kommersiella impulser.

Tomten är förstås ett bra exempel: en del sura gamla hustomtar, en del katolskt helgon och en del Coca Cola-reklam blandat med uppgifter övertagna från julbocken, ett datum som ska vara Jesu födelsedag men som också firats med djur- och kanske till och med människooffer. Och så vidare. En ganska symptomatisk mix.

Julens symboler är en fint illustrerad bok, lite som en julkalender med 24 korta textavsnitt om olika julföreteelser och rikligt med bilder. En stor del av behållningen utgörs av dessa vackra gamla julkort, målningar, ikoner, reklambilder och fornlämningar.

När det kommer till symboler kan man kanske, grovt förenklat, säga att det finns två olika skolor. Den ena betonar likheter genom tid och rum, den andra de historiska sammanhangen. Helen Egardt lutar åt den tidigare, skulle jag säga, medan jag själv är mer åt det senare hållet. Egardt drar linjer kors och tvärs genom tider och kulturer. Ska hon förklara äpplets plats på julbordet och i granen så räknar hon upp äpplen i myter överallt ifrån. Det blir Edens lustgård, feniciska, grekiska, romerska och nordiska gudinnor och en liten smula dataföretag, men vad allt det där egentligen har med vårt julbord att göra förblir lite oklart.

Jag känner mig ju materialhistorisk och trist, men kan det inte bara ha att göra med att äpplen är den enda frukt som gått att odla och bevara färsk ändå till midvintern på våra breddgrader? ”Sometimes a cigar is just a cigar”, liksom.

Min andra invändning är minst lika historikertrist: den har att göra med källkritik. Var kommer alla uppgifter, särskilt de som har att göra med vardagsliv och helg under olika svenska perioder, ifrån? Det får man inte veta, så det är svårt att vara sig värdera uppgifterna eller veta vart man ska vända sig om det är något man vill veta mer om än de knapphändiga styckena i Julens symboler medger.

Jag menar, jag fattar att man knappast har fotnoter i den här typen av bok, men någon sorts litteraturlista eller åtminstone lästips hade varit på sin plats. En fackboksförfattare, vilken som helst, men kanske särskilt en som också är lärare, borde kunna både väcka intresse och leda vidare.

Similar Posts:

• Mytologi på allvar
• På gränsen mellan människa och monster
• Uppdaterad julidyll
• Ett vedträ i luciadebatten
• Lever vi på en global påskö?