Det är en rolig bok, en bagatell, kan tyckas, men trots humorn så har den en allvarligt menad poäng också: ska vi funka över kulturgränser så måste vi känna till varandras kulturer, i det här fallet möteskulturer. Det går inte lätt att tillämpa amerikanska klyschor på svenskar eller svenska fikapauser på flitiga japaner, men det är viktigt att känna till att skillnaderna finns. En del av egenheterna svenskarna tillskrivs här är nog inte så exklusivt svenska, egentligen (det finns flera länder där fredag eftermiddag är lite slappare än andra dagar), men Colin Moons noteringar och näsa för ”svenska” detaljer är definitivt underhållande – om man har en chans att känna igen sig, åtminstone. Det krävs också att läsaren är lite insatt i svenska termer, för det strösslas en hel del sådana mitt i engelskan, åtminstone så här:

Anders is a good Swede. And a good Swede is motivated by being given extra responsibilities. It’s much more stimulating than more money. Birgitta mentions the word projektledare – project leader – and Anders imagines an Eldorado of projekthantering and projektstyrning. He mentally signs up for the Praktiskt processledarskap-course.

Boken är en utmärkt present till kontorsnissar, och bör funka finfint på de företagstoaletter som tillåter ”dassböcker” – eller kanske böcker i väntrummet eller köket.

Similar Posts:

• Subject: Closure
• Till populärkulturens försvar
• ”Bennets and Bingleys and Bitches. Oh my!”
• ”I stop some where waiting for you”
• Med döden i ögat