Romanen är en härva av lögner och hemligheter. Albas mor är död och den enda förklaringen till att hennes kraft inte fungerar är att hon någonstans måste ha en tvillingbror som hämmar den. Med nyfunna vänner blir historien en jakt efter att nå honom i tid, innan någon annan hinner före med avsikt att skada honom.

Berättelserna om kvinnorna i den här boken är nog det som tilltalar mest. Med en gömd kraft har de haft all anledning att hålla samman, för att skydda varandra och familjerna. Förmågan i sig är också intressant – hur ett kommatecken kan göra enorm skillnad eller ett språkfel kan få grava konsekvenser. Hur det blir ett taktiskt spel när man står emot andra ordbrodöser.

Samtidigt är boken också spännande. För många kommer den säkert bli något att rusa igenom, att skynda vidare till nästa sida. Personligen skapade den en svalare reaktion. Själva upplösningen var visserligen både underhållande och intressant men vägen dit kändes ofta väl enkel. Mycket löser sig egentligen utan någon större ansträngning från karaktärernas sida, de bara råkar känna någon som kan göra precis det de behöver. Jag köper det inte riktigt.

Om du vill ha något stämningsfullt och fyllt med häftiga kvinnliga karaktärer är Ordbrodösen säkert rätt väg att gå. Arvidsson har skapat en ny värld, mer intagande än vår egen. Men för mig räckte det inte hela vägen.

Similar Posts:

• Till minne av ett liv
• Existentiella teknikfrågor
• Hämnden är ljuv
• Hemliga sällskap och magisk noir
• Touch me. I’m just as human as a human can be.