Ann Forslind har gjort flera böcker för barn om konst och måleri tidigare, och jag tänker mig att det är så den här boken bäst används också: för samtal kring just färg och form. Synen på konsten är lekfokuserad – den är något man kan gömma sig i eller färgas av, och helt klart ha roligt med (i kontrast till den omgivande, stillsamt konstbetraktande vuxenvärlden). Det finns ingen ansats till förklaring av olika konststilar eller värdering av olika konstverk. Men man kan säkert inspireras att måla och testa av att titta på bilderna, där också finurligheter finns gömda på sina ställen. Texten är klart sekundär, och de många kommentarer som de olika personerna (och konstverken!) ger ifrån sig på bilderna, känns mer riktade till en vuxen. Om än ibland väldigt roliga, som när Pim och mamma i inledningen av sitt besök fokuserar på lite olika saker: medan Pim tänker ”Roligt roligt roligt” tänker mamma ”Kaffe kaffe kaffe”.

Similar Posts:

• Bitterljuva sommartankar i collageteknik
• De bra dagarna och de dåliga
• I en surrealistisk liten göl
• Grå gråare gråastÂ…
• Vårt behov av tröst

Lilla H har en farmor, farmor Grå. Hon är nog något av det bästa Lilla H vet. När hon har tråkigt så kommer farmor med sin välbekanta basket. Är det den ljust röda färgen på farmors huvudbonad som utstrålar kärlek? För det kan knappast vara damen själv. För farmor är precis så grå som namnet antyder och det är förresten Lilla H också.

Enkla illustrationer i all ära, men lite glädje bakom kan väl inte skada. Matta färger lite hafsigt ifyllda, som ett ivrigt barn som färglägger sin målarbok. Tyvärr hade det lilla barnen använt alla de fina klara färgerna till sina teckningar, så kvar till Lilla H och farmor grå blev bara de gråaktiga tråkiga, matta färgerna kvar.

Lilla H gör roliga saker. Saker som jag också gjorde, krasar det tunna istäcket på vattenpölarna, samlade på lena stenar, fnissar åt fåglar som skuttar festligt. Hon matar också ankor i parken och slutar precis som jag, gråtande, biten i fingrarna av en elak fågel. Fast trots att hon gör grejer som är kul och lite söta så blir de trista eftersom färgerna är så deprimerande grå.

Jag vill inte ha deprimerande grått när det är så fult och grått ute. Nu vill jag ha klara glada färger och ett glatt språk som väcker mig ur vinterdvalan. Den här boken får mig tyvärr bara att sova vidare. Krypa längre in i mitt ide. Fast jag måste ju säga att det fanns tillfällen då jag vaknade till, som när ankan spatserar runt med en pappåse på huvudet och när ekorren rinner upp för trädet. Små saker som kan bli stora i min värld. En ekorre som rinner uppför ett träd, vilket fantastiskt bildspråk. Jag ser det framför mig. Men sen tar det slut. Min längtan och dröm om det roliga språket försvann, för det fanns bara där. Synd. Det kunde ju blivit så kul.

Nu hoppas jag bara att farmor grås ljusröda basket blommar upp när vårsolen lyser på den. Så att baskern blir moget röd och farmors kinder blossande rosa och att Lilla H får färgglada ränder på sin mössa och att hela deras värld lyser upp tillsammans med solen. För de ska väl inte behöva ha det så trist jämnt.

Similar Posts:

• Färg och form
• Finns inte, men finns ändå
• Favorit i repris
• Stämningsfullt färgöverdåd
• Stor och liten i en egensinnig värld