Det här är därför en motbok mot alla klämkäcka självhjälpsböcker som uppmuntrar till optimism. Innehållet i boken är i grunden en relativt lättillgänglig och lättsmält livsfilosofi för att kunna leva i vår värld ”” om allt från klimatförändringar till Prozac och meningen med livet. Så långt är väl boken tämligen godkänd.

Baksidesreklamen utlovar att jag kommer att skratta åt allt elände här i världen tack vare den här dråpliga boken. Tyvärr skrattar jag sällan. Fnissar ibland till ”” men då nästan enbart åt några av de citat som Mathlein kryddar sin bok med. Om det finns något annat i boken som ska vara dråpligt roligt måste jag helt missa det eller inte begripa författarens humor. Eller kanske är det så att jag är allt för genomsyrad av pessimism för att uppskatta det?

Similar Posts:

• Mellan banalitet och djupsinnighet
• Dansa med vargen!
• Möte med ett 1900-tal som riskerar att falla i glömska
• Överdriven stilistik undergräver förtroendet
• Skriven med ärlighet