I den här boken skriver Roselius, tillsammans med två medförfattare, istället om utvecklingen efter inbördeskriget, med fokus på hur fascistiska och nazistiska idéer växte till sig i mellankrigstidens Finland. Precis som att den ”vita terrorn” under inbördeskriget länge tystades ned, så är det här en historia som det sällan skrivits om tidigare. Att Finland allierade sig med Nazi-Tyskland under andra världskriget har nämligen ofta bortförklarats som en defensiv åtgärd då Finland attackerades av Sovjetunionen, men inget som handlade om att man sympatiserade med nazisternas ideologi.

I den här boken skildrar författarna alla de finnar som inte bara såg en sådan allians som defensiv, utan som något i allra högsta grad önskvärt: folk som vurmade för såväl Mussolini som Hitler, som drömde lyriskt om det renande kriget, och som hoppades på och verkade för en fascistisk statskupp. Det är en detaljerad – eller, om man så vill, en mastig – skildring av en rad olika individer och rörelser. En av de mest välkända organisationerna är kanske Lappo-rörelsen, men här finns också en rad andra mer eller mindre kända organisationer skildrade, liksom flera av de drivande individerna inom alla dessa rörelser. För den som vill fördjupa sig i detta mörka kapitel av vårt grannlands historia är det här därför en viktig bok.

Similar Posts:

• Den vita terrorn i Finland
• Ett inbördeskrig vi sällan minns
• Förenklat om ryska inbördeskriget
• Berättelsen om en legend
• Lågmält dramatiskt

Den ”vita” sidan kom sedemera att vinna inbördeskriget, med hjälp från Tyskland. Den borgerliga staten gjorde efter kriget ingående undersökningar av de krigsförbrytelser som den ”röda” sidan hade gjort sig skyldig till, och det kom också att bli den officiella historiska bilden av kriget under många decennier. Den egna sidans terror tystades dock ned: anmälningar från efterlevande avskrevs utan åtgärd, ”vita” krigsförbrytare gavs total amnesti även i de fall då de hade erkänt brott, pressen förbjöds att skriva om den ”vita” terrorn (och censurerades om den ändå gjorde det), och efterlevande fick inte ens publicera dödsannonser efter anhöriga som hade avrättats av de ”vita”.

I den här boken försöker den finska historikern Aapo Roselius att skildra denna den ”vita” sidans terror under inbördeskriget, som det så länge hållits tyst om i Finland. Terrorn handlar bland annat om utomrättsliga avrättningar av krigsfångar, avrättningar och försvinnanden av civila, och om att man medvetet låtit krigsfångar svälta ihjäl i fångläger. Sammantaget visar det sig att den ”vita” sidans terror var mångdubbelt mycket större än den ”röda” sidans någonsin var i Finland, vilket ger perspektiv till den officiella historieskrivningen. Författaren försöker också där källorna så tillåter sätta namn på vilka det var som begick brotten, och förstå deras bevekelsegrunder och drivkrafter.

Ämnet är utan tvekan känsligt politiskt, men författaren lyckas väl med att förhålla sig så objektiv som möjligt till sitt ämne, och boken har ingående källhänvisningar för den intresserade. Just för att den ”vita” sidans terror medvetet har tystats ned är det mycket svårt att belägga den historiskt. Roselius gör dock ett mycket gott arbete med de källor av olika slag som ändå finns, för att skildra denna del av Finlands historia.

Det är sammantaget en tragisk, men viktig läsning, som inte minst illustrerar det klassiska talesättet att vinnaren allt för ofta skriver historien. Roselius bok blir därmed ett viktigt bidrag för att syna den vinnande sidans historieskrivning om det finska inbördeskriget.

Similar Posts:

• Mastigt om finsk fascism
• Ett inbördeskrig vi sällan minns
• Berättelsen om en legend
• Nyttig lektion om grannarnas historia
• En pappas historia