Att låta en dröms skeende utgöra berättelsen är inte helt ovanligt i bilderboken. Det liknar också de böcker där en påhittad godnattsaga eller en lek får vara historien, som i Joar Tibergs och Sara Lundbergs Vi springer eller Jonatan Brännström och Joanna Hellgrens Blixtslukaren. Det kan fungera bra, men också ibland vara lite intetsägande rent berättelsemässigt, eftersom det ofta saknas röd tråd. Om det fungerar eller inte beror då ofta på illustrationerna.

Här lyckas Sara Gimbergssson väl med att skapa både rörelse, ro och spänning i bilderna. Olika uppslag domineras av olika färger, flickorna befinner sig ibland i centrum och ibland i periferin i bilderna, och perspektiven är ofta lite skeva, och förstärker därmed det vilda och äventyrliga. Samtidigt är det en trygg bok, bara vid något enstaka tillfälle verkar Li orolig eller rädd. Kanske beror det på att så många av de ting och varelser som förekommer i drömmen härrör ur hennes vardag, vilket Gimbergsson visar genom att i de bilder som skildrar Lis verklighet, sovrummet, lägga in exempelvis fjärilarna från drömmen som ett mönster i tyget på hennes påslakan. Kanske också på att själva situationen är så trygg: ett barn som berättar om sin dröm för en lyssnande, omhändertagande förälder.

Sedan funkar texten också ovanligt bra den här gången. Solja Krapu-Kallio är poet och skriver här på rim, och det är såklart fläckfritt och smidigt utfört. Men också roligt, för hon använde aldrig några ”säkra ord” bara för att få ihop rimmen, eller anpassar sig efter dem (i alla fall märks det inte), utan använder sig av ett rikt ordförråd och egenpåhittade ord i en rytmisk, stilsäker blandning. Så här låter det i bokens inledning när mamman pratar med Li:

Vad drömde du om på din kudde i natt,
vad drömde du om, lilla Li?
Säj mej, hur kan det komma sej att
en kam inte kommer förbi
alla härvor och fnurror och knutar och ludd
som säkert är flera miljoner,
så ditt huvud ser ut som en trasselsudd
av drömmar och bandmakaroner?

Det är alltså både äventyrligt, tryggt och språkligt roligt att följa med Li i drömmen. Att använda det trassliga håret som metafor funkar också väl bildmässigt – inte så konstigt kanske eftersom en metafor ju är just en språklig bild. Förekomsten av det trassliga håret ger också berättelsen möjlighet att finnas: medan mamman reder ut håret skapas en situation där hon och dottern har möjlighet att vara nära och lyssna på varandra.

Similar Posts:

• Lockande fantasivärld
• Med spring i benen
• Knasiga svar först och facit sedan
• Tävlan och fantasi
• Drömmar och deras inneboende underlighet

Ja, ja, men ska du inte skriva om Mogen för skrubben tänker du. Jo, det ska jag. Den handlar nämligen just om att behärska sig. Huvudpersonen Eva-Lena har behärskat sönder sig själv. Hon ser större skönhet i ett oöppnat paket suddgummin än i sin äkta man. Varje dag serverar hon en näringsriktig middag till sina barn, som pratar med henne högst en gång i månaden, och till sin man som jobbar mer övertid än Gud och drömmer om att ha sex med sin arbetskamrat. Eva-Lenas favoritfärg är beige, hon bor i ett radhus och arbetar som högstadielärare. Eva-Lena personifierar den svenska lagoma tristessen (förlåt Sverige!).

När Eva-Lena spenderar en helg inlåst i skolans kopieringsrum måste hon släppa sina behärskningar. Till exempel tvingas hon kissa och bajsa i en papperskorg. Och dricka grädde – usch så fett! Mogen för skrubben handlar om svensk vardag, men Solja Krapu lyckas ändå göra det intressant och nästan spännande. Lukas Moodyssons filmer innehåller inga scener vars enda syfte är att etablera vardag eller stämning. Om Mogen för skrubben vore en film skulle den inte heller göra det. Förresten så är American Beauty en annan sådan film.

Att läsa Mogen för skrubben är lite som att dricka ett glas vatten: lättsmält och dämpande av suget efter något med mer tuggmotstånd. Språket är enkelt, kanske för att Solja Krapu fått svamla av sig i sina dikter. Även om Mogen för skrubben är ett trevligt tidsfördriv lämnar den inga spår och är långt ifrån ett litterärt mästerverk.

Similar Posts:

• Drömmar och trasselhår
• I skuggan av Bergman
• Farväl Falköping
• Vinn biobiljetter till Lukas Moodyssons ”Vi är bäst!”
• En tripp till tonåren