Medan verkets andra del i stor utsträckning kom att handla om maktkamper och statskupper tronpretendenter emellan, så har den här boken i högre grad tyngdpunkt på mer "folkliga" uppror. Det är kanske naturligt, eftersom det finns mer källmaterial för en historiker att hämta stoff ur ju längre fram i tiden vi kommer, kanske framförallt vad gäller andra aktörer än kungar och adelsmän. Den här delen av boken handlar därför bland annat om hungerupplopp, arbetardemonstrationer och protesterande bönder. Men precis som i verkets två tidigare delar så har författaren här ingen klar avgränsning för vad han menar med "uppror", vilket gör att exempelvis Gustav III:s statskupp, pogromer mot enskilda judar, tidig fotbollshuliganism och ryska kontrarevolutionärer som opererar från svensk mark också tas med i olika kapitel.

Något som blir tydligare i denna verkets tredje och sista del, jämfört med de två tidigare delarna, är att Adolfson verkar anstränga sig för att förbli neutral i sina skildringar. Han tar inte explicit ställning för eller emot olika former av uppror, eller uppror som genomförs av olika aktörer, utan använder sig av ett tämligen konsekvent och opartiskt språkbruk oavsett vem eller vilka det är som är ansvariga.

I sin helhet bildar de tre delarna av verket en mäktig samling anekdoter, vilket i sig är ganska imponerande. Precis som jag tidigare skrev om verkets första del är det tråkigt att Adolfson inte använder sig mer av sitt ihopsamlade material för att försöka analysera de historiska händelserna, när han nu ändå lagt ned allt detta arbete på att samla ihop allt material. Det finns så många lärdomar och slutsatser man säkert hade kunnat dra utifrån alla dessa anekdoter, att det är synd och skam att Adolfson inte tagit det tillfället i akt.

Similar Posts:

• Maktkamper och upplopp
• Det upproriska Sverige
• Mäktig forskningsöversikt avslutad
• Upptäck Stockholm
• Historisk översikt utan insikt

Bokens upplägg och stil är exakt som i första delen av serien (se länk till vänster). Men även om Adolfssons definition av begreppet "uppror" var oerhört vid redan i seriens första del, så vidgar han det ännu mer här. Nu väljer han att också skildra förföljelser av minoriteter, eftersom de många gånger kunde ta "upploppsliknande" former, som författaren skriver. Men det gör också att begreppet uppror därmed blir så urvattnat att det närmast förlorar sin mening.

Visst är det alltid svårt att dra några helt perfekta gränser, men i det här fallet töjs gränserna kanske lite väl mycket åt flera håll. De mer genuint "folkliga" upproren får nämligen också i ganska hög grad stå tillbaka för maktkampen om den svenska kronan: Gustav Vasa gentemot danskarna, Johan III mot Erik XIV, och så vidare. Flera av de mer välkända folkupproren (som exempelvis snapphanarna) utnyttjades ju också av olika sidor i kampen om kronan. Det gör dock att Adolfssons bok i hög grad kommit att likna den konventionella skildringen av Sveriges historia.

Similar Posts:

• Mäktig anekdotsamling avslutad
• Det upproriska Sverige
• De bortglömdas historia
• Kalla krigets världsbild dissekerad
• Politik och vetenskap

Adolfsson har valt att skriva utifrån en mycket bred syn på vad ett uppror innebär – i praktiken inkluderas alla former av politiskt motiverat våld mot den sittande statsmakten. I boken tas därför allt från klassiska bondeuppror till statskupper och ättefejder om kungamakten upp. Det är stort som smått – allt från det tämligen välkända Engelbrektsupproret till när hälsingarna slår ihjäl en kunglig skatteindrivare. Boken omfattar geografiskt också områden utanför det vi i dagens läge kallar Sverige – t.ex. Finland, som då var ockuperat av svenskar – liksom andra områden där svenskar styrde, i den mån upproret involverar svenskar.

Vi kastas omgående in i handlingen, utan mycket till introduktion. Och handlingen går alltså ut på att återge olika historiska uppror i kronologisk ordning, i den mån källor från den här tiden över huvud taget nämner dem. Som bekant är det ju ofta segraren som skriver historia, så många uppror finns ofta väldigt lite belägg för i kvarvarande källor. Ur ett källkritiskt perspektiv skriver Adolfsson populärhistoria på samma sätt som många andra – specifika källhänvisningar saknas, och man får nöja sig med en litteraturlista i slutet.

Om man inte redan är fascinerad av fenomenet uppror ges dock föga motivering till varför man egentligen skulle bry sig om att läsa den här boken. Vad jag saknar är därför något försök till diskussion kring ämnet – och varför inte ett försök att diskutera olika slags uppror, och vad som drev dem? Det torde ju vara ganska stor skillnad på ett rent bondeuppror som protesterar mot skattepålagor eller andra orättvisor, och maktkamp om kungakronan mellan olika ätteled.

Det är synd att alla former av analys överlämnas åt läsaren, eftersom författaren säkerligen har många tankar i frågan vilka kunde ha varit intressanta att få ta del av. Adolfsson gör en viktig insats genom att lyfta en sida av Sverige historia som sällan tagits upp i den tidigare historieskrivningen. Tyvärr tvingas jag dock konstatera att boken känns betydligt mer ytlig än vad jag hade hoppats på.

Similar Posts:

• Maktkamper och upplopp
• Mäktig anekdotsamling avslutad
• Nätverket och världshistorien
• Mäktig forskningsöversikt avslutad
• Världshistoria utan värld i sig