Hövdingen Jhil kan inte längre agera pilot. Han ligger till sängs allt mer förlamad för var dag som går, ett öde många drabbas av eftersom Vindarnas dal är utsatt för giftiga sporer från ”den korrumperade skogen”. Stora delar av denna framtida värld är obeboelig för människor, på grund av en global naturkatastrof för länge sedan. Människorna för en ojämn kamp mot de utdragna effekterna av miljöförstöringen. De måste bära andningsskydd och desinficera sig så att inte gifterna får fäste på beboeliga marker.

Nausicaä är en skicklig pilot och hon betraktas av hela sitt samhälle som framtidshoppet. Hon har en särskild förmåga att få kontakt med allt levande. I en krypta under borgen lyckas hon odla vilda plantor som inte sprider några gifter, kanske en ledtråd till en lösning på miljökrisen? Men redan i berättelsens början förklarar Torumekierna krig mot Dorokerna i söder och Vindarnas dal måste mobilisera.

Nausicaä drar i fält. Hon rattar kanonskeppet som släpar ett slags segelflygande pråm efter sig. I den finns understödjande manskap, förnödenheter, ammunition och Kai som är en sorts struts att rida när det vankas strid i det Torumekiska kavalleriet. Det är en omsorgsfullt byggd värld Hayao Miyazaki, mest känd som filmskapare, tecknar fram: en värld av maktlystna feodalherrar, luftburna krigsskepp och mystiska insektsarméer. Den som sett Miyazakis filmer känner igen den gränslösa fantasin.

Läsare av manga känner också igen estetiken. Svartvita sidor, ingen färgläggning. Stora, uttrycksfulla ögon. Blixtrande action. Varje sida har mellan tre och tolv serierutor. Detaljerade händelseförlopp, exempelvis närstrid eller känsloladdade möten, skildras noggrant över en lång rad rutor. Det förekommer många eleganta växlingar mellan närbilder och panoraman. Det är tätt berättat. Och läsningen sker baklänges för en västerlänning. Även serierutorna läses från höger till vänster – uppifrån och neråt – vilket kan ta en stund att vänja sig vid.

Hayao Miyazakis penna har en fantastisk precision. Han kan i en liten serieruta fånga masscener där läsarens blick genast fastnar på rätt detaljer. Han besitter en effektiv förmåga att föra handlingen framåt och växlar smidigt mellan scener utan att behöva tillgripa några förklarande texter.

Berättelsen har många goda kvaliteter. Karaktärer etableras och utvecklas. Det gäller i synnerhet hjältinnan, men även flera av bifigurerna. Svarta personlighetsdrag skildras nästan aldrig platt. Flera ondsinta rollfigurer mildras under händelseförloppet och transformeras på ett intressant och trovärdigt sätt. Nausicaä berör dem hon möter. Mysterier etableras och avslöjas gradvis, möjligen med några halvlösa trådar på slutet. Berättelsen är ändå förunderligt sammanhållen om man betänker att den ursprungligen publicerats bit för bit under en tolvårsperiod.

Två inspirationskällor till hjältinnan har Hayao Miyazaki berättat om. Dels den grekiska mytologins Nausicaä, hon som vårdar Odysseus sår på ön Scheria och ger honom kläder och goda råd. Dels en saga från 1100-talet om en japansk prinsessa som förvånade alla med sitt egensinniga intresse för insekter och upprörande likgiltighet inför skönhetsidealen.

Miljön lär Miyazaki ha fått upp ögonen för i och med kvicksilverförgiftningen av havet utanför staden Minamata på 1950- och 1960-talen. Den drabbade tusentals människor som åt av lokalt fångad fisk och skaldjur. Omkring 2000 dog. Kanske har även atombomberna över Hiroshima och Nagasaki haft betydelse för skildringen. Dorokerna utlöser en katastrof när de försöker bekämpa Torumekierna med biologiska stridsmedel och tappar kontrollen över sina egna vapen.

Nausicaä från Vindarnas dal blev film på 1980-talet. Filmen bygger på de första två av totalt sju böcker. Tyvärr är mangan inte översatt till svenska. Sedan några år tillbaka finns en lyxutgåva i engelsk översättning i två rejäla inbundna volymer.

Det har gått flera decennier sedan Nausicaä kom till. Miljöfrågorna har fått allt mer uppmärksamhet och rubbningen av klimatet har tillkommit som akut problem. Berättelsen om postapokalypsens människor i Vindarnas dal och deras kamp för överlevnad har därmed närmast en ökad aktualitet.

Similar Posts:

• Friskt och blandat
• Domedagsprofetia med hopplöshetssyndrom
• Genremix på gott och ont
• Antikapitalism för miljöns skull
• USA:s miljöhistoria samlad

I Oblivion High 2 tar intrigerna på skolan ny skruv, när coola Paula och Leila utmanar Soon Mi i elevrådsvalet. För Soon Mi och Nin, har inget varit sig likt sedan den japanska utbytesstudenten Masato började i deras högstadieklass. Soon Mi och Nin ska försöka hitta på ett sätt att ta sig till den stora strandfesten trots utegångsförbud. Samtidigt har den riktige Masato kommit till den nedre världen där gudaväsen från den finska mytologin sätter honom på prov. Mörka makter spelar sina spel och den stora strandfesten kommer inte bli som någon tänkt sig.

Livet i förorten Upplands Väsby blir plötsligt fullt av mystik, uppror och intriger. Vad Soon Mi och Nin inte vet är att Masato i själva verket är sagoväsendet Näcken, som kidnappat den riktige utbytesstudenten för att själv bekanta sig med människornas värld.

Det lilla motstånd jag känner inför Oblivion High 2, försvinner efter några sidor. Det vimlar av smarta, roliga karaktärer, här finns finsk mytologi med sin ”nedre” värld och fräscht ifrågasättande av det normativa.

Näckenfiguren (som utger sig för att vara utbytesstudenten Masato) avslöjas av dom andra på strandfesten och berättar (lite otippat) för den något chockade skaran, hur han brukar ”leka” (ha sex) med flera. Gänget upprörs av detta faktum och tycker han är ”jättekonstig”, och ”att det är faktiskt ganska vanligt att vara monogam.”

Här kan jag lite mossigt, men nyfiket, undra hur en ung läsare tänker kring detta ämne. Om hen har reflekterat över poly- versus monogami. Men, trettonåringar som You-Tubat med modersmjölken äger givetvis erfarenheter som jag som tonåring på 80-talet knappast kunnat drömma om.

Nina von Rüdiger tecknar stiliserat och effektivt och ihop med Johanna Koljonens berättarstil, och den flerbottnade historien, blir det riktigt lyckat. Kul är att se hur det arbetas med normbrytning av sex och kön, men också berättarmässigt, där det fälls in korta historier, såsom Pojken och pärlemorflickan och finfina De röda skorna.

Så, det är bara att vänta på tredje delen. Personligen hoppas jag på mer av allt. Uppluckring av stereotypa könsroller och ifrågasättande kring vad som anses rätt och fel. Kanske en djupdykning in i queervärlden?

Att sätta ord och bilder på stora känslor och tabun, att vara en vän i identitetssökandet, bör premieras och är väl värt att applåderas.

Similar Posts:

• Vecka 30: Light lit
• Genremix på gott och ont
• På djupet med Liv Strömquist
• Inte ens den nya världen blir bra
• Manga: miljömedveten prinsessa drar i krig

Samtidigt svävar prinsessan Leana av landet Berghendia mellan liv och död ombord på det kungliga gravskeppet Törnrosen på färd mot Länderna i väster. Först när båten når land igen avgörs det om prinsessan ska dö eller får leva. Låter det märkligt? Ja men så är det här ingen genrekonservativ ungdomsroman. Det är realism, fantasy och lite actionfylld superhjälteserie inramat av manga.

Landet Berghendia är en fantasyvärld skapad av Robin och henoms kompis Kim. Läsaren får inte veta om Robin och Kim är tjejer eller killar. Åsa Ekströms androgyna mangabilder avslöjar inte heller könet på Robin och Kim. Det är inte heller något jag funderar nämnvärt på eftersom det inte spelar någon roll för berättelsen. Det är så skönt att en författare vågar lyfta in sitt verk i hen-debatten utan att det blir det centrala.

Åter till landet Berghendia som är en klassisk medeltida fantasyvärld med ett märkligt samband med dagens ”verklighet”. Namnsdagflickan har varit lika involverad i utvecklingen av fantasyvärlden som de två vännerna Robin och Kim. Efter ett bråk mellan de tre där Namnsdagsflickans fantasi skenade i väl lite längre än de två andras och modellen av Berghendia delvis förstörs springer Kim iväg och kommer inte tillbaka. Robin bär upp Berghendia på vinden men Namnsdagsflickan kan inte släppa invånarnas öde. Något som oroar Robin där hen vakar över Namnsdagsflickans säng på sjukhuset.

Jag greps av våldsam panik när jag mindes alla våldsamma fantasiser som Kim och jag levt ut genom Berghendia, ju grymmare och blodigare desto bättre – just för att det bara var på låtsas. Och så visade det sig att alltsammans kanske var på riktigt.

Då och då avbryts berättelsen av korta seriestripar om den tuffa ninjan Kassandra Karat som räddar Stockholm från ondskans makter. Serien är Kims skapelse och i romanens värld älskar alla serien. Jag tycker tyvärr att den känns lite pastischartad vilket Robin också fäller en kommentar om, ”varför hittar du inte på något bättre än bara en superhjälte till?” Kims svar faller mig däremot i smaken. ”Hur skulle superhjältar kunna finnas om ingen hittar på dem? Vi behöver dem. Vi behöver superhjältar för att orka vara vanliga små vardagsmänniskor allihop. […] Det är vi som skapar världen, Robin.”
Namnsdagsflickan är en roman om riktigt stark vänskap, om svek, om dåligt samvete och om förlåtelse. Vårt förhållande till verkligheten är romanens tydligaste och viktigaste tema som går igen i samtliga avsnitt. Vi skapar världen, litteraturen och konsten hjälper oss att förhålla oss till verkligheten.

Slutet i boken känns tyvärr som en alltför enkel utväg för författaren med en klassisk, oväntad tvist. Genremixen fyller förvisso en funktion genom att visa på konsten som flykt och tröst men den känns lite krystad. Jag skulle gärna läsa mer om landet Berghendia för tyvärr förlorar den delen mycket till fördel för de andra delarna. Det är nyskapande men också lite löjligt. Åsa Ekströms illustrationer interagerar däremot mycket väl med Kristoffer Leandoers text. Snyggt!

Similar Posts:

• Fullständig fullträff
• Befriande bisarrt om kärlek och superkrafter
• Friskt och blandat
• Absurt och alldeles underbart om kärlek och ovanliga superkrafter
• Martins magiska värld