Bilderboken Om du möter en björn har ett du-tilltal, men läsaren representeras av en mycket rar liten scout med scarf, rejäl ryggsäck och förnuftiga skor.

Linda Bondestams illustrationer är som vanligt oemotståndliga i sin förening mellan humor och dramatik. Björnen går från att leende äta korv på pinne till att ha ett riktigt rysligt gap. Skiftar gör även textens budskap, från fakta till underhållning och tillbaka, på ett ganska förvirrande sätt. På ena sidan sägs det att björnar inte reser sig på bakbenen för att gå till attack, men på nästa sida uppges att detta inte är helt korrekt.

Anslaget ”Vad ska du göra om du möter en björn?”  antyder att vi ska få oss goda råd till livs, men rimliga uppmaningar – spring inte, klättra inte upp i ett träd och dylikt – följs av tipset ”spela lite på din pekplatta, för det kan du nog bättre än björnen”. Fnissigt, och visst förstår även små barn att just denna strategi inte kommer vara lyckosam vid ett faktiskt björnmöte, men andra råds nyttonivå är inte lika solklara. Ska jag exempelvis verkligen småprata med björnen?

Även språkligt lämnar boken en del att önska. Stilgreppet att upprepa KOM IHÅG och MEN i versaler är inkonsekvent genomfört och känns överflödigt. Överlag tenderar texten att vara något styltig och mycket tjatig. Nog hade det gått att byta ut några av bokens totalt 15 ”inte” mot synonymer.

Nej, behållningen med boken är helt klart visuell. Den bekanta Bondestamska färgskalan, här dominerad av en trolskt blågrön skiftning, gör tanken på den djupa skogen mycket lockande, oavsett vad som döljer sig där. Scoutens röda keps är måhända en vinkning till ett känt sagobarn men även om Om du möter en björn är en sagolik fröjd för ögat så är budskapet inte lika sedelärande som Rödluvan.

Similar Posts:

• Räven av bären är blå, bara han slapp så ensam där gå
• Livet utan oss
• Gosedjur som självklara samtalspartner
• Vad är farligast, tekniken eller människan?
• Vilse i skogen

Som en av få finlandssvenska medlemmar i den eminenta svenska bokbloggarmaffian får jag även nu som då frågan om bra finsk och/eller finlandssvensk litteratur. Vad gäller den finska litteraturen har jag tyvärr pinsamt dålig koll, ett faktum som jag dock kan dölja rätt bra genom att helt enkelt hänvisa till att det inte finns särskilt många moderna författarskap översatta till svenska förutom de mest uppenbara (ja, Sofi Oksanen, jag tittar på dig!). Om det sedan beror på en fattig förlagsbransch, svåra marknader att ta sig in på eller helt enkelt ett dåligt självförtroende vad gäller produkten, kan jag inte ta ställning till.

Vad jag däremot kan göra, är att tipsa er om lite finlandssvensk litteratur. Min personliga trio av böcker ni kan kika närmare på för att få en liten inblick i hur vi med ”den klingande finlandssvenskan” tycker och tänker.

Sommarboken av Tove Jansson. Mycket fantasifullt va, att börja med Tove Jansson? Se det som en mjuklandning. Kvinnan bakom böckerna om mumintrollen (som för den delen är alldeles underbara att läsa även i vuxen ålder!) skrev ju faktiskt en hel del annat också. Mitt tips är Sommarboken, som kom ut i nytryck som pocket för några år sedan, och således borde gå alldeles utmärkt att få tag på. Genremässigt ligger den någonstans mellan en novellsamling och en roman, då den består av berättelser som kan läsas i valfri ordning. Miljön är densamma, ön ute i yttersta havsbandet, och där bor femåriga Sofia med sin pappa och farmor. Inte året om, men från kalla april till långt in på hösten. Precis som i muminböckerna vimlar det av små vardagsfilosofiska funderingar, och samspelet mellan den frågvisa Sofia och den smått lakoniska farmodern är fint att läsa om. En klassiker som tål att läsas om och om igen, både för sig själv och för andra.

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen. En annan given klassiker, av Svenskfinlands grand old lady. En självbiografisk diktsamling, eller snarare en roman på dikt, för det här är ingen så kallad ”svår” lyrik. I stället drabbar texten om den alkoholiserade mannen, kvinnan som vill ha egen tid för att få skriva och barnen som lär sig ljuga på grund av pappans drickande, dig rakt i solar plexus. Så himla ärligt och rakt på sak, så modigt! Min första läsning av Århundradets kärlekssaga var stående lutad mot bibliotekshyllan och andlöst bläddrande. Sedan dess har jag, min vana otrogen, köpt den och läst om den många, många gånger. Gör det ni också!

Du eller aldrig av Malin Kivelä. Som slutkläm måste jag ha med den här lilla pärlan som är en annan bok jag läst om flera gånger (och tro mig, det händer nästan aldrig. So many books, so little time…!). Intrigmässigt låter den lite platt när man försöker beskriva den: möten i ett vintrigt Helsingfors, men när det kommer till både språk och stämning är den oslagbar. Den ultimata boken för mörka kvällar tillsammans med en stor kopp te. Kanske inspirerar den er rentav till ett besök till Helsingfors, och vad vore väl roligare än det?

Jessica Andersin
Bokbabbel.com

Similar Posts:

• Hur många konstnärer rymmer ett äktenskap?
• I upplevelsen av landskap och människor
• Ett troll från andra sidan jorden
• För trång ram för mästerverk
• Mellanbok om vackert hår och kroppar till salu