Farmor är en krutgumma som vittjar sina nät och lever enkelt i sin gamla, röda stuga. Stekta aborrar, gröt och plättar tillreds i hennes kök som är ”inbott” och ”ingrott”. Hon stickar, eldar i spisen och kör en skruttig bil. Förutom båt.

Jul närmar sig och farmor börjar se efter sina tomtar. Dem har hon många av. Både inom- och utomhus. En tomte har hedersplatsen på spiselkransen; en porslinstomte som hon fick som liten flicka.

Farmor visar sig ha hemligheter. Ett hemligt rum på vinden dit Oliver inte får gå. Men just dit tar han sig första dagen. Där hittar han en gammal loggbok, en kompass och ett fotografi av en man med skepparmössa framför en båt. Stora gamla sjökort. Nu blir det spännande; Oliver måste lista ut vart kompassen pekar och vilka hemligheter som ön och grynnorna ruvar på. Nu visar det sig att andra är ute i samma spår…

Med trådar tillbaka hundra år i tiden, när det rådde förbudstid i Finland och spritsmugglingen blev en olaglig men stor verksamhet med förgreningar till Tyskland, stiger spänningen. Redan andra dagen träffar han jämnåriga Fanny. Det utvecklas till en Sherlock Holmes-historia. Det ena mysteriet efter det andra kommer i dagen. Farligt blir det också. Det kalla decemberhavet med grynnor och skär är inte att leka med trots att Oliver har en del sjövana, tack vare farmor.

Tomtemotivet passar som hand i handske. Lättfattligt och intressant för barn i jultid. Samtidigt igenkänning för den vuxne för vem har inte funderat över detta med tomtar av porslin? När smög de sig in i de nordiska hemmen och täpporna? Varför? Varifrån? De visar sig ha en lång historia med rötter i Tyskland.

Språkvirtuosen Åhman har en stark känsla för föremål (och detaljer). Inte för inte har han gjort en grundlig studie om ett handarbete med en ung flicka, Askungen, som sitter på spiselhällen bland duvor. Åhman publicerade en artikel om ämnet som julläsning i den lokala tidningen. Han deltog i en intervju om handarbetet i Loppmarknadsarkeologerna i Sveriges radio. Motivet visade sig ha tyska rötter hos konstnären Paul Meyerheim som illustrerat Bröderna Grimms saga i slutet av 1800-talet. Av olika anledningar kom Askungemotivet att bli extremt populärt just på väggarna i de finländska hemmen i mitten av 1900-talet. I Smugglarens skatt synliggör Åhman på liknande vis något av porslinstomtarnas historia.

Kitch eller konst? Åtminstone ärevördiga tyska jultomtar i porslin inbringar en rejäl summa bland kräsna samlare. Tavlan med Askungen hittas i parti och minut för en spottstyver på finlänska lopptorg.

Den nästan mytiska förbudstiden på 1920-talet i Finland har skildrats av andra finlandssvenska författare (till exempel Lars Sund och Kjell Westö) men inte i böcker för barn. Det mystiska och förbjudna kittlar fantasin. Än idag kan rostiga spritkanistrar dyka upp under gamla båthus eller i stenkummel. Även min farfar kom att – mot eller med sin vilja (?) – leverera förbjudna varor. Smugglare blev ofta de med båt eller bil i skärgården. Lustigt nog med samma efternamn som Verner. Vid samma tid. I samma trakt?

Men det är inte spritsmugglingen i sig som intresserar Oliver och Fanny utan detta att Verner med båt försvann spårlöst… Alla hemligheter han tog med sig.

Smugglarens skatt består av 24 kapitel på några sidor. Snyggt ses kapitelnumreringen – tecknad med en liggande vinjett – inuti en kompass. Pärmen är snyggt mörkröd med titeln, namnen på författaren, förlaget och illustratören stiligt tecknade i guld. Likaså de strategiska föremålen och huvudkaraktärerna. På omslagssidorna möter läsaren sjökort och kompass mot en mörkröd botten. Inne i boken förstärks berättelsen av helsidesillustrationer. Typsnitten är tidstypiska för 1920-talet. Illustratören Ola Skogängs digitala hand har mödolöst formgett i samverkan med intrigen.

Åhmans språkbehandling är genomtänkt med många finesser. Oliver är ett barn som lägger märke till sin omgivning med kvicktänkta beskrivningar. Även en viss kritik mot föräldrarnas livsstil ägnar han sig åt. Vilket både yngre och vuxna läsare lätt kan känna igen.

Alla kapitel har korta titlar, såsom ”Bullerholmen”, ”Kompassen” eller ”Loggboken” och följdriktigt heter det sista och tjugofjärde ”Julafton”. Då får alla fira jul tillsammans; Oliver, farmor, föräldrarna och andra viktiga personer som klivit in i jakten på smugglarskatten. Hemligheter har lagts på bordet och gömda skatter kan komma att betyda mycket för Oliver och hans närmaste men även för hela Bullerholmen.

Smugglarens skatt är trollbindande kapitelläsning, högläsning för barn i jultiden men passar egentligen (för en vuxen läsare) i ett svep när som helst. Också nu i ett kyligt maj – i väntan på ECS i Basel … med kall vind, mörka moln och vita gäss på sjön. ”Se, det var en riktigt historia!”

Similar Posts:

• Att få en gammal pappa
• Arbetarkvinnor – ni förenade eder!
• Värdet av ett liv
• Edna och styrkan
• Finns inte, men finns ändå

Rayan har med kompisarna Amir och Caspian fått ett uppdrag att lämna kryddor hos sin faster. De stiger på i lägenheten och tänker att de ska dra vidare men så hamnar de runt köksbordet. Fastern har krävt av dem att tvätta sina händer och de fattar inte vad som händer förrän de upptäcker att de lydigt rullar vindolmar åt henne:

Det sjuka var att vi stannade kvar. Hade det varit någon annan hade vi taggat för länge sen. Det var något speciellt med blattemorsor och deras energi. De kunde få en maffiaboss att bli en gullig valp.

Berättelsen i Yani utspelar sig i Alby, en förort till Stockholm. För huvudpersonen Rayan går livet sin gilla gång i skolan. Han hänger oftast med kompisarna Amir och Caspian. Det som händer dem detta sista år i grundskolan, årskurs nio är nog bekant för många. Lärare som understryker hur viktiga deras ämnen är och som väcker gehör med varierat resultat hos eleverna. Tjejerna i klassen reagerar över orättvisor för att omgivningen både då och nu värderat manligt och kvinnligt olika. Tankar på gymnasieskolan som alla ska söka in på får ovissheten att breda ut sig, men kanske att det blir bra ändå?

En händelse vänder upp och ner på vardagslunken. Det blir ostadigt under marken och världen ses med andra ögon. Engagemanget som följer i spåren av händelsen, gör att samhörigheten blir ännu starkare med skolkompisarna, också i förhållandet till tjejerna i klassen. Sebbe är den entusiastiske fritidsledaren som lotsar de unga och ingjuter mod. De får inte ge upp!

Berättandet sker med Rayans rättframma språk och visar en människa som är på väg att lämna barndomen. Han registrerar ekonomiska skillnader genom att konstatera att ingen i hans kretsar handlar på Vivo, där allt är mycket dyrare. En skolutflykt med skidåkning har varit inplanerad länge av skolan och alla åker med trots att ingen har erfarenhet av skidsport sedan tidigare. Rayan känner sig tveksam över modersmålslektionerna i arabiska, han är inte jättemotiverad. Det är som om anpassningen till ett svenneliv är påbörjad fast ändå inte. Det är världen och medmänniskorna som betyder något, inte vilka specifika traditioner eller kunskaper som någon förståsigpåare menar är viktiga.

Jag föredrar att läsa berättelsen rakt upp och ner. Vänner är fantastiska (och Rayan måste erkänna att också syrran är ok). Lika fantastiskt är det att läsa om hur måna lärarna är om eleverna. Omsorgen tas visserligen inte alltid emot förbehållslöst. Likväl är det rörande att i slutscenen se hur skolans yngsta elever ger eleverna i årskurs nio en varsin röd ros. Skolan som en plats där man får minnen för livet är fint skildrad och visst kommer läraren Eva att till slut börja använda ordet ”yani” i stället för ”sålunda”. Även om det sker först någon gång efter att boken tagit slut.

Similar Posts:

• ”SNÄLLA POLITIKER, GÖR SÅ ATT VI INTE GER UPP!”
• Skolan står i brand
• Vajlett och skolan
• Verklighetstrogen skildring om utsatta unga
• Bildning, identitetspedagogik och framtidshopp