Imorgon tisdag skriver Ellie om Läsandets lust och magi – en antologi om litteraturen i skolan och relationen mellan lärare och elever… En fin liten bok som verkligen sprakar av läslust!

Ella skriver om John Greens välförtjänt mycket hyllade Förr eller senare exploderar jag, en rolig, hjärtskärande och kanske lite ovanlig roman om unga människor med cancer. Dessutom blir det bonusrecension av samme författares Paper towns, och av Lauren Myracles mörka sydstatsmysterium Shine.

Anna N har läst Patrik Lundbergs debut Gul utanpå, om vilken hon skriver såhär:

Som läsare översköljs jag av känslor. […] Känslorna inför Sverige, den svenska familjen, svenskheten, inför Korea, den koreanska familjen, inför kluvenheten, dubbelheten, kärleken, det sociala spelet.

På fredag kan ni läsa en intervju med Marta Hedener-Hagman utgivningsansvarig på B. Whalströms. Dagensbok har frågat henne varför vuxna läser ungdomsböcker, om kommande trender inom ungdomsutgivningen och om killars och tjejers läsning.

På lördag blir det bilderböcker, bland andra Mamma borta om en uggleunge som faller ur boet och kommer bort från sin mamma, fina illustrationer i annorlunda färger.

Till på söndag har Emelie läst Familjen Bliss magiska bageri av Kathryn Littlewood, en bok för åldern 9-12. Rose familj driver ett bageri, men där bakas inte bara vanliga kakor och bullar utan även magiska sådana, kakor som får folk att tala sanning och muffins som gör en förälskade. Alla recept samlas såklart i en magisk kokbok med ingredienser som ägg från kärleksfåglar och en trollkarls tårar.

Ni får också chansen att tävla. Under veckan skriver Camilla om Tessa Grattons Blodsmagi och de två första som kommenterar recensionen får boken skickad till sig. Håll utkik!

Similar Posts:

• Magi utan spänning
• Det som står skrivet i stjärnorna och resten
• Gnistrande julaftons-feel-good
• Gullig berättelse om dödsdömd tonårskärlek
• Sista boken ingen bladvändare

En dag lägger hon upp en bild av klassens plågoande Ludvig på bloggen. Sedan händer något konstigt – hon får kommentarer som antyder att Ludvig blivit kidnappad och att hon måste hjälpa honom. Det visar sig att Lucina med hjälp av sina bilder kan resa till en annan värld, Beonor, där en revolution är i antågande och där Ludvig blivit tillfångatagen.

När Lucina förflyttas till Beonor upptäcker hon en värld där konst och bilder är något mycket kraftfullt, och där det finns varelser hon aldrig tidigare sett – men möjligen målat. Här finns olika typer av ”djurmänniskor”, så kallade djushor: bland andra ienet, som är vattenlevande varelser med drag av fiskar, miu, som är lejonmänniskor, och iaret, som är ormmänniskor. De är fantasieggande skildrade, och framför allt iaret får man veta mer om eftersom en av huvudpersonerna är av den arten. Corall, som hon heter, är växelvarm och kallblodig, vilket medför att hon aldrig blir svettig eller stressad. På samma sätt har de olika djushorna olika egenskaper som skiljer dem från människor. Djushorna är förtyckta av människorna och lever som tjänare eller slavar. I den revolution som Lucina får inblick i ligger bland annat det att människor och djushor ska få samma rättigheter.

En annan sak som skiljer världarna åt är att det i Beonor finns olika mineraler som bryts i bergen och som kan användas för att få olika krafter. Den svarta mineralen är den kraftigaste, och genom den kan man känna andra människor som rört vid samma sten som man själv. Jenny Wiik skildrar dessa Beonors egenskaper på ett enkelt och självklart sätt, och därmed blir hennes värld väldigt övertygande. Hon tar inte i så mycket med mångordiga beskrivningar eller långa teorier utan skildrar bara rakt upp och ner. Dessutom låter hon världen vara också ganska vanlig: det är skitigt i staden Gamla Mila samtidigt som det är fascinerande och vackert. Den lilla möjligheten att världen är något som skapats av Lucina är bara väldigt svagt antydd i boken, men jag tycker om att den överhuvudtaget finns. Det är inte mycket som talar för att det är så, men det är trots allt så att vissa av de saker som Lucina skapar sedan också finns i Beonor.

Bildbindaren är en rakt igenom vackert skriven och tilltalande bok, enkel men med många inslag som antyder och visar på en möjlig fördjupning. Även skolskildringen från Lucinas klass i början av boken är välskriven och igenkännelig: de tuffa killarna som valt ut Lucinas vän Marja som hackkyckling, men också övriga skiktningar i klassen och Lucinas egen tvekan över hur hon ska positionera sig. Dessutom får man här en liten inblick i den finlandssvenska världen: barnen blandar in finska ord i sitt språk och Lucinas svenska uttal blir hon först retad för när hon börjar i skolan.

Dessutom är det här en bok som inte bara beskriver bilder väldigt väl utan också innehåller bilder vars ton känns helt rätt. Det är svartvita illustrationer som närmar sig måleriet i tonen: jag gissar att det är tusch de är gjorda med. De är hur som helst ofta vackert skuggade och får en att längta efter mer. Passande i en bok där just konsten och bilderna är så centrala för historien.

Similar Posts:

• Ojämn fantasy med Stockholmsförankring
• Spänning som tar slut
• Fin bok som saknar spänning
• Berättarglad och fantasirik framtidsskildring
• I vår lilla stad