Alice skriver om Fjärde riket av Maria Nygren på onsdag, en idéroman där tre högstadietjejer försöker ändra maktförhållandena i klassen med hjälp av Hitlers metoder. Väldigt intressant och spännande.

På lördag blir det bilderböcker. Bland andra Klara Perssons Maximilian och Minimilian, en bildmässigt anarkistisk och innehållsmässigt oförutsägbar och ömsint bok om att vara stor och liten. Och Lena Sjöbergs Cirkusloppor på luffen, berättelse på rim om loppor som drar sig fram på olika jobb i Madrid. Rolig, sorglig och vacker historia som i mycket handlar om migration. Båda bilderböckerna är Augustprisnominerade.

Det blir också tävling. Under hela veckan kan ni vinna t-shirts med Jenny Jägerfelds ”Jag är ju så jävla easy going” som motiv. Självklart skriver vi också om Jenny Jägerfelds roman senare i veckan.

Similar Posts:

• Stor och liten i en egensinnig värld
• Veckan på dagensbok.com
• Vinn t-shirts med Jenny Jägerfelds ”Jag är ju så jävla easy going”
• Vecka 29 på dagensbok.com – Sommaren utan regn, men med kärlek, tranor och ett stort kafferep
• Och så vänder vi på bladet…

”Nu fortsätter vi! Det står 1-0”, skriker Fredde.
Men det känns inte på samma sätt nu. De där kommentarerna från tjejerna på bänken sitter kvar i mig. Det är som om de skjutit mig med var sin giftpil. Hela tiden känner jag deras blickar från bänken. Jag vill inte längre göra mål. Jag vill vara mer som en vanlig tjej. Någon som lufsar runt och är lagom tafatt på basketplanen och inte gör mål mer än vid osedvanlig tur. Eller som sitter välsminkad och prydlig på bänken.

Det är förkrossande hur mycket det här med att växa upp kan vara att begränsa sig, att infogas i snäva könsroller och hierarkier. Kanske är det allra mest påtagligt så här när allt är nytt och alla lite osäkra. På gränsen till tonåren.

Till råga på allt berättar Sofias föräldrar att de ska skiljas. Plötsligt måste man välja vilka grejer man vill ha hos mamma eller pappa, när man ska vara var. Vem som ska bli ledsen om man saknar den andra. Föräldrarna är omväxlande gråtfärdiga och fejkglada. Gång på gång säger de att hon måste förstå och att det kommer kännas bättre snart.

Sofia vill inte förstå. Hon vill ju bara att allt ska vara som vanligt. Tryggt och hemma och som vanligt. Allra minst vill hon att föräldrarna ska träffa andra. Och inte vilka andra som helst: plötsligt en sen kväll hos mamma smyger Sofia upp och möter träslöjdsläraren Niklas i vardagsrummet.

Bättre snart är en vardagsnära skildring av turerna på vägen mot att fatta att ens föräldrar faktiskt fortsätter att vara ens föräldrar även om de inte är tillsammans längre. Om turerna på vägen mot tonåren, mot vänner man kan prata med och kanske också mot en spirande romans? Säkert har den en hel del både igenkänning och hopp att erbjuda sina unga läsare. För det blir ju faktiskt bättre.

Similar Posts:

• Hur olik får man vara?
• Tretton år och evigt balansgående
• Att vara ung och möta världen
• Åka ifrån och komma till
• Uppföljare utan egen idé

Det är sommaren mellan tvåan och trean i gymnasiet och Alva bor i Paris för att jobba som modell. I en parallellhistoria mellan Paris-livet på sommaren och Stockholms-livet tidigare under våren får vi följa Alva och hennes väg till Paris via modellagenturen och övertalning av föräldrarna. Väl i Paris handlar det mest om killar, fester, vänner och mat. Det kanske är fel av mig men jag trodde att modeller var tvungna att tänka på vad de stoppar i sig. I Paris, chérie äter de baguetter med ost och marmelad, chokladtoppade croissanter, varmkorv och crêpes. Men såklart, har man som Alva de perfekta måtten 85, 60, 85 (för höft, midja, byst) så kanske man är på den säkra sidan.

I Paris finns också rumskompisen australiensiska Gemma som bara är 15 år, rödhåriga Olga från Polen som bara tänker på killar och sprit, och så finns Sébastien. Sébastien med det mörka håret och de blå ögonen. Sébastien som får det att pirra sådär i Alva. Sébastien som gör att hon inte kan tänka på annat.

Paris, chérie är en bok om att vara ung och möta världen. Och jag kan sakna det där mötet. Alva verkar så hemma i Paris, så världsvant sval, som jag inte tror att man kan vara när man är 17 år och ensam i världen. Tidsperspektivet är svårt och det tar mig nästan hela boken innan jag får en uppfattning om hur länge Alva har varit i Paris, och hur länge det är tänkt att hon ska stanna.

Alvas relationer till människorna runt omkring henne är varsamt skildrade. Speciellt den till Sébastien. Ida Pyk backar inte för att skildra Alva i hennes mest pinsamma känslorus och handlingar efter mötena med honom.

Men allra mest saknar jag Alvas relationer hemifrån. I Stockholmskapitlen presenteras Mamman med sin nya kille och den alkoholiserade pappan, som det känns som att jag redan har läst om i vårens ungdomsbokutgivning. I både Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmar Elfgren och Det borde finnas regler av Lina Arvidsson, har vi träffat honom, besvikelserna, förhoppningarna och tankarna om försoning. Vännerna lyser med sin frånvaro, bortsett från en kille som heter Robin, vars relation till Alva förblir oviss, träffar hon inga andra. Eftersom Alva inte verkar vara en tjej utan vänner förvånar det mig, och hade hon inte haft några vänner hemma i Stockholm är det betydelsefullt för hur hennes vänskapsrelationer i Paris utvecklar sig.

Läsglädjen finns med mig hela vägen genom Paris, chérie, dessutom glädjs jag åt det superfina bokomslaget av Fanny Jacobsson som går helt i min smak med rosa blommor, gamla hus och flygande fåglar. Den största behållningen blir för mig det geografiska läget, alldeles för få svenska ungdomsromaner utspelar sig utanför vårt lands gränser.

Similar Posts:

• Spirande sexualitet som ljus och mörker
• Vecka 25 på dagensbok.com: Glad midsommar!
• “Det är inte mörkret som är farligt, det är människorna” – en pusseldeckare från de djupa småländska skogarna
• Ingen smickrande bild av Jan Myrdal
• På flykt från Sverige och utvisningsbeslutet

Imorgon skriver jag om Alva som spenderar sommarlovet i Paris där hon jobbar som modell. Ida Pyks debutroman Paris, cherié handlar om att vara ung och möta världen, om att vara hemifrån, om att ha nya vänner som man kanske inte alltid kan lita på och om att vara riktigt kär.

Därefter bjuder Richard på Bret Easton Ellis nya Imperial Bedrooms som han tyvärr inte tyckte var mycket att hänga i granen. Varför får ni veta på onsdag! Ella har läst Det andra könet av Katrine Kielos, en uppgörelse med nationalekonomins människosyn som är så lättsamt och roligt skriven att hon då och då måste dubbelkolla om det verkligen kan stämma att det är en bok om ekonomisk teori.

Lina har läst en annan av säsongens debutanter, Pernilla Alm och hennes Alltid du. Lina beskriver den som en chick lit som hon har både positivt och negativt att säga om. Men framförallt är den en sträckläsare väl lämpad för slöa sommardagar.

På lördag handlar det bara om Italien. Det blir nyskrivna noveller och skön reselitteratur. Camilla har läst Nicola Laigioas Allt kommer tillbaka, hans första roman på svenska och dessutom gjort en intervju med honom. Hon skriver även om Avskedsbrev av Valeria Parella, som gjorde svensk succé med boken Väntrum. Roberto Savianos senaste bok Kom med mig har även varit ett tv-program i italiensk TV.

Marie skriver om Själamakerskan av Michela Murgia, en liten roman som utspelar sig på Sardinien på 1950-talet och som trots sitt blygsamma omfång engagerande behandlar stora ämnen som kärlek, moderskap, liv och död. Sist men inte minst får vi också en krönika om den nya italienska litteraturen från översättaren Sanna Dager. Ja ni hör, missa för allt i världen inte!

Och missade ni mot förmodan våra allra bästa boktips inför sommaren kan ni självklart kika på dem igen här!

Glad midsommar önskar redaktionen!

Similar Posts:

• Vecka 44: barn- och ungdomsboksvecka på dagensbok.com
• Att vara ung och möta världen
• Modigt om maffians inflytande på det italienska samhället
• En generation av litterära arkitekter? Civilt ansvar i italiensk samtidslitteratur
• Fortsatt Savianofeber i Italien