Enligt Brandão Jönsson är det alltför få som är bekanta med de här länderna, jämfört till exempel med den anglofona världen. Det har han ju rätt i, i alla fall om vi ser till vår västerländska del av världen.

Därför tar författaren oss genom, till att börja med, frosseri i Goa, vällust i Mocambique, girighet i Macao och högmod i Timor-Leste. Efter att ha läst bokens fyra första kapitel, känner jag då dessa fyra länder bättre än jag gjorde innan? Mja, kanske lite smått.

Brandão Jönsson skriver bra och språket flyter på och dessutom märks det att han har läst på. Men tyvärr blir känslan mer att så mycket som möjligt ska stressas igenom, än att boken ger olika pusselbitar som får landa och tillsammans skapa någon slags bild eller känsla. Det blir mer som att läsa en hurtig resebroschyr som ska rymma det mesta inklusive ett kort stycke om landets historia, lite läcker mat, något om politiken kanske, och så vidare. Det blir för mycket olika trådar som inte knyts ihop.

Men sedan händer något i kapitlet om vrede i Angola. Här får vi olika pusselbitar som faktiskt trillar ner till något som blir en slags fördjupning av landets bakgrund. Det blir ett kapitel som ger lite mer än korta möten där författaren strax kastar sig in i en taxi för att snabbt dra vidare. De olika trådarna passar ihop och blir till en väv.

Sedan återstår lättja i Brasilien och avund i Portugal. Även dessa två kapitel fungerar bättre och är mindre stressade än första halvan av boken. I alla dessa tre sista av bokens kapitel – Angola, Brasilien och Portugal – behandlas och problematiseras slavhandeln på ett sätt som får ses som förtjänstfullt i en bok som väl inte är tänkt att den ska vara alltför tung eller komplicerad.

Det jag allra mest saknar i boken är att få kliva ur vår inpräntade koloniala blick på historien. Den där blicken där människorna som bodde på platserna som vi sedan kolonialismens intåg har lärt oss att kalla för Goa, Mocambique, Macao, Timor-Leste, Angola eller Brasilien, blir osynliga.

Den transatlantiska slavhandeln tas som sagt upp, men ingenstans finns något som egentligen påminner om att de här platserna inte låg öppna och väntande på att bli besuttna av några européer när portugiserna bestämde sig för att stjäla dem från deras ursprungsbefolkningar. I Goa får vi veta att medelklassens (läs kolonisatörernas) tjänstefolk (läs de koloniserade) skapade fantastiska maträtter när de började kombinera råvaror och kryddor från sin egen kultur med kolonisatörernas. Nåt mer får vi inte veta om dessa människor, som i och med kolonisationen blev tjänstefolk. Endast när vi är i Brasilien nämns något om någon urbefolkning, men utan att vi får veta något om dem. Det är som om de aldrig har funnits.

Det finns en hel del intressant i Där solen aldrig går ned, men för att vilja vara en bok som handlar om ett antal länder vars gemensamma nämnare är deras före detta kolonialmakt, så saknar den bakgrund om de människor och kulturer som den kolonialmakten byggdes på.

Similar Posts:

• Fotbollsantropologi i sambalandet
• Maktkamp i Brasilien
• Vecka 23 på dagensbok.com – förlagsnyheter, israeliska noveller och fotboll
• Ordet Europa betyder mörker
• Tredje Världens kamp

En äldre generation minns säkert 1958 när den krumbente Garrincha, Vavva och en ung Pelé lekte boll med ett villrådigt svenskt försvar. En yngre har följt Ronaldo, Ronaldhino och senaste stjärnan Neymar.

Nu är det 2014 och A Seleção, landslaget, har chansen att visa upp sig på hemmaplan. Och vi andra får en chans att lära oss mer om ett av världens största länder som numera också är världens sjätte ekonomi. För bortom fotboll, karneval, samba och favelor som i landslaget blir till en slags magisk mix, är nog kunskaperna om landet rätt skrala för många ändå.

Men det finns de som vill ändra på det. Henrik Brandão Jönsson har bott i Brasilien sedan 2002 och pratar portugisiska flytande. Han har skrivit om förhållandena i landet i flera av de stora dagstidningarna, och inte minst initierade texter i fotbollsmagasinet Offside. Inför VM har han nu skrivit en reportagebok, Gräset är alltid grönare i Brasilien – En resa genom världens bästa fotbollsland.

Boken tar sig an ett brett perspektiv där fotbollen och samhället utgör den röda tråden. Nio kapitel bildar en mosaik där läsaren får pusselbitar till ett mångfacetterat land, där våld, korruption och fattigdom delar plats med skönhet, livsglädje och framtidsoptimism. Brandão Jönsson skriver om varför Garrincha är populärare än Pelé, om ett 64 år gammalt spöke som mest av allt förföljde en målvakt för resten av hans levnad för ett fel han aldrig gjort, fotbollens demokratisering, hur den brasilianska fotbollens ”bad boy” förvandlades till en ödmjuk politiker som kämpar för de fattiga, indianfotboll i Amazonas, en fotbollskommentator med ett enastående ego och mer än så.

Texterna blir också en påminnelse för de som felaktigt påstår att fotboll och politik inte hör ihop. Bakom klacksparkar, smäckra dribblingar och exakta passningar lyser spelet där företagare och diktatorer använt fotbollen som en arena för politiskt och ekonomiskt rufflande. Ja, fotboll är också politik. I Argentina-VM protesterade man mot fascistdiktaturen och i sommar har regimen i Iran förbjudit folk att se landets VM-matcher i allmänna sammankomster eftersom man vet att det blir ett forum för protester. Exemplen är otaliga och i boken kan man läsa om Sócrates och fotbollsrörelsen som välte en diktatur.

Bokens absoluta styrka ligger i att författaren är på plats och med påläst kunskap och journalistisk ihärdighet fångar människor och miljöer från samhällets alla delar och skapar en historia kring det. Den mest intensiva, och samtidigt dråpliga, händelsen utspelar sig när han reser till en bortamatch tillsammans med laget Corhinthians ultrassupportrar. Precis där som här vibrerar närvaron av det manliga våldet, drogerna och hoten. Jönsson erbjuds kokain och möts av misstänksamhet, men avvärjer situationen. I gengäld får han se supportrarna misshandla och råna några svartabörshajar. Tydligen ett utmärkt sätt att slippa betala för de allt dyrare matchbiljetterna.

Efter att ha läst boken känner jag mig tveksam till om gräset verkligen är grönare i Brasilien. Däremot är jag övertygad om att boken är en utmärkt introduktion för den som vill veta mer om landet och en fin uppvärmning inför det stundande världsmästerskapet. Men inte bara om de fotbollsspelare som skymtar förbi på tidningarnas sportsidor utan även om landets kultur och moderna historia. Henrik Brandão Jönsson är en skicklig skribent och med hjälp av Offsideredaktören Tobias Regnell har han skapat god fotbollsjournalistik och därigenom också god samhällsjournalistik.

Den 12 juni spelar Brasilien VM-premiär mot Kroatien i São Paulo. Drygt en månad senare är det final på legendariska, och för sanslöst höga summor renoverade nationalarenan Maracanã. En hel nation kommer att kräva att A Seleção ska vara där och skrämma i väg det där spöket från 1950 och vinna landets sjätte VM-guld. Fram tills dess kan ni gott läsa Gräset är alltid grönare i Brasilien.

Similar Posts:

• Jorden runt med andan i halsen
• Vecka 23 på dagensbok.com – förlagsnyheter, israeliska noveller och fotboll
• Att ta fotbollen med en klackspark
• Tema: Fotboll
• Och så får damerna vara med som ett undantag

Det här årets juni har dock inletts med några händelser värda att nämna lite extra. Sara har till exempel pratat med Sofia Ejheden, förläggare på Kalla Kulor Förlag, som i dagarna startar ett systerförlag med inriktning på crossover och feelgood.

I måndags var det utdelning för ALMA-priset, som i år mycket efterlängtat gick till Barbro Lindgren. Dagensboks förra chefredaktör Emelie Novotny var där och kunde känna Astrid Lindgrens närvaro i publiken. Läs mer om detta senare i dag.

I onsdags recenserade Eva israeliske Etgar Kerets novellsamling Plötsligt knackar det på dörren och var imponerad och överraskad. Såhär skrev hon:

Den israeliske författaren Etgar Keret har delvis lyckats med att ingjuta hopp i mig om att det finns författare som har en önskan om att spränga gränserna för det vanliga, enahanda och förutsägbara i litteraturen.

På lördag blir det Tema fotboll inför fotbolls-VM i Brasilien som drar igång den 12:e juni. Björn Elgquist gästrecenserar, och har läst Gräset är alltid grönare i Brasilien av Henrik Brandão Jönsson. Marie har läst två väldigt olika typer av faktaböcker om fotboll – en som hon inte alls blir engagerad av, och en som emellanåt får håren på armarna att resa sig. Och så har vi samlat ihop recensioner på temat fotboll ur arkivet – så väl för den som gillar faktaböcker som för den som gillar skönlitteratur. Det blir fotbollslitteratur för både stora och små!

Similar Posts:

• Tack, Etgar!
• Fotbollsantropologi i sambalandet
• Konsekvenser som bygger på förtroende
• Tema: Fotboll
• Fotboll och söta tjejer