dagensbok.com » Eva Lis Bjurman https://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Wed, 22 Apr 2026 22:00:14 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Karl Erik Lagerlöf "Kärlek. Från bibeln till Beauvoir" https://dagensbok.com/2014/02/14/the-book-of-love-is-long-and-boring/ https://dagensbok.com/2014/02/14/the-book-of-love-is-long-and-boring/#comments Thu, 13 Feb 2014 23:00:57 +0000 Ella Andrén http://dagensbok.com/?p=65494 Det hör väl till den mänskliga historiens eviga frågor: Är människan genom tiderna i grunden densamma? Eller i det här fallet: Är kärleken genom tiderna i grunden densamma?

Naturligtvis finns en massa motstridiga teorier om det där. Kärlek har alltid varit en grundläggande komponent i människors liv. Eller: kärleken är en social och kulturell konstruktion som gestaltats, upplevts och betraktats helt olika under olika tider och på olika platser. Kärleken som vi känner den uppkom först i och med det nya borgerskapets nya individualism framåt slutet av 1700-talet.

Det sistnämnda kan man läsa mer om i till exempel etnologen Eva Lis Bjurmans bok Catrines intressanta blekhet. Litteraturvetaren Karl Erik Lagerlöf ger aldrig riktigt den typen av teoretisk överblick, även om han snuddar vid det – hans bok Kärlek. Från bibeln till Beauvoir är mer en löst sammanhållen essäsamling – men nog lutar han lite åt det förstnämnda? Ur ett litteraturhistoriskt perspektiv tycks kärleken vara något som ständigt upptagit oss.

Tre tusen år av kärlek, utlovar pocketupplagans baksidestext. Från Homeros, Bibeln, Sapfo och Vergilius, via medeltidens höviska riddarromaner, Goethes Werther, Brontës Svindlande höjder, Flaubert och Dostojevskij, fram till Henry Miller, Harry Martinson, Marguerite Duras och Simone de Beauvoir. Till en början låter författaren sig ledas av Petrarca à la Vergilius i Dantes gudomliga komedi. Senare ersätts denne bara något mindre bokstavligt av Freud.

Alltsammans är väldigt mycket som en ganska fantasilös grundkurs i litteraturvetenskap. Lagerlöf och jag klickar uppenbarligen inte. Jag tycker helt enkelt att hans urval är trist och hans attityder ofta förutsägbara. Att gå utanför den västerländska kanon, de vanliga teoretiska perspektiven och samma gamla författarbilder också bara en aning hade lyft skildringen avsevärt.

Någon enstaka gång lyckas han locka mig med någon författare jag inte läst. När han faktiskt behandlar mina favoriter blir jag oftast bara besviken. Shakespeare avfärdas till exempel snabbt som misogyn, Austen som dygdigt konventionell. I avsnitten om George Eliot eller de Beauvoir lägger han stor vikt vid männen de levde samman med och hur mycket dessa betydde för deras skrivande. I essän om Harry Martinson är hustrun Moa Martinson däremot helt osynlig som inflytande. Okej, jag är säkert barnslig och halvbildad, men alltså. Konventionell kan du vara själv, Lagerlöf.

Visst finns det slutsatser och formuleringar som fångar mitt intresse också i positiv mening. Roliga citat jag aldrig hört förut. Knasiga och tankeväckande idéer, intressanta frågor. De hade kunnat knytas samman bättre (får man kritisera en essäsamling för det?), men spretigheten är kanske en del av poängen? Kärlek måste kanske trots allt stå i plural?

Jag gillar ju annars litteraturhistoria, om än inte urskiljningslöst, och har alltid gjort det. I mina dagböcker från gymnasieåren tränger mycket lite från den faktiska undervisningen igenom, men citat och berättelser ur den ändå ganska torftiga litteraturantologin hör till de sakerna: några rader av Platon, sagan om Amor och Psyche, Dido och Aeneas, Shakespeare och ännu mera Shakespeare. (Att det alltid, alltid handlar just om kärlek behöver väl knappast sägas ..?) Jag hade väl hoppats återfinna något av den magin i Kärlek, men jag gjorde inte riktigt det. Tyvärr.

Similar Posts:

]]> https://dagensbok.com/2014/02/14/the-book-of-love-is-long-and-boring/feed/ 0 Eva Lis Bjurman "Catrines intressanta blekhet" https://dagensbok.com/2014/02/14/karleken-som-hot-och-mojlighet/ https://dagensbok.com/2014/02/14/karleken-som-hot-och-mojlighet/#comments Thu, 13 Feb 2014 23:00:48 +0000 Ella Andrén http://dagensbok.com/?p=65500 Catrine är förälskad i en ung fransman som varit på besök, men familjen är emot deras förening. Fransmannen återvänder trots löften inte, och Catrines styvmor finner och kastar hans enda brev på elden. Catrine vägrar ändå att gifta sig med någon annan. Hon blir sjuk – en ”intressant blekhet bredde ut sig över hennes milda ansikte”, berättar väninnan Sophie – och återhämtar sig aldrig.

De båda kvinnorna var unga i det sena 1700-talets Köpenhamn och är två av huvudpersonerna i etnologen Eva Lis Bjurmans avhandling om ”unga kvinnors möten med de nya kärlekskraven 1750 – 1830”. Sophie förälskar sig också, men fogar sig ändå i att faderns val av make åt henne är ett annat. Catrine trotsar sina föräldrar helt enkelt genom att dö av sorg.

Att kärlek hade, eller borde ha, något med äktenskap att göra tycks vara ett ganska nytt påfund. Det är inte ett helt okontroversiellt påstående, men någonting hände kring 1700-talets senare del, det tycks de flesta forskare vara överens om. Något som har med modernitet och individualism att göra, med upplysningen och romantiken.

En annan av de sammanlagt nio unga kvinnor som utgör empiriskt material i Bjurmans bok är Cornelia Goethe, syster till Johann Wolfgang Goethe. Hon fick förstås stanna hemma när brodern gav sig iväg för att studera, men han intresserade sig mycket för hennes bildning och några av hans brev om den finns bevarade. De gör en inte precis benägen att gilla honom. Först uppmuntrar han henne att studera och skriva, men senare hävdar han lika bestämt att bildning gör unga flickor hopplöst oattraktiva. Det behövde hon inte alls höra. Hon var redan blyg och övertygad om sin egen fulhet, drömde om att gifta sig av kärlek men kunde inte föreställa sig att någon skulle vilja ha henne. Hon dog också ung och olycklig.

Hur flickors utbildning hänger ihop med det nya kärleksidealet är vad jag förstår Bjurmans själva ingång till ämnet. Hennes material ger inget helt entydigt svar på det, men frågan är spännande. En ny generation kvinnor i särskilt medelklassen skulle bildas för att behaga män, för att bli attraktiva hustrur men också statussymboler för fäderna att visa upp. Och lite kunskap är en farlig sak, heter det ju ..?

Den tyska kultursociologen Ulrike Prokop hör till författare Bjurman tar spjärn emot. Denna har också skrivit om Cornelia Goethe, och menar att det nya kärlekskravet ofta gjorde de unga kvinnorna än mer utsatta. De hade mycket små utsikter att försörja sig på egen hand, alltså måste de gifta sig. Det försörjningskravet försvann ju inte bara för att den nya kärlekssynen med tiden gjorde det närmast omoraliskt att gifta sig utan kärlek.

Men vad var det egentligen som gjorde Catrines blekhet ”intressant”? Tja, det är väl där bildning (inte minst den farliga romanläsningen) och kärleksidéer tangerar varandra. I dessa blir trots allt de unga kvinnorna i större utsträckning individer. Subjekt. I det finns både faror och möjligheter – åtminstone för de kvinnor som hade större ekonomisk frihet och kunde använda sin kärlek både som mål och medel att hävda sig själva, att förändra sina liv.

Det som vid första anblicken ser ut som en klassisk konflikt mellan upplysning och romantik, förnuft och känsla, tycks med andra ord komplext. Då som nu ställdes delvis motstridiga krav på hur man skulle vara som ung kvinna. Att manövrera sig fram mellan dessa motstridiga krav kan vara dödligt farligt, men också en möjlighet att vinna större frihet.

Similar Posts:

]]> https://dagensbok.com/2014/02/14/karleken-som-hot-och-mojlighet/feed/ 0