Hur letar jag efter nån som inte vill bli funnen?

Även om min dotter inte förstår innebörden i det jag säger blir hon genast uppmärksam på närvaron i min röst. När vi läser ur en bok, bara för henne, är en av hennes favoritstunder på dagen. Vuxen närvaro, eller snarare frånvaro är också vad Tassemarker handlar om. På en av den förta sidorna står:

Vi var så nära varann
vi två.
Men så
blev du allt svårare att nå

Textstyckena svävar i himlen. De är radbrutna och utspridda på sidorna, som dikter. En liten person sitter på en gunga. Det är skymning, kanske höst, och bilden badar i ett guldigt ljus som går över i gråa skuggor utanför ett våningshus med plåtbalkonger. Den vuxna personen går sin väg. Halsduken fladdrar i vinden.

Men det är inte nödvändigtvis en fysisk frånvaro det handlar om i den här historien. Den stora är visserligen försvunnen, men det är inte helt lätt för barnet att förstå varför. Den lilla rör sig i landskap som blir allt kyligare och mer mardrömslika. Mellan husen växer jättelika skuggdjur fram. I dimman på parkeringsplatsen tycks stolpar och träd få händer som sträcker sig efter barnet. Samtidigt illustreras den vuxnas frånvaro i alla hens saker som ligger övergivna överallt och nu har förvandlats till delar i en skräckberättelse.

Ebba Berg är journalist och manusförfattare och har skrivit bokserien om Barnen i Lyckeskolan. Alexander Jansson är ett välkänt illustratörsnamn. Bland annat har han illustrerat Frida Nilssons och Katarina Genars barnböcker och gjort omslag till nyutgåvor av John Ajvide Lindqvists böcker. Stilen är mörk och surrealistisk, men också oerhört verklighetsnära med mycket skuggor och skiftningar.

I Tassemarker möter Janssons illustrationer Bergs text i en existentiell historia som känns i varje mening. ”Kan nån som inte är här/ ändå hjälpa en?” frågar barnet, men möts av mörker och snöflingor som singlar ner innanför jackan. Till slut måste hen ropa högt för att få den vuxnas uppmärksamhet.

Här kan små läsare känna igen sig, utan att vuxenvärlden förklarar eller talar om för dem hur de ska må. Och fast det inte alltid går att sätta ord på allt som känns, går det att närma sig det med hjälp av berättelsen och de ordkarga textraderna. Just det fåordiga och sättet att plantera en saga mitt i de grådaskigaste delarna av verkligheten påminner mig om Shaun Tans böcker. Här finns samma ensamhet, samma förmåga att gestalta utan gränser. Ett barns brist på trygghet är ett svårfångat tillstånd, men i Tassemarker blir allt synligt.

Similar Posts:

• Bilderbok i kontakt med verkligheten
• Storslaget om depression
• Moraliserande som få
• Fantasin är ett tveeggat vapen
• Till alla barn som vandrar

Alla i klassen ska följa med en vuxen till jobbet. En hel dag. Nästa vecka. De pratar om det med Olle i klassrummet. Vilket jobb ska de vara? Vilken vuxen?

Åh vad spännande. En hel dag är en evighet i ett barns liv. Barnen planerar sin praktik. Någon ska vara på sin gamla förskola och en annan ska följa med sin bror till klädaffären där han jobbar. Allt Nora vet är att hon vill göra något utomhus. Mamma Iris jobb på sjukhuset känner hon redan till och det är dessutom inomhus. Men på vägen hem från skolan handlar Nora och mamma Iris mat. Utanför affären står John. Han säljer en tidning. De hemlösas tidning. Hemma på kvällen kommer Nora på det.

Hon ska vara med John en dag på hans jobb. Så klart. Det är utomhus. Hon fåt träffa mycket folk. Tidningen är fin och det verkar roligt att sälja den.

Nora är säker på sin sak, men hennes föräldrar och lärare blir konfunderade. Nora blir varm och arg. Men även självaste John tackar nej till att ha med sig Nora på sitt jobb. Nora blir full av frågor. Boken är utifrån hennes perspektiv och hon undrar vad det är med alla? Nora är en tjej som har nära till sina känslor och som heller inte har några problem med att uttrycka dem.

Carl Flints illustrationer är stiliserade men jobbar desto mer med uttryck. Han jobbar med blickar, miner och hur kroppsliga uttryck. Hur personernas händer ger bilderna tyngd är verkligen häftigt i sin enkelhet.

Ett jobb för Nora Henriksson är en bilderbok som tar upp ett viktigt ämne. Barn ser också vad som händer i samhället och de behöver bearbeta sina intryck. Boken ger inga svar eller förklaringar, utan den kan användas som diskussionsunderlag tillsammans med barn. Jag hade önskat mer finess. Det är lite styltigt berättat men det fungerar ändå.

Jag tycker mycket om hur Olika förlag jobbar med att normalisera sådant som annars kan exotifieras och visas upp. Nora har två mammor, men det kommenteras inte utan så är det bara. Det är befriande och viktigt. Olika förlag markerar sina böcker med silverdelfiner i tre steg. Vill du läsa själv har denna bok två delfiner. Men antingen du läser själv eller för någon annan är Ett jobb för Nora Henriksson en ytterst viktig bok som speglar samhällsklimatet.

Similar Posts:

• Hemligheter och ilska
• Att ha och inte ha
• Om att våga släppa taget
• Mörkt och magiskt om ett barns brist på trygghet
• Häxkraft och mod